Tre timmar i Dark Souls III

Nu i helgen fick jag bekanta mig med ett familjärt ansikte, From Software. Studion med Hidetaka Miyazaki i spjutspetsen har vunnit en fanskara som består till 90% av individer som njuter av att bli krossade i tv-spel. Jag personligen tillhör denna skara människor, de var i alla fall min grundinställning innan jag fick testa Dark Souls III.

Jag hade tre timmar på mig på att utforska allt som denna demo hade att erbjuda, det behövdes bara en timma och 42 minuter. När jag starta testet fick jag välja mellan fyra olika karaktärer och alla hade olika mängd av diverse föremål, tyvärr var jag begränsad och all form av karaktärskapande var bortplockad. Det innebar att alla vapen som jag hade från start var de jag fick kämpa med, den starka krigaren från norr fick alltså inte tillgång till kraftfulla magier. Om jag känner denna serie rätt kommer det givetvis vara annorlunda när den slutgiltiga produkten lanseras. Jag valde en av dessa fyra och det dröjde inte länge innan jag var inne i spelet, och miljön som jag vakna upp i kändes bekant. Området kunde varit en expansion till DSII men jag hade inte räknat att se några radikala förändringar i en tidig test.

DSIII-Message

Det första jag la märke till var att min karaktär hade en magimätare och detta är något som inte använts sedan Demon’s Souls och det gällde alla fyra karaktärer. Klassen som använde mycket magier förbruka sin MP genom att nyttja sin arsenal av trollkonster. Den brutala krigaren hade istället ett skrik som paralyserade fiender (fus ro dah någon?) och svärdsmästaren använde kraftfulla attacker som dränera din mana. Utvecklarna har alltså inkluderat denna funktion till alla typer men att de är olika krafter. Passande nog har också en ny Estus-flaska skapats, Ashen Estus och den återställer din magiska kraft. I sedvanlig ordning återställs flaskorna vid den fredlysta zonen Bonfire, spelarnas räddning efter utmattande bataljer och duster. Dessvärre kunde jag bara använda dessa för att återställa slagfältet med fiender och fylla på flaskor, men jag utgår från att Bonfire kommer fylla flera funktioner när spelet är ute.

DSIII-Magic

Världen i fråga kändes väldigt blek, inte för att tidigare installationer varit speciellt färgglada men det kändes som att jag befann mig i en döende värld. Den tonen präglades mycket av att aska flög runt i luften och att skelett av stora drakar såg ut att ruttna, samtidigt som dessa kadaver tillbads av ”lik”. Det var inte aggressiva hot genom hela spelsession utan många såg ut att hylla större makter och det skapa ett stort frågetecken kring den faktiska handlingen, extremt få detaljer avslöjas om historia och bakgrund till mitt nuvarande läge. Jag lyckades lokalisera små gravstenar som kunde ge lite insikt i fienders öden, texten som var ingraverad avslöjade något om den starkare motståndaren i närheten av stenen. En typ miniboss var extremt hotfull och gjorde stora mängder skada på lite tid, en tydlig förändring är stridernas tempo. Den här besten kunde hoppa runt i rummet på löjligt kort tid vilket gjorde att den trogna skölden kom till användning.

DSIII-Duel

Det är inte bara fiender som rör sig snabbare utan det gör även din egen karaktär, i kombination med ett specifikt vapen kunde du till och med attackera och omedelbart göra bakåtvolter för att undvika mothugg. Ni som har spelat Bloodborne kommer få lite aningar om farten men med det sagt är det mer likt Dark Souls och om du tror att du ska slå först och ställa frågor sen, då kommer du ångra dig. I Bb uppmuntras spelare att hugga i rasande takt men om du försöker med det i DSIII kommer din stamina försvinna fortare än du hinner reagera och då är du död. Dö kan du förvisso göra ändå eftersom det här är ett DS-spel men därför blev jag mycket förvånad över svårighetsnivån. Jag är antingen inbiten och har denna spelserie inpräglad i min ryggrad, eller ett medvetet val av utvecklarna men oavsett dog jag endast två gånger om jag inte räknar med den slutgiltiga bossen.

DSIII-Boss

När bossen var död hade jag fortfarande alla själar från hela områdets monster och det sorgliga var att jag inte kunde spendera de på något. Nu är det gott om tid kvar innan release men jag hoppas innerligt att det blir en höjning i utmaningsgraden för det är inte bara bossarna som ska utmana utan det behöver även resten av fienderna göra. Låt oss gå in lite på den faktiska ”slutstriden”, Dancer of the Frigid Valley. En stor jätte som först använde ett eldsvärd och när halva livsmätaren var förbrukad trolla den fram ett till svärd med mörka krafter. Det var ingen besvikelse utan höll standaren på alla plan, det krävdes många försök och förändring av strategi innan den slutligen föll död mot marken. Det var bitvis frustrerande men jag visste också innerst inne att spelet gjorde inget fel som orsaka min död, alla misstag var mina egna och det är också en stor faktor till att vinsten känns desto bättre.

DSIII-Invade

Avslutningsvis testa jag att slåss mot andra spelare online och det fungera klockrent, inget strul med servern och allt flöt på smidigt. Det var lite skadeglädje när en testare försökte invadera mig, men då hade jag redan assistans av en annan och två mot en är aldrig rättvist men i Dark Souls får man skylla sig själv. Det blev också löjligt lätt att försöka ge sig på bossen när man inte längre var ensam, men efter att ha kämpat mot den ensam kunde jag unna mig själv den känslan. Det var lite som att se en armé myror anfalla en stor spindel. I ärlighetens namn var jag lite besviken, det var alldeles för få saker som kändes nya men 2016 får From Software bevisa om serien fortfarande är lika relevant eller om DSII var höjdpunkten, personligen hoppas jag på det förstnämnda.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord