Topp 10 – Games of the Year: Victoria

Vilket år det har varit spelmässigt! För mig så är det mycket blandade känslor år 2010, då mitt farväl av Halo inte blev lika storslaget som jag förväntat mig och Fable III fes mig i ansiktet. Men det har även hänt bra saker så som att återseendet av StarCraft blev lyckat och när jag blev en hästtjej över sommaren med John Marston. Nu är det min tur att presentera min personliga Game of the Year-lista, men för att vara ärlig så tycker jag det är otroligt svårt att göra topplistor av spel i olika genrer. Så här lyder min topplista över 2010, mer eller mindre.

10. Fallout: New Vegas

Jag är en sucker för postapokalyps och steampunk så att Fallout faller mig i smaken är nästan en självklarhet. Trots att New Vegas använder sig utav Fallout 3-motorn så tycker jag att spelet verkligen har lyckats med att få till en intressant story. Lika så gäller det med karaktärerna som befinner sig i spelet. Att New Vegas inte hamnar längre upp i topplistan beror just på det, att det ser ut och buggar på samma vis som Fallout 3.

9. Bioshock 2

Ännu en gång får man besöka Rapture och visst är det lika fantastiskt att röra sig i den 60-talsinspirerade undervattensvärlden där tiden står still. Även om man denna gång är en Big Daddy så ändras spelsättet inte särskilt mycket, vilket inte tillfredsställde mig helt och hållet. Jag älskar Rapture men om spelet hade gett mig mer egenskaper att leka, ett bättre slut och ett rättvist multiplayerläge hade jag nog också älskat Bioshock 2.

8. Halo: Reach

Jag är djupt inspirerad av Halo-universumet då jag har läst ner mig i all information som finns om detta fantastiska rymdspel, så att jag längtade till Halo: Reach är att underdriva. Halo: Reach är ett bra FPS, men jag som är ett fan av Halo nöjer mig inte med ännu ett Halo-spel, jag ville uppleva en undergång, panik, förtvivlan och allt det där som det står i boken. Multiplayerläget i Reach är en ren besvikelse då jag nästan varje dag spelade Halo 3 online. Klasserna, kartorna, vapnen – allt inom multiplayern kändes bara fel. Så att Halo: Reach hamnar i topplistan beror på att det är ett riktigt bra FPS, trots att spelet inte levde upp till mina förväntning så gjorde det ändå jäkligt bra ifrån sig.

7:  Darksiders: Wrath of War

Darksiders kom tidigt 2010 då jag fick bilden av att spelet var en God of War-kopia, men oj så fel jag hade. Darksiders är ett helt eget spel med lånade element ifrån God of War och Zelda. Spelet bjudet på både häftiga fighter med diverse vapen och kluriga pussel med olika verktyg. Att använda sin portalhandske i en bossfight gör att man verkligen uppskattar spelets fysik. Det jag tycker är synd är att spelet inte har fått den uppmärksamhet som den har förtjänat.

6:  StarCraft II

Starcraft II har en intrssant story som balanseras ut med en smart och halvklurig kampanj. spelets multiplayer kan liknas med schack då det inte är hjärndött dödande som står i fokus utan det är otroligt mycket hjärna bakom krigsförningen.

5. Call of Duty: Black Ops

Black Ops är det sjunde Call of Duty-spelet som ännu en gång slog nytt rekord med över 7 miljoner sålda ex de första 24 timmarna. Jag tycker att Black Ops hade en schysst kampanj och en helt okej multiplayer, då jag kan nämna att jag tycker Modern Warfare 2-multiplayern var mycket roligare. Även fast man hoppar fram och tillbaka rätt så rejält i storyn så tycker jag ändå att spelet har en röd tråd som följs spelet ut som, till skillnad från MW2, kändes sammanhängande.

4. Assassins Creed: Brotherhood

Brotherhood är den direkta fortsättningen till Assassins Creed 2. Spelet kändes mer genomtänkt och alla sidouppdragen fick en funktion istället för att fylla spelet med med ”onödig” tid. Brotherhood är mer polerat än Assassins Creed 2 och även mycket större, trots detta så känns storyn fortfarande intressant och framåtsträvande. I Brotherhood fick man även ett multiplayerläge som kändes intressant och nyskapande, men för mig så håller inte multiplayer läget i helhet. Kul idé men det blir enformigt.

3. Battlefield: Bad Company 2

Mina favoritspel består oftast utav antigen en grym story eller en jäkla bra multiplayer, Bad Company 2 har både och. Även om Black Ops såldes mer och spelades mer 2010 så tycker jag att Bad Company 2 håller en helt annan standard. Spelet ger mig chans att samarbeta och känna mig delaktig i ett lag istället för individuellt spelande som det lätt blir i Black Ops. Det jag menar är att i Black Ops så är samarbete inget prio, eftersom att det inte gynnar de ensamma spelarna. Det som gynnar de ensamma spelarna är killstreakens som det har blivit en otrolig hysteri om, så när man spelar Capture the Flag på Black Ops så är det bara som en helt vanlig death match, just för att alla vill få sina killstreaks. I Battlefield finns det inga killstreaks utan spelet vill gynna samarbetet genom att göra olika klasser som både hjälper lagkamraterna och den ensamma spelaren. Jag gillar Bad Company 2 för att det ger mig ett moget spelande där det faktiskt funkar att samarbeta med personer som man spelar med för första gången.

2. Red Dead Redemption

RDR var ett spel som blev en överraskning för mig. Jag är inget fan av GTA-spelen men Rockstar övertygade mig att jag visst gillade GTA – fast i western-tappning. Det är ett otroligt snyggt spel med sköna karaktärer och en grym huvudkaraktär, men man bör dock nämna alla dessa otroligt knäppa buggar som har uppstått i spelets tidiga dagar. En del är faktiskt riktigt roande som ”donkey lady”. RDR satte en ny standard för mounts i spel och inte visste jag att det skulle vara så otroligt roligt att rida i den skitiga Westen och skjuta höftskot med hagelbössan.

1. Mass Effect 2

Mass Effect 2 är ett spel som tilltalade mig otroligt mycket, jag älskar hur Mass Effect porträtterar rymden och de intellektuella raserna. Att människan inte blir en ”hjälteras” som ofta händer i rymdspel känns nytänkande istället för den stereotypiska ”människa mot primitiv alien”. Likadant gäller det även med de kvinnliga karaktärerna i spelet, de är smarta och besitter auktoritet, så att Mass Effects kvinnliga karaktärer inte osar sex appeal gillar jag. Mass Effect är ett spel som jag identifierar min spelsmak med; stilren, sofistikerad, iskall, känslosam och allt där i mellan.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord