Total War: Warhammer Recension

Profilbild på Joakim Sjöberg

Ända sedan vi för sexton år sedan tog och red ut i feodala Japan i Shogun: Total War så har Creative Assembly:s stoiska flaggskepp kilat sig fast som ett monument bland PC-världens absolut mest respektingivande giganter. Under seriens första decennium har den brittiska studion aldrig slagit av på takten, vilket har resulterat i nya titlar med tillhörande expansioner år efter år och i dagsläget finns det inte en plats på jorden outforskad av digitala krigsherrar. Kanske är det just den sanningen som såg till att man i år letade nya jaktmarker – och fann dem inom den västra spelvärldens kanske största krigsreserv.

Total War: Warhammer låter den monumentala strategi-serien gifta sig med allt som är Warhammer:s gamla värld. Med stoff hämtat från de tre decennier av rollspelande som ligger till grund för den gamla världen i Warhammer så har Total War-serien för första gången sen sitt antågande förändrats inom allt. Den verkliga historiens krig, konflikter och imperium har inte mycket att sätta emot i dramaturgi när vi för första gången har chansen att uppleva en nästintill perfekt digitalisering av de krig som utspelat sig på köksbord i många, många år.

TWW1

På grund av sin nya förankring i en värld högst fantasy-inspirerad så har reglerna för hur vi spelar Total War fått sig en rejäl uppdatering. Spelets ryggrad byggs fortfarande upp av turbaserade rundor där vi förflyttar arméer, utökar våra baser och ger oss in i diplomati med vänner, fiender och alla som befinner sig i det magiska gränslandet – medan de faktiska slagen likt förr fortfarande utspelas i strategisk realtid. I denna värld som inte känner till något annat än krig kämpar fyra vitt skilda raser om suveränitet. I väst tågar det mänskliga Empire, i ständig konflikt med förskräckliga och hänsynslösa Vampire Counts – medan den uråldriga blodsfejden mellan Dwarfs och Greenskins fortsätter att eka emellan bergen i öst. Spelets fyra fraktioner baserar sig alla på säregen och karakteristisk spelmekanik och bjuder samtidigt på alldeles särskilda förutsättningar i de långa kampanjerna.

TWW2

På slagfälten är ingenting sig likt. Samtidigt som en gammal Total War-räv ställs inför nya moment så inser den som någonsin målat på storebrors Grimgor Ironhide att Total War: Warhammer utspelar sig precis så som den analoga och fysiska varan. Raserna och deras enheter besitter sina redan klassiskt tilldelade förmågor, styrkor och egenheter och genom kraften hos britternas spelmotor så får de liv på de massiva slagfälten. I kontrast till de enorma härer som vi kommenderar så har det aldrig känts bättre att hämta in kameran på en närbild på våra trupper. Det finns knappt någon funktion i upplevelsen som känns tagen ur luften, då i stort sett allting är en smakfull implementering av företeelser som redan är välkända Warhammer-grepp. De största förändringarna tar form inom ytterligheter som bryter allt som Total War tidigare inneburit – magi, övernaturliga varelser och flygande trupper avlöser varandra och skapar slagfält som direkt inställer sig bland Total War-seriens mest storslagna stunder.

I vad som utan tvekan är ännu en homage till grundmaterialet så tar seriens klassiska general-enheter till slagfältet med större påverkan än någonsin. Ett massivt galleri av välkända hjältar och vidunder ifrån rollspelet utgör Lords och Heroes i arméerna, som både utgör spelpjäser på kampanjkartan och oerhört mäktiga trupper i krig. Allt eftersom de växer i styrka erhåller de ny utrustning och fler förmågor och inom kort utvecklas de till mycket tunga vikter på vågskålarna. Inte i något annat Total War-spel hade vi skickat in våra dyrbara generaler mot samma, till synes hopplösa odds som vi nu har möjlighet till. De mäktiga ledarna är mer än kapabla att ensamma ta sig an fientliga trupper och när de befinner sig bland fränder så stärker de sina egna trupper genom sitt ledarskap. Genom att utnyttja de ständigt förändrande Winds of Magic som påverkar spelkartan så kan spelaren även ta till förödande magier som i ett ögonblick kan förändra utsikten. Det kan låta som att Total War: Warhammer lämnar allt som serien tidigare handlat om bakom sig, men sanningen är att den storslagna upplevelsen som spelet innebär till mångt och mycket har kommit ur en god förståelse kring vad man har kunnat lägga sig med utan att rubba på den urstarka grund varpå spelet vilar.

TWW3

Självklart handlar spelupplevelsen om mer än att flytta runt dina trupper i strid. Utan att skickligt manövrera ditt rikes infrastruktur och de diplomatiska relationerna med andra kungadömen så faller du snart offer för dina fienders framfart. Möjligheterna att navigera spelets metakultur är stora, men handikappas tyvärr av ett bas-hanterande som, ställt emot spelets övriga funktionalitet, känns hopplöst förenklad. Oavsett hur mycket vi utökar våra gränser och ägorna däri så växer våra nya fästningar alltid på samma sätt – och växer allt för snabbt till sin begränsade maxkapacitet. De förbestämda förgreningar inom de olika discipliner som raserna hanterar lämnar lite frihet till spelarens egna strategier utan tycks enbart röra sig i en förbestämd riktning. Utmaningen kommer istället inom uppgiften att hushålla med veckopengen och på ett effektivt sätt se till att arméerna under bältet på dina Lords växer sig starka nog för att försvara dina revir och samtidigt arbeta dig närmare dina fienders allra heligaste salar. Warhammer: Total War är det första spelet i en utlovad trilogi av Warhammer-inspirerade storkrig, vilket betyder att Creative Assembly står inför den mäktiga uppgiften att göra denna enorma upplevelse ännu större. Det råder ingen brist på berättande material att hämta ifrån, men den avgörande faktorn bor fortsatt inom hur väl man kan strategisk upplevelse där man tillåter spelaren vara den spelförande faktorn och inte bara en åskådare till ett visuellt rollspel – något som i denna första tolkning inte görs helt övertygande.

Total War: Warhammer är det bästa strategispelet i närliggande tid. Det väl inövade och älskade upplägget hos Total War-serien har på ett fantastiskt sätt inneslutits i en skrud av allt som har gjort Warhammer till en odödlig närvaro i västerländsk fantasy. De massiva slagfälten och de våldsamma skådespel som där tar plats lämnar knappt något att önska, utan det är på den strategiska spelplanen som vi till den fortsättande delen bör hoppas på att få spela en ny huvudroll. Tills att vi är där har vi många, många timmar att konvertera till rundor spelade i en massiv krigsopera.

Bra

  • Monster, magi och flygande varelser ger en ny dimension till kriget
  • Den träffsäkra digitaliseringen av klassiskt Warhammer-spelande
  • Faktorernas olika spelsätt och säregna funktioner

Dåligt

  • Lämnar det onödigt enkla infrastrukturs-systemet oförändrat
  • Att vi inte får delta i sjöslagen
8

Mycket bra

Profilbild på Joakim Sjöberg
MMORPG och alla sorters spel med smarta onlinelägen får Joakim att bli varm i mysknölen. Slänger du in pirater, eller några som helst referenser till pirater, så går han till och med upp i falsett. Älskar ljudet av sin röst och alla sorters ost.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord