Varför i helvete spelar vi TV-spel?

För i-landsindividen är en hobby någonting otroligt viktigt. Ett fritidsintresse som stimulerar och bidrar till personlig utveckling och förnyelse. Läser vi en bok så utökas vårt intellekt och vår förståelse, ritar vi en tavla så stimuleras vår kreativa ådra och besöker vi en svampskog så införskaffar vi oss sinnesro. Men i samma sekund som vi stänger av TV-spelkonsolen så försvinner allt det som vi just åstadkommit ur världen. Det faktum att detta är någonting som vi, här på sidan, onekligen spenderar ändlösa timmar på leder oss till frågan; varför i helvete spelar vi TV-spel?

Det första som skall sägas är att vi är nördar. Vi spelar TV-spel dagligen.Vi investerar tid, pengar och äktenskapsproblem i att utsätta oss för tidernas senaste, modernaste och intensivaste interaktiva spelupplevelser. Och vi älskar det. Vi älskar att spela TV-spel. Men varför? I slutet av dagen, när en maxlevel är nådd, när alla achievements är upplåsta och vi kanske har tröttnat på ett spel som vi sponsrat med etthundra speltimmar, vad har vi då uppnått? Med tanke på hur enormt spelandet har blivit världen över så råder det ju ingen tvekan om att en hel del människor får ut en hel del av att ha spelandet som hobby, men vad? Med denna fråga skriven i pannan ska jag ta reda på varför i helvete vi spelar TV-spel.


Till att börja med så är denna fråga en som föräldrar har frågat sig sedan början av åttiotalet. Redan då, under hemkonsolernas tidiga storhetstid, så ifrågasatte man TV-spelkonsolens plats i hushållet och dess inverkan på ungdomarna. Det tycktes rent idiotiskt att den unga generationen skulle spendera lördagseftermiddagarna framför Super Mario och Contra istället för att cykla eller lära sig knopar med scoutkåren. Många ur den äldre generationen hoppas nog på att detta blipp-ljudade fenomen endast var en smärre modefluga och att det var någonting som skulle blåsa över lika lätt som dåtidens one-hit-wonders. Men faktum var att tv-spelandet redan överlevt en ödesdiger kris, och det fanns nu bara en väg. Uppåt. Ingen kunde då heller förutspå vilken enorm och nästintill överspelad roll TV-spelen skulle komma att besitta tre decennier senare. Året är 2011, och TV-spelandet är globalt och större än någonsin. Precis som det kommer att vara nästa år, och året efter det. Varför?

På trettio år har TV-spelandet gått från en obskyr sysselsättning för nördar till ett världsomspännande fenomen. Alla spelar TV-spel någon gång, i någon form, och de som säger att de inte gör det ljuger. Ignorera. Jag har funderat länge och väl på varför vi investerar så mycket tid i våra TV-spel och varför nöjet har fått en sådan gedigen skara efterhängare. När jag hade analyserat varje möjlig bit av kunskap (Läs: Inte orkade tänka längre) så kom jag fram till att det hela är elementärt. TV-spelen i sig har helt enkelt blivit så pass bra. Generationsskiften har skett och vi tolkar inte längre våra spel med hjälp av fyra pixlar där lika mycket av magin sker i vad vi själva fantiserar upp i huvudet, då vad vi har på skärmen inte räcker långt. Idag innesluts våra spelupplevelser regisserade i stil av Michael Bay och med orkestrade musikstycken av Hans Zimmer. Någonting har hänt sedan vi satt med ljud av åtta kanaler och lagg om det fanns mer än tre sprites på skärmen.

Med vad vi just har diskuterat som utgångspunkt så börjar det bli lättare att förstå varför TV-spelen idag är vårt absolut största interaktiva nöje. Branschen har gått ifrån att vara en hobbyprojekts-liknande tingest till att vara en global industri som sedan ett par år tillbaka omsätter mer pengar än filmbranschen. Spelen, och än mer viktigt, spelupplevelserna, har utvecklats i samma takt. Actionsekvenser som vi sett på bio och drömt om att få uppleva skapar vi nu istället själva med kontroll i hand framför en 3D-TV. Dramatik, romantik och passion som förr endast fanns på slentrianmässiga drive-in biografer kan idag enkelt bockas av under en lyckad TV-spelkväll. Och då ingår även bärsen. Vi har inte än nått verklighet, men nått tyder på att det vi har idag duger för många. Med onlinespelande endast runt hörnet så har spelandet aldrig varit en mer social upplevelse än vad det är idag, och utbytet två individer däremellan kan vara lika uttömmande som ett längre samtal. All fantasi och alla sinnesstämningar kända för människan återskapas idag i interaktiv form, där vi själva får skapa och leva ut alla våra lekfulla impulser. Med dagens spelande blir det totalt omöjligt att inte bli känslomässigt involverad. Saker och ting börjar att klarna, och det är inte längre så svårt att förstå varför i helvete vi spelar TV-spel.

Så, vad är sensmoralen av en ynglings drabblande? Mycket enkelt. Håll era huvuden högt och ståtliga, PowerGamers. Den här artikeln är skriven för oss. Det vi gör är kanske den modernaste, mest kreativa och fenomenala formen av konst. Och det hela är mycket enkelt. Antingen förstår man det vi gör, vad vi står för och vad vi älskar, eller så gör man inte det. Om det är så att man inte förstår, så är det ingen idé att försöka, då det är någonting man aldrig kommer att greppa. För oss gör det detsamma, våra miljarder bröder och gamertags finns världen över. För i helvete, vi spelar TV-spel.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord