The Surge Recension

Profilbild på Anders Sandberg

Det hade inte ens gått en halvtimma innan jag kunde konstatera att jag har spelat The Surge innan men jag känner till det som Dark Souls.

När The Surge ramlade ned i brevlådan hade jag inga större förväntningar och visste inte riktigt vad jag skulle räkna med. Det hade inte ens gått en halvtimma innan jag kunde konstatera att jag har spelat The Surge innan men jag känner till det som Dark Souls. Likheterna mellan det aktuella spelet och From Softwares spelserie blir löjligt uppenbara ju längre in i spelet jag kommer men för varje timme som passerar blir jag också mer fängslad.

Du börjar äventyret i The Surge med protagonisten Warren och hans första dag på sin nya arbetsplats CREO. CREOs mål är att reparera jorden och återskapa mycket av det som människor förstört genom åren men tyvärr går något fruktansvärt fel. Warren vaknar upp på ett skrotupplag och han har ingen aning om hur han kom dit. Historien i spelet tar ingen större plats utan berättas i form av interaktioner mellan dig och andra karaktärer som du stöter på men räkna inte med några tydliga svar. Jag tappade räkningen på hur många människor Warren frågade utan att få veta vad som egentligen hade hänt med honom men det är samtidigt ett smart sätt att berätta handlingen när den verkliga fokusen ligger på spelets action och strider.

Du börjar ditt äventyr helt försvarslös och även de ynkligaste av fiender kan döda dig på nolltid om du inte är försiktig. Precis som i Dark Souls är det viktigt att du har koll på din stamina eftersom allt du gör dränerar den mätaren och att befinna sig i underläge är nästintill självmord. Du kan välja vilken kroppsdel som du vill attackera på motståndare och det finns två aspekter som är viktiga att ha i åtanke inför detta valet; vill du ha kroppsdelar eller vill du ha lågt motstånd? Om du väljer att slå på en sårbar punkt behövs inte många slag innan fienden dör men om du istället vill förbättra din egen utstyrsel eller expandera din garderob behöver du slå på de punkterna där fienden har sin egen skyddsdräkt.

Det systemet passar väldigt bra in i hela spelets tema och tack vare utvecklarnas FLEDGE-motor funkar spelmekaniken som den ska och allt känns sömlöst och flytande. Deck13 Interactive har lyckats skapa en stor sammankopplad spelvärld som knyts samman tack vare smarta utplacerade genvägar men det finns en risk med att utforska för mycket; du kan förlora dina surt förvärvade Tech Scrap. Om du är snabb nog hinner du springa tillbaka till punkten där du dog och plocka upp dem igen men om det var långt från din startpunkt kan du förlänga tidsfristen genom att besegra fiender på vägen dit. Det är alltså inte bara en balansgång mellan hur länge du ska utforska utan också hur du ska gå till väga för att få tillbaka dina ”pengar”.

En faktor som är helt överensstämmande med Souls är svårighetsgraden och det gäller fiender lika mycket som bossar. Du måste lära dig attackmönster och det gäller att ha is i magen för att slutligen få in träffar som leder till vinst. Miljön är främst fokuserad på industrikomplex men det kan växla mellan soliga utomhusplatser med forskningsruiner till mörka, nästan skräckinjagande tunnlar nere i marken. Ljuden är mekaniska och råa och det finns väldigt lite musik att tala om. Det blir en tydlig känsla av att du är ensam, sårbar och utsatt i denna mekaniska värld där allt vill slita dig i stycken.

Det är som jag nämnde innan många gemensamma nämnare mellan Souls och The Surge men det lyckas ändå introducera en egen prägel på den beprövade formeln och jag kan tänka mig att människor som inte gillar den gotiska stilen i Souls kommer uppskatta den dystopiska industrivärld som utvecklarna skapat. Det finns ett brett utbud av olika sorters vapen och skyddsutrustningar vilket möjliggör variation och olika spelstilar beroende på vem som håller i handkontrollen. När jag håller i spakarna och svär över min egen inkompetens för att jag dör gång på gång kommer jag än en gång att tänka på en gammal vän som lärt mig att göra om och göra rätt. När det till slut lyckas är det en fantastiskt befriande känsla som infinner sig och jag saluterar Deck13 för ett spel som lyckas bemästra balansen mellan utmaning och belöning.

Bra

  • Intensiva strider
  • Smart loot-system
  • Balansen mellan utmaning och belöning

Dåligt

  • Saknar originalitet
7.9

Bra

Profilbild på Anders Sandberg
Anders är chefredaktör på PowerGamer.se och ända sedan han fick sin första konsol har han varit fast i spelträsket. Den första tiden var det bara Super Mario Bros. som gällde men med åren blev han kär i Zelda, BioShock, Metal Gear Solid, Final Fantasy, Pokemon, Dark Souls och Chrono Trigger.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord