The Legend of Zelda: Breath of the Wild Recension

Profilbild på Anders Sandberg

The Legend of Zelda: Breath of the Wild är inte världens bästa spel men det är utan tvekan det viktigaste som hänt spelserien på nästan två decennier.

Jag minns fortfarande den där vintern 1998, den julen fick 10-åriga Anders spela världens bästa spel; The Legend of Zelda: Ocarina of Time. Då rådde det ingen tvekan om att det var det bästa jag någonsin fått uppleva. Super Mario 64 må ha inlett min karriär med N64 och Mario Kart 64 var det som rullade konstant när kompisarna samlades men OoT var sannerligen ett mästerverk.

Det har nästan passerat tjugo år och den lilla pojken växte upp och fortsatte att spela tv-spel och framförallt The Legend of Zelda, men hur många försök Nintendo än gjorde blev det aldrig riktigt rätt och det kändes som att mycket återanvändes, det blev fortfarande kvalitativa spelupplevelser men aldrig riktigt lika utmärkande som OoT. Nintendo har lanserat en ny konsol och den här gången skulle de undvika Wii U:s misstag att inte ha en stor releasetitel, därför valde de ett säkert kort och satsade alla hästar på The Legend of Zelda: Breath of the Wild. Det är ingen större överraskning men det som däremot chockerar är att BotW är mer likt ett västerländskt rollspel som till exempel Dragon Age, Skyrim eller The Witcher 3. Mycket av den linjära strukturen som vi vant oss vid under alla år med Zelda är som bortspolat och kvar återstår frukten av det lilla fröet som en gång planterades med det absolut första The Legend of Zelda som lanserades för över 30 år sedan. Då som nu börjar du ditt äventyr med tomma händer och du får själv välja din egen kurs och sen bär det av.

Breath of the Wild ger dig en ytterst blygsam introduktion i världen och dess premiss; du är Link som legat i dvala i 100 år och ditt uppvaknade markerar slutet på en strid som började för längesedan. Du ska tillsammans med prinsessan Zelda förhindra att den ondskefulla Ganon tar över världen och hela denna saga är i sig själv lika gammal som spelserien. Handlingen i BotW är inget revolutionerade men det är samtidigt en god ursäkt för att använda reinkarnations-elementet för trogna karaktärer. Det som istället är spelets färskaste vind är den gigantiska världen och allt liv den innehåller. BotW innehåller en av de bästa spelvärldar som jag haft privilegiet att få utforska och alla som har ett behov att se och upptäcka allt i spel kommer lätt bli sittandes i över hundra timmar. Om du kan nöja dig med den huvudsakliga historien räcker det med runda 40 timmar men att bara fokusera på storyn är som att köra sportbil konstant på en motorbana, du måste ut på vägarna för att få den fulla upplevelsen. Vägar finns det gott om att välja på och tack vare Links förmåga att kunna klättra på princip vadsomhelst kan du traversera genom land och rike.

I början får du dina grundläggande runor som kommer vara vitala för mycket av spelets pusselmoment och utöver de fyra storskaliga templen finns det mindre grottor utspridda över hela kartan. Alla grottor har sina egna teman och de är vanligtvis bara ett fåtal utmaningar i varje respektive men även om du kan lista ut hur du ska gå till väga kräver det fortfarande ett noggrant utförande för att du ska få din belöning. Det är inte bara i grottor som runor kommer till användning utan dessa underlättar enormt om du ska tackla fiendeläger, planering har en kritisk roll i skillnaden mellan liv och död. En runa gör att du kan manipulera metallföremål och har du en stor låda i närheten kan du lyfta upp den och släppa rakt ned på stackars ovetande bestar. Jag nämnde visserligen att du börjar resan med tomma händer och du får samla på dig resurser allteftersom du utforskar. Det gäller allt från mat, kläder, vapen, sköldar, pilbågar och andra viktiga objekt. Maträtter och dess ingredienser är essentiellt för en underlättad vistelse i BotW och du kan skapa måltider som ger dig fler temporära hjärtan eller skyddar dig från arktisk kyla när du ska ta dig över kalla bergstoppar. Dina vapen kommer förr eller senare gå sönder och även om det konceptet är ovant för Zelda är det helt rätt för Breath of the Wild.

Nintendo Switch må vara studions senaste konsol men trots detta är det ingen maskin som kan mäta sig rent prestandamässigt med PlayStation 4 eller Xbox One och det blir tydligt i Breath of the Wilds grafik som känns utdaterad. Det är absolut ett vackert spel och om du tycker om en blandning mellan akvarell och pastell, a.k.a. cel-shading, kommer spelets många olika miljöer hänföra dig och visa en myriad av färger. Det märks också att spelet får jobba extra hårt när det händer för mycket på skärmen då det kan bli texture pop-ins och fps-drop. Det är inte oförlåtligt men samtidigt förtar det helhetsintrycket och tar udden av inlevelsen. Lyckligtvis är det allt negativt som jag har att säga om Breath of the Wild och för att vända blad måste jag lyfta fram de två herrarna Manaka Kataoka och Yasuaki Iwata som lyckats skapa ett helt enastående soundtrack som träffar alla toner på min okarina. Om jag utforskar en skogsdunge är det subtila toner som känns naturliga och avkopplande. När jag utforskar en ny grotta spelas mer nyckfulla noter som kittlar mitt sinne för äventyr och upptäckarlust, för att inte tala om de intensiva segmenten där jag kämpar för livet mot en boss.

The Legend of Zelda: Breath of the Wild är inte världens bästa spel men det är utan tvekan det viktigaste som hänt spelserien på nästan två decennier. Det gläder mig både som kritiker men också som spelare att Zelda äntligen känns fräsch och nytänkande igen, det har tagit många steg för att komma fram till sin nuvarande form men det känns som helt rätt val av Nintendo. Jag skulle kunna jämföra Breath of the Wild med en oslipad diamant; det finns fortfarande ojämna kanter som går att slipa till i kommande installationer men det är samtidigt något av det ädlaste och renaste som finns i spelvärlden och jag gratulerar Nintendo, det tog er bara tjugo år.

Bra

  • Spelvärlden
  • Pussel
  • Valmöjligheter
  • Musiken
  • Bästa Zelda på 20 år

Dåligt

  • Utdaterad grafik
  • FPS-drop
8.8

Mycket bra

Profilbild på Anders Sandberg
Anders är chefredaktör på PowerGamer.se och ända sedan han fick sin första konsol har han varit fast i spelträsket. Den första tiden var det bara Super Mario Bros. som gällde men med åren blev han kär i Zelda, BioShock, Metal Gear Solid, Final Fantasy, Pokemon, Dark Souls och Chrono Trigger.

5 Kommentarer

  1. Profilbild på Johan32

    Anders, Anders, Anders vad har du nu gjort! Ska man behöva köpa en Switch nu också? :p

  2. Profilbild på UncleFester

    Nintendo ser ut att verkligen leverera när det kommer till Zelda. Snabbtitt på gång också kanske?

  3. Profilbild på Bobafatso

    Jag tycker nästan den här recensionen besvarar frågan på ifall man bör köpa Switch eller inte, samtidigt skulle det ju vart intressant ifall de hade släppt fler nyckeltitlar på samma gång nu så man kunde sett ifall de hade klockat in på samma nivå.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord