Uncharted 4: A Thief’s End Recension

Profilbild på Anders Sandberg

Det nöjer sig inte med att vara seriens bästa del, det tar dessutom farväl på bästa tänkbara sätt; genom att vara det bästa exklusiva spelet till PlayStation 4.

I dessa tider när framgångsrika spel föder spelserier och kassakor för utgivare är det fantastiskt när en studio faktiskt säger stopp, det räcker nu, vi är färdiga. Naughty Dog är klara med Uncharted och utvecklarna väljer att kasta in handduken efter nästan tio år. Det som började i slutet av 2007 avslutas nu med det inte alltför långsökta Uncharted 4: A Thief’s End.

Nathan Drake har rest jorden runt i jakten på legendariska rikedomar och han har funnit sin beskärda del, men början av den fjärde installationen placerar honom i ett helt annat äventyr; familjelivet. Han har lagt sina reliker på hyllan och växlat in vapenhölstret mot en plattskärm med tv-spel, och detta hem delar han tillsammans med sin nyblivna fru Elena Fisher som vi stött på i tidigare upptåg. Det är sannerligen intressant att se honom utsatt för det ”normala livet” men han kan onekligen hantera vardagen utan större problem, tills hans bror återvänder från de dödas rike. Samuel Drake tros ha varit avliden i många år men således är inte fallet… än. Det visar sig att Sam har hamnat i trubbel och är i desperat behov av hjälp och det är upp till Nate att rädda dagen. Tillsammans börjar de att söka efter en av tidernas största piratskatter och det är en resa som ingen kommer att glömma. Vi kommer att introduceras för några nya ansikten men gamla vänner återvänder också för att knyta ihop säcken som kallas Uncharted. Handlingen och manuset är bland det bästa som skapats för ett tv-spel och det levereras i ett varierande tempo som gör att upplevelsen aldrig känns långsam eller stressad, alla segment tar precis den tid det behöver och den balansen är numera ett signum för Naughty Dog.

uncharted4-img08

Det hade dock varit omöjligt om det inte var för alla fantastiska röstskådespelare som verkligen ger liv till dessa färgstarka karaktärer. Jag menar verkligen ALLA för det finns inga dåliga prestationer och viktigaste av allt är det inte onödig utfyllnad som kan förekomma i andra titlar, den dialog som finns är följsam och känns naturlig oavsett om det utspelar sig i stridens hetta eller under en avkopplande filmsekvens. Den delen och alla partier när du faktiskt påverkar vad som händer med handkontrollen är sömlös, övergångarna mellan cutscenes och gameplay är tajmade in i minsta detalj. Jag måste även passa på att ge en extra ros till bröderna Drake, Nolan North och Troy Baker. Om det inte är en match made in heaven för röstskådespelare, då vet jag inte vad som är det. Dessa två lyckas verkligen att skapa ett broderligt band genom sina ord och den bedriften kan knappast vara lätt. En annan aspekt som också får en enorm betydelse för inlevelsen och trovärdigheten är alla små detaljer, bland annat ansiktsanimationer. Det här är tveklöst det AAA-spelet som lyckats bäst med Uncanny valley, det vill säga konsten att skapa digitala avbilder som är kusligt lika människor. Det är med detaljer som ögonryckningar, hårsvall, skavsår och generella ansiktsuttryck som gör att Uncharted 4 har de mest realistiska spelkaraktärer vi skådat till dagens dato.

Nu är det hittills bara ros men Naughty Dogs senaste alster är långt ifrån perfekt. Jag har ett fåtal gånger stött på glitchar och sekvenser där AI:n beter sig konstigt, problem som eventuellt går att patcha bort men i nuläget är det bitar som bryter helhetsupplevelsen. En annan sak som också blir frustrerande efter ett tag är tiden som faktiskt spenderas på att klättra, det kändes som om en fjärdedel av spelet bara gick ut på att traversera fram över väggar i olika material. Jag började osökt tänka på Assassin’s Creed, och det ska jag ju inte göra när jag sitter med Uncharted 4. Det ska givetvis förekomma klättringsmoment eftersom det blivit en stor del av hela serien men jag hade önskat att vissa delar av spelet hade gått att lösa genom andra medel. Klättrandet underlättas tack vare ett nytt hjälpmedel; repkroken. Denna lilla mojäng gör det möjligt att nå nya höjder och dessutom kommer den väl till användning under alla eldstrider. Du kan svinga över en intet ont anande fiende och släppa taget för att sedan störtdyka med kraft ned på denna, garanterat ett drag som kommer knocka motståndet. Om du inte vill använde luftakrobatik kan du istället utnyttja en mer diskret metod, att smyga på soldater är något som utvecklarna lagt extra stor fokus på.

uncharted4-img07

Majoriteten av alla områden har fått mycket större yta som du fritt kan utforska, och det öppnar upp nya möjligheter i hur du ska tackla alla hot som Uncharted 4 utsätter dig för. Du kan rentav undvika vissa grupper fullständigt och bara fortsätta med storyn om du inte är på humör för att slåss, men vill du mucka gräl och dra fram dina stora kanoner går det lika bra. Spelet ger dig ofta fria tyglar och låter spelaren få avgöra vad som ska göras i de hotfyllda situationerna, det kan också sägas för de mer utforskande delarna. Det finns en väg som är ”rätt” men alla områden är mycket större och känns inte lika smala som föregående installationer, det är mer stora öppna ytor istället för korridorer. Det i sig är rent ut sagt nödvändigt eftersom Naughty Dog tyckte det var en bra idé att sammanlagt gömma över 190 hemliga skatter, journaler och extra konversationer. Om du endast spelar Uncharted 4 för kampanjen lär du vara klar mellan tio till 15 timmar fast om du dessutom har samlarmani lär du bli sittande det dubbla. När du väl är klar med äventyret kan du spela om valfritt kapitel eller fiendemöte för att återuppleva dina favoritögonblick. Det finns dessutom upplåsbart bonusmaterial som bland annat annorlunda grafik, till exempel svartvit eller cel-shading, eller varför inte testa på psykedeliska regnbågsfärger?

Om du känner dig nöjd med kampanjen kan du räkna med en långlivad multiplayer-upplevelse där utvecklingen går långsamt fram men ändå fyller ut tiden med engagerande utmaningar och en rättvis matchmaking. Du får en pedagogisk tutorial som förklarar de grundläggande stegen i hur du ska ta dig vidare och därefter kastas du rakt ut i djungeln där bara de starkaste överlever. Du får välja mellan fyra olika spellägen; Team Deathmatch, Ranked Team Deathmatch, Commander och Idol. De två första behöver ingen förklaring men det tredje inlägget fungerar som Uncharteds svar på Capture the Flag. Idol är lite som rugby, du ska plocka upp en artefakt och bära den till ditt lags kista samtidigt som motståndare försöker slå bort den ur dina händer, men här får man använda vapen och döda bollbäraren. Idolen kan alltså skifta ägare många gånger innan den slutligen landar i ett lags mål. Du får dagliga utmaningar som ger dig poäng, dessa används sedan för att låsa upp nya karaktärer, vapen, skins och dylikt för att göra din multiplayer mer personlig. När en match är avklarad får du också poäng som slumpmässigt placeras ut i ett nytt inslag som du låser upp när hela mätaren fylls, och om du vill ha allt som det här spelläget har att erbjuda kommer du bli sittandes med Uncharted 4 under de närmsta veckorna. Den tiden är helt klart värt det för utvecklarna skapar en onlinedel som kompletterar mastodontupplevelsen till kampanj, och ett spel som erbjuder lika bra multiplayer som solo-läge är nästan lika sällsynt som valfri skatt i Uncharted 4.

uncharted4-img01

A Thief’s End revolutionerar inte spelindustrin och är inte utan brister, men det lyckas fortfarande med något bättre än alla andra; det skapar ett perfekt slut för en spelserie. Jag kan i skrivande stund inte minnas en avslutande del som sluter cirkeln lika bra som den här installationen gör. Det nöjer sig inte med att vara seriens bästa del, det tar dessutom farväl på bästa tänkbara sätt; genom att vara det bästa exklusiva spelet till PlayStation 4.

Bra

  • Röstskådespelare
  • Manus
  • Miljöer
  • Uncanny valley
  • Perfekt avslut

Dåligt

  • Klättrandet blir för stor del av spelet och haltar tempot
9.6

Utmärkt

Profilbild på Anders Sandberg
Anders är chefredaktör på PowerGamer.se och ända sedan han fick sin första konsol har han varit fast i spelträsket. Den första tiden var det bara Super Mario Bros. som gällde men med åren blev han kär i Zelda, BioShock, Metal Gear Solid, Final Fantasy, Pokemon, Dark Souls och Chrono Trigger.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord