Titanfall Recension

Profilbild på Joakim Sjöberg

Det har varit mycket prat – men efter all väntan har Respawn Entertainment levererat verkstan. Sedan sommarens E3 har Titanfall vuxit sig till ett fenomen som inte har gått att förneka oavsett vilken del av spelvärlden du residerar inom och idag kom Dagen med stort D. Vi har stått vid för Titanfall.

För den som hajpen till trots inte är införstådd i precis hur stora vågor Titanfall har stått för så kommer här den snabba versionen; Vince Zampella och Jason West, medgrundarna av Infinity Ward och skaparna av Call of Duty, förlorar sina poster påkallat av Activision med anledning av påstått kontraktsbrott. Det hela utspelade sig under 2010 och såg till att Call of Duty-serien under lång tid fick se en hel del turbulens. Trots att deras ursprungliga kärleksbarn gick vidare till enorm AAA-status med matchande försäljningssiffror så konstaterade Zampella och West att de ännu inte gjort sitt. Här har ni premissen som födde Respawn Entertainment som den 13:e Mars 2014 levererade vad som är den mest verkliga dräparen till deras Call of Duty.

Titanfall_1

När man med facit i handen ser den enorma hajpen som vi tidigare kunnat rapportera om är det svårt att minnas att Titanfall vid sitt första omnämnande på många håll möttes av en enorm skepcis, inte minst av denna skribent. Övertygelsen av att Titanfall inte skulle vara något mer än ”Ett Call of Duty med robotar” kantade min tidiga bevakning av spelet men när allt kom till kritan och jag faktiskt satte mig ned med spelet i hand så fick jag svälja ner vartenda negativa ord jag konstruerat kring Respawns nya IP. En väldigt mättande upplevelse blev till samma anledning som jag för första gången på länge öppnade ögonen för en first-person shooter.

Titanfall är helt dedikerat till onlinespelande, men trots att du är bunden till att spela online igenom EA:s Origin-tjänst så bjuds du som spelare på ett kampanj-läge. Genom denna handlingsdrivna tolkning av spelet så tas du som pilot igenom de scenarion som ligger till grund för Titanfall och även om dessa segment inte utspelar sig i särskilt mycket större drag än replikväxling medan du skjuter dig igenom diverse kartor så fyller kampanjen en funktion av att introducera spelaren till speltyperna och spelets faktiska premisser, samtidigt som det blir ett effektivt sätt att klättra igenom nivåerna och därmed låsa upp mer avancerat och matnyttigt innehåll. Det fria spelet ter sig genom en rad olika spellägen så som Attrition, en nytolkning av ett klassiskt deathmatch-läge, Hardpoint och Capture The Flag, spelläge där lagen slåss om kontroll kring tre punkter respektive ett ”fånga-flaggan-läge”, Last Titan Standing, där alla spelarna börjar i varsin Titan och slåss till siste man – samt Pilot Hunt, där de båda lagen jagar de andres piloter. Det är kring dessa regler som Titanfall spelas ut och tillsammans skapar de en virtuell lekplats som inte har setts till på bra länge i en trippel A-skjutare. Det är en lekplats jag dröjer kvar i, för sanningen är att Titanfall är, som tidigare sagt, fördjävligt roligt.

Vad som tycks ligga till grund för min ändrade åsikt är det faktum att Titanfall är tight, balanserat som tusan och lägger fokus vid helt rätt saker. Min kärlek vinner Respawn in redan när de lär mig hur fantastiskt spelets dubbelhopp och väggspringande är och när de på det sättet drar i min Quake-nerv, en nerv som har legat i slummer sedan tidigarenämnda spel, så är jag helt fast. Genom att göra en hel del saker på väldigt annorlunda sätt och göra resten av sakerna mycket bättre än vad alla andra gör det så blir Titanfall en shooter som både krossar konkurrensen och känns oerhört ”next-gen”. Det är en frisk fläkt till en stagnerad genre och det är lika delar nytänkande spelmekanik och förfinade grunder som gör det. Kärnan finner vi, såklart, i spelets enorma robotar. Dessa titaner är en sann gamechanger och lyckas med att vara centrala till spelandet utan att någonsin ta över helt. Avvägningen mellan för- och nackdelarna som finns i att maskinera en Titan ställt mot att röra sig fritt till fots är hårfin och ger en spännande udd till vilken match som helst. Vetskapen om att du i en titan är lika mycket av ett lockande mål som en obarmhärtig dödsmaskin är efter hundra matcher fortfarande kittlande.

Titanfall_2

Det blir svårt att hitta en enda hemlig ingrediens som skulle vara anledningen till att en person som inte rört Call of Duty sedan originaltiteln är helt insupen i Titanfall. Min gissning är att det är en symbios av tight skjutmekanik, fantastisk mobilitet, simplifierade funktioner och ny spelmekanik. Det är åtminstone en kombination av detta som, hos mig, ligger till grund för Titanfalls genomslagskraft. Spelet är en ny pionjär inom FPS och leder just nu fanan i vad vi fortfarande envisas med att kalla för den nästa generationen. Jag skulle snarare vilja påstå att den började just precis här. Det handlar inte heller längre bara om att den hårdkokta shooter-junkien, utan Titanfall bjuder in en helt ny publik med möjligheten att i de korta, effektiva matcherna hinna ha riktigt roligt. Respawn har gjort det snyggt, de har gjort det enkelt och de har helt enkelt gjort vad de lovat att göra genom att leva upp till all hajp.

Vi ses online i Titanfall. Jag kommer att vara killen med det stora leendet.

Bra

  • Rörligheten hos piloterna
  • Möjligheterna att skräddarsy sina loadouts
  • Fantastisk byggda kartor
  • Enkelheten hos all spelmekanik
  • Den dedikerade multiplayern

Dåligt

  • Större variation mellan spellägena hade inte skadat
9

Utmärkt

Profilbild på Joakim Sjöberg
MMORPG och alla sorters spel med smarta onlinelägen får Joakim att bli varm i mysknölen. Slänger du in pirater, eller några som helst referenser till pirater, så går han till och med upp i falsett. Älskar ljudet av sin röst och alla sorters ost.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord