Tales of Berseria Recension

Profilbild på Anders Sandberg

Det senaste tillskottet Tales of Berseria revolutionerar inte Tales men det är samtidigt det bästa som hänt serien på åtta år.

Jag har alltid uppskattat rollspel och speciellt många av produktionerna från Japan. Det landet har producerat titlar som Final Fantasy, Dragon Quest, Lufia, Secret of Mana, Chrono Trigger och många fler. Utvecklarna Bandai Namco har också bidragit till denna genre med sin Tales-serie, en spelserie som med sitt senaste alster uppnår 16 titlar. Det senaste tillskottet Tales of Berseria revolutionerar inte Tales men det är samtidigt det bästa som hänt serien på åtta år.

Det har skett en trist stagnering sedan Tales of Graces och utvecklarna har gjort väldigt lite inför varje ny installation, vilket i sin tur har lett till att varje ny titel känts tråkigt familjär. ToB innehåller förvisso alla tänkbara delar som vi förknippar med Tales men det lyckas samtidigt skapa en känsla av det är något nytt och fräscht. Vi kan börja med titelns protagonist Velvet Crowe, en karaktär som många gånger känns mer som en anti-hjälte än vad vi normalt får uppleva i ett Tales-spel. Hon drivs av hämnd och vrede och tar till alla tänkbara medel för att komma närmare sitt mål, men samtidigt visar hon under spelets gång medkänsla mot sina följeslagare. Denna utveckling är väldigt intressant att följa och lyckligtvis är det minst lika färgstarka individer i resten av gänget, alla med sin egen historia att berätta. Tyvärr blir det en liten klyfta mellan karaktärerna för insatsen från röstskådespelarna är inte helt balanserad och det blir oundvikligt att en del personer känns mer ”levande” än andra. I det stora hela är handlingen lite segstartad men när det väl kommer igång efter några timmar är den en berättelse som griper tag i dig och som inte släpper greppet innan sluttexten rullar.

talesofberseria-img03Stridsmekaniken i Tales of Berseria är lika bekant som den vi först introducerades för 1995, det är aktiva strider där du springer runt mellan dina fiender och med hjälp av attacker och tekniker dräper du dina motståndare. Teknikerna eller Artes som de kallas är ett system som förändrats och antagit många olika former genom åren och i Berseria är det Souls som gäller. Dina Artes är automatiskt inbakade i standardattacker och genom att bestämma hur dina combos utformas kan du diktera vilken typ av attacker som utförs. För den som är ny till serien kan det kännas rörigt till en början men när du kommer in i det får striderna ett underbart flöde som känns som en dans, du jonglerar med fiender i luften och skapar kedjor som delar ut förödande skada till allt som kommer i din väg. Det rekommenderas starkt att höja spelets svårighetsnivå för den mer erfarne då jag fann tidigt in att utmaningen var lite väl förlåtande och trist. Tyvärr är det oundvikligt att någon gång komma till den punkt att striderna blir repetitiva och uttjatade, trots ett stort utbud av variation i tekniker och attacker har jag förståelse om många väljer att undvika strider när karaktärernas nivå är tillräckligt hög för att tackla världens bossar.

talesofberseria-img02Äventyret fortskrider genom korridorer av olika miljöer och det finns ingen övergripande värld att utforska utan du får nöja dig med att ta dig från punkt a till punkt b i varje ny plats som du besöker. Det i sig blir lite trist eftersom många av dessa stora korridorer innehåller låsta delar som du sedan måste återbesöka när du kommit längre in i spelets handling och det systemet är fullt fungerande om du spelar ett tvättäkta metroid-vania, men detta är inte en sådan upplevelse och då blir utforskandet mediokert. Det hjälper inte att grafiken känns föråldrad och ibland känns det mer som jag tittar på det sex år gamla Tales of Xillia, men det här är trots allt en helt ny installation som inte utnyttjar kapaciteten hos PS4:an och det känns som potential går till spillo. Spelet innehåller en hel del mekanik och inslag men allt introduceras successivt och efter tio timmars spelande har ToB fortfarande mer att erbjuda. Ett inslag som sea expeditions eller weapon enchantment är väldigt enkelt att komma in i men detta är bara två av alla extra delar som du får bekanta dig med och jag upplever att ju mer tid jag investerar desto mer uppskattar jag Tales of Berseria i sin helhet.

talesofberseria-img01Jag ska ärligt säga att det var svårt att bestämma när jag väl skulle skriva ned mina ord om vad jag tycker om Tales of Berseria för det blir precis som jag nämnde ovan bättre och bättre. Stridernas experimenterade må ha stannat upp men ändå förblir stridsmekaniken den mest flytande och sömlösa jag upplevt i något Tales. Alla andra aspekter och framförallt handlingen gör ToB till en upplevelse som du vill ta del av. Det är långt ifrån en lika kritikerrosad upplevelse som Tales of Symphonia men det är sannerligen den bästa installationen till serien på många år och det är precis vad Tales behövde för att än en gång bli tagen på allvar som spelserie.

Bra

  • En mörk gripande handling
  • Färgstarka karaktärer
  • Många timmars speltid
  • En nystart för Tales

Dåligt

  • Grafiskt föråldrad
  • Striderna blir repetitiva
  • Mycket återanvändning av samma miljöer
7.8

Bra

Profilbild på Anders Sandberg
Anders är chefredaktör på PowerGamer.se och ända sedan han fick sin första konsol har han varit fast i spelträsket. Den första tiden var det bara Super Mario Bros. som gällde men med åren blev han kär i Zelda, BioShock, Metal Gear Solid, Final Fantasy, Pokemon, Dark Souls och Chrono Trigger.

2 Kommentarer

  1. Profilbild på Charlotta Andersson

    Första åsynen av huvudkaraktären gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Det är bara att konstatera att någon återigen trampat i stereotypernas klaver. En långbent, silikonspäckad femme fatale, klädd i remmar och några stretande tygtrasor som ser till att på intet sätt göra det möjligt för iakttagaren att missa att det är en feminin karaktär vi har att göra med. Tragiskt att man 2017 inte kommit längre 🙁

    • Profilbild på Anders Sandberg

      Jag instämmer helhjärtat att designen känns väldigt sexistisk och det i sig kan för många förta hela spelupplevelsen. Jag ser karaktären framför mig på skärmen men jag väljer att fokusera på många andra aspekter i spelet som jag ändå tycker att utvecklarna gjort bra/mindre bra. Spelkaraktärers design är generellt inget som jag brukar lägga någon större fokus på i mina recensioner men om det finns önskemål att detta ämne ska tas upp i kommande recensioner ska jag ha det i åtanke. Jag hoppas att det jag redan nämner och lyfter fram i texten kan vara avgörande för om du vill investera tid/pengar i spelet eller inte, det är för mig som recensent viktigast; att försöka ge en bild till alla konsumenter huruvida detta bör undvikas eller om det blir helgens stora nöje 🙂

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord