Topp 10 – Games of the Year 2011: Victoria Saade

10. Bulletstorm
Spelet har inte en episk handling, knivskarpa karaktärer eller ett välskrivet manus, MEN! Det bjuder banne mig på äkta spelgädje. Trots att man spelar med den stereotypa Grayson som häver ut sig ”cock” och ”fuck” i var och varannan mening så ligger fokuset inte hos karaktärerna, utan fokuset ligger i gameplayet, och det är just det som gör det så kul! Att sparka in sina fiender i kaktusar och hitta på nya kreativa ideér att använda sina vapen och miljöerna befinner sig i så blir spelet aldrig enformigt. Ibland vill jag bara vara en Grayson, en odräglig tölp som spottar och svär, drar sexistiska skämt och sparkar in andra tölpar i rör och dylika föremål, ibland behöver man bara ha ett rolig spel och inte ett prisbelönt manus.

9. Gears of War 3
VA? varför hamnade Gears of War 3 så långt ner på listan!? Till en början var jag osäker på om jag ens skulle ha med Gears of War 3 i min GOTY-lista, men efter långa funderingar och många koppar kaffe kom jag fram till att det 3:de spelet i serien förtjänar en plats i min lista för dess hållbara Co-op. Det är inte så att jag tycker Gears 3 är ett dåligt spel, det är bara det att det har kommit så många bra spel detta år som har berört mig mer. Det som gör att Gears of War 3 är ett bra spel är spelen innan, att man har lärt känna Delta-team genom 2 spel för att nu ta sig an det sista uppdraget väcker många ömsesidiga känslor till de benhårda killarna. Men om man nu inte har spelat de tidigare spelen så är faktiskt inte Gears of War 3 ett spel som står på egna ben, det tredje spelet är den sista pusselbiten för trilogin som fångat många hjärtan.

8. Resistance 3
Den Playstation exklusiva titeln som värmde mina kalla kontrollhänder i höstkylan. Misär, desperation, rymdvarelser och vapen är några utav de ingredienserna som ingår när man ska göra en favorit á la Saade. Med tight kontroll och ett vapenarsenal som jag gärna tog mig tid att bläddra igenom så gav jag mig av i en resa mot att försöka att rädda mänskligheten ännu en gång. Trots att storyn har sina brister så är känslan i spelet spot-on, jag gillar den retroaktiga postapokalypsen med inslag av teknologi, det är ett spel som tilltalar mig, inte för storyn men för konceptet och gameplayet, det är en light verision av favorit á la Saade

7. Dead Space 2
Min softspot är rymden när det kommer till spel, att befinna sig i ett universum man inte känner till är för mig otroligt inspirerande och framför allt spännande. Jag älskade Dead Space 1, det var snyggt, roligt combatsystem, bra bossar och kluriga pusselmoment, men det jag älskade mest var…tystnaden. Dead Space 2 har allt det Dead Space 1 har förutom…tystnaden. Och det är just det som gör att Dead Space inte hamnar högre upp på listan. Det som gör skräcken så intensiv i föregångaren är just tystnaden, känslan av total ensamhet, det tyckte jag inte Dead Space 2 levererade utan jag befann mig ständigt i combat. Trots den lilla missen så var det ett nöje att få umgås med Isaac Clarke, vara i rymden och speciellt att få spöa necromorphs.

6. Deus Ex: Human Revolution
Det finns så mycket att säga om Deus Ex, men det som fångade mig var just estetiken. Den barockinspirerade framtiden och de jordnära färgerna fick mig att spinna som en katt. Enligt mig så liknade Deus Ex en blanding av Mass Effect och Batman: Arkham Asylum, det var många rollspelselement som kan liknas vid Mass Effects uppbyggnad i dialog och kartsystem medans när man var i combat så kände man av lite Batman vibbar. Spelet hade bra handling och ej självklara dialogval som gjorde att jag som spelare blev mer intresserad av hur dialogerna med andra karaktärer i spelet skulle sluta. Och lika mycket som jag gillar postapokalypser så gillar jag även framtidsversioner, misär och vapen var ju några ingredienser som ingick i, ja vad då? En favorit á la Saade of course!

5. Portal 2
Det finns en anledning till att jag har döpt mina SSD-diskar till Wheatly och GlaDOS, det är portal 2, det är humor, sarkasm, hjärngympa och samarbete, lite som min dator. Co-op kampanjen är underbar! Med hjälp utav Atlas och P-body så ska man tajma in varandra och samarbeta fram en lösning på pusslet som GlaDOS utsätter en för, och kommentarerna hon häver ur sig är fantastiska. Men jag tyckte även att singelplayer kampanjen var minst lika rolig, det som skiljer sig från denna kampanj till föregångaren är att man har en slags storyline som förklarar hur man hamnade under Aperture Science våld, det finns ett mål med spelet.

4. Batman: Arkham City
Jag kommer ihåg när jag var i USA och såg hur Gameinformer tidningen lyste på sitt ställ, den var vit med en majestätisk Batman som torkar av blod i mungipan, det omslaget är nu inramat och hänger på min vägg. Man visste nästan innan spelet hade kommit att det skulle bli ett bra spel, de har ju alla verktyg för att få det att funka, en grym hjälte, en skruvad skurk, flera intressanta bikaraktärer från DC-universumet och redan ett bevisat bra stridssystem. Batman: Arkham City blev ett bra spel, eller förlåt, det blev ett grymt spel! Jag gillar verkligen noir-känslan som är spelet igenom, de mörka gränderna och den tragikomiska situationerna man befinner sig i, det känns så Batman och jag blir varm inombords när jag ser att licensspel faktiskt kan vara bra som de en gång faktiskt var.

3. Battlefield 3
Battlefield 3 är det spelet jag spelar mest just nu då jag älskar att spela multiplayer. Det är snyggt, skön fysik, otroligt bra ljud, snygga ljusdetaljer och diverse små plotter saker som gör att Call of Duty serien ser rätt blek ut i jämförelse. Visst Battlefield 3 hade ingen banbrytande kampanj, utan det kändes mer som en slags spin-off på Call of Duty: Black Ops. Men det spelet har är en sjuhelvetes multiplayer, och det är ju multiplayern som folk spelar i slutänden. Jag gillar att spelet belönar spelare som kanske inte är bäst på att skjuta utan den som boostar sitt lag, eller den som är med och tar över ett objekt, eller den som skyddar ett objektiv, eller den som kör fordonet, eller, eller, eller. Ja Battlefield är inte bara ett fps där man belönas om man dödar mest som bidrar till själviskt spelande, utan man får enklast mer poäng om man är en bra team mate.

2. Star Wars: The Old Republic
Jag är en sucker för Star Wars, det är ett universum som jag tycker har hittat en perfekt balans med en slags sagokänsla i sig. Jag var först skeptisk till det kommande mmo:et då jag rent spontant kände att Star Wars var ett koncept som kanske var svårt att tolka till ett mmo, men så fel jag hade, det tolkades perfekt i ett spel där man kan skapa sin egna hjälte, eller i mitt fall anti-hjälte. Spelet har så många underbara referenser och bakgrundshistorik som får vilken Star Wars nörd som helst att bli till sig. Spelet känns individuellt just för att man har röstbaserade dialoger för att få sina quest, det bli en story som många mmo kan ha svårt med att få fram.

1 .The Elder Scrolls V: Skyrim
Att beskriva mina känslor till The Elder Scrolls är näst intill omöjligt, det ungefär lika ömsesidigt som Jeremy Solues kompensationer som ljuder i mina hörlurar när jag springer fram på vinterlandskapen. Jag älskade Morrowind och Oblivion så att älska Skryim var en enkel match! Jag älskar de vackra landskapen, jag älskar mystiken, jag älskar att det finns så mycket att göra, jag älskar att man är en ensamvarg, jag älskar att man kan göra sin klass hur man vill, jag älskar att man får skapa sin karaktär, jag älskar den vackra musiken, jag älskar att samla växter till potions, jag älskar att döda drakar, jag älskar att läsa böckerna i spelet, jag älskar att höra rykten och se om de är sanna, jag älskar valmöjligheterna, jag älskar de nordiska temat, jag älskar M’aiq the Liar som förföljt mig sedan Morrowind, jag älskar Skyrim.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord