Två timmar i Dark Souls II

Två veckors träning har lett mig fram till denna punkt. Jag är nu mentalt och fysiskt förberedd för kvällens utmaning. Det är lördagkväll och klockan börjar närma sig 21.00, timmen då jag för första gången kommer få pröva på Dark Souls II.

Jag har den senaste tiden suttit ned med From Softwares brutala och oförlåtande Dark Souls som lanserades i skuggan av Skyrim för två år sedan. Tillsammans med kollegan Joakim Sjöberg skulle vi få två timmar speltid av det kommande projektet som lanseras nästa år. Efter TGS färska intervju då vi fått höra allt om vilka förändringar som skulle göras var jag mer taggad än någonsin över vad jag skulle få se under BETA-testet. Två timmar passerade fortare än vad jag hade räknat med och min första upplevelse med DSII var över. Vad hände egentligen? Låt oss ta en närmare titt på vad som egentligen pågick under denna tid av svordomar, maxpuls, frustrationer och framgångar.

Innan vi kastades in i den nya världen som utvecklarna skapat fick vi börja med att skapa vår karaktär. Det fanns sex valbara klasser att välja mellan och mitt mål för detta test var att pröva min teknik som jag finslipat under den senaste tiden. Då jag inte hade någon aning om vad som väntade bestämde jag mig för att satsa på den trofasta krigaren, stryktålig och stabil, precis vad jag behövde. När alla fysiska attribut väl var bestämda kastades jag in i en värld som kändes bekant, men ändå helt främmande. En varm brinnande eld är det första som möter mig i detta okända område, Bonfire får hänga med även denna gång och fungerar precis som i alla Souls-titlar som en säker punkt där du kan organisera din karaktär samt öka dina färdigheter. När jag hade inspekterat färdigt min hjälte var det dags att bege sig iväg, mot farligare marker och en nästan säker död. Nu ska vi också komma ihåg att döden är bara en del av upplevelsen och spelare ska lära sig att inte upprepa sina misstag som leder till detta stadie. För om du dör i Dark Souls II får du lida för det mer än någonsin tidigare.

Dark Souls II Characters

Det dröjde inte länge innan jag mötte några bekanta odöda varelser och med ett fåtal hugg låg de sedan dräpta på marken. Till en början kände jag att det gick alldeles för enkelt och i samma ögonblick fick jag svar på tal, starkare fiender dök upp. Det var stora feta bestar med gigantiska häxsaxar till vapen och det räckte med en attack från dessa för att tömma hela min stamina-mätare. Förödande i närstrid och det krävdes att jag memorerade deras mönster för att hitta en lucka då jag kunde slå till. I första Dark Souls var det fullt möjligt att röra sig fritt från första början och i en riktning möter man snabbt löjligt starka fiender, en indikator som kan innebära du helt enkelt inte är redo för det området ännu. Problemet med denna BETA var att det verkligen inte fanns någon annanstans att ta vägen, jag var tvungen att ta mig genom dessa bestar. Jag trodde till och med att det var någon typ av miniboss första gången och att det skulle räcka med att besegra den en gång, jag kunde inte haft mer fel. Ett helt skogsparti var fyllt av dessa och det var dags för ett gammalt ordspråk: bättre fly än illa fäkta.

Jag började leta mig vidare genom det bergiga området och inom kort hade jag hittat nya vapen och ökar min nivå för att kunna tackla alla hot lättare. Det var då jag upptäckte att jag tagit mig till den första riktiga bossen, tre döda magiker och deras undersättar i alla dess olika former. Taktiken var väldigt direkt och jag resonerade omedelbart att neutralisera trollkarlarna var mitt bästa val. När de tre hade fallit kunde jag snabbt och effektivt besegra de kvarvarande skeletten och min belöning blev mängder av saftiga själar som jag sedan kunde använda för att göra min krigare ännu mer brutal. Min instinkt sa åt mig att jag borde försöka ta mig omedelbart till en Bonfire, alla som lirat Dark Souls vet att det inte är för kul att förlora tusentals själar på grund av en dundertabbe. Problemet var att jag hade ingen i närheten och då stod jag mellan två val: försöka hitta en ny eller försiktigt ta mig tillbaka samma väg. Jag valde att fortsätta vilket lönade sig nästan direkt. Kort efter bossen hittade jag ett nedfällt galler och tillhörande spak för att hissa upp detta, en direkt genväg till en gammal Bonfire, lyckan var total.

Dark Souls II Bonfire

Jag kände mig nu redo att fortsätta vidare till ett område där jag tidigare stött på ”röda demoner”, varelser som är extra starka och dyker upp utan förvarning. Dessa tre kunde jag lyckligtvis se då de befann sig högt uppe på pelare redo att hoppa ned på mig ovanifrån. Jag valde att försiktigt bemöta demonerna en och en, en generell taktik som fungerar i de flesta situationer. I bakgrunden kunde jag skymta en byggnad som påminde väldigt mycket om Colosseum till utseendet och efter att ha passerat en ranglig hängbro var jag där. Det enda som stod mellan mig och den vita skuggan var ytterligare en röd demon men denna var helt klart starkare än de föregående som jag mött. Jag visste i mitt hjärta att nästa boss befann sig där inne, jag var bara tvungen att ta mig in ditt. Det blev en hård batalj mellan mig och portvakten men som segrande gick jag med bestämda steg genom dimman.

En kort videosekvens visade mig en häst och vagn i sann romersk manér som red ut på arenan och innan jag visste ordet av var jag en jagad hare. Vagnen och dess häst åkte runt i en cirkel och jag försökte trycka upp mig mot en vägg för att undvika de förödande spjuten som stack ut från vagnen. Jag insåg snabbt att det var ingen idé att försöka ta sig an detta vidunder utan jag behövde komma på något annat. Det var då jag började arbeta mig genom denna enorma cirkel för att se vad som fanns vid andra änden, kanske något som kunde ändra oddsen till min favör? Sagt och gjort, jag hittade en spak som sänkte ned ett galler och givetvis sprang hästen okontrollerat in i detta vilket fick hela vagnen att gå i tusen bitar. Det som återstod var en häst som sparkades och det kunde jag hantera med lätthet. När hingsten väl låg besegrad var mina två timmar över, tiden hade bara flugit iväg det var dags att säga farväl till Dark Souls II för denna gång men jag visste att jag skulle komma tillbaka för mer.

Dark Souls II Gameplay

Ni har nu hört innehållet och det ska sägas redan nu att upplevelsen verkligen kändes autentisk sett gentemot tidigare installationer, det märks att detta är nästa uppföljare. Rent spelmekaniskt känns det helt klart förbättrat och det finns smådetaljer som att du hoppar automatiskt när du springer mot en kant som ökar flytet bättre i DSII. Du kan nu också använda tre vapen på varje hand och i din meny för föremål kan du snabbt välja mellan tio olika objekt. Den nya installationen har fortfarande lite fula texturer här och var men det är många månader kvar innan den officiella releasen och From Software har gott om tid på sig att ordna upp detta tills dess. En sak som jag reagerade på var det nya läkeobjektet Lifegem som förekom i två varianter. De fungerar på samma sätt som magin Regen i ett klassiskt RPG, det återstället din hälsa gradvis.

Detta är en effekt som pågår även fast du rör dig, till skillnad från Estus Flask som kräver att spelaren måste stå stilla för att användas. Fienderna droppar Lifegem/Radiant Lifegem alldeles för enkelt, jag behövde knappt använda mina flaskor och detta drar ned spelets svårighetsnivå. För att vara Dark Souls II är det tyvärr ett dåligt betyg och jag hoppas innerligt att de hinner balansera ut detta tills releasen. Funktionen att du gradvis förlorar hälsa när du dör är ett välkommet återseende från Demon’s Souls. Till skillnad från den titeln förlorar du livet gradvis och bit för bit istället för att hälften ryker direkt. Det är ett steg i rätt riktning men den avgörande faktorn blir hur lätt du kommer över Human Effigy, mirakelkuren som återställer dig till mänsklig form. Sist men inte minst var de två bossarna som jag mötte på tok för lätta och jag besegra båda under mitt första försök, lite mer utmaning hade jag faktiskt räknat med.

Dark Souls II Chariot

Helhetsupplevelsen av BETAN är att utvecklarna är på rätt väg, fast det är fortfarande mycket jobb kvar. Det ser redan nu snyggare ut än föregående installationer vilket är en bra bedrift och det lyckas skapa atmosfären som alla trailers tidigare visat. Jag har ingen som helst aning om den faktiska historien i spelet då jag bara kastades in i världen utan någon bakgrund. Av denna anledning är jag nyfiken på hur stor berättelse vi kommer få ta del av denna gång. Utvecklarna har tidigare valt en mer subtil story till sina titlar men kanske får vi se en förändring på det denna gång. Jag kan bara säga att dessa två timmar har gett mig en inblick i vad som mycket väl kan bli en av mina favorittitlar för det nästkommande året. Den 14 mars 2014 är dagen då jag utökar dessa två timmar och väntan dit är olidlig, Dark Souls II har gett mig blodad tand och nu vill jag bara ha mer död.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord