Spelpolitik på gott och ont

Media är intressant. I media ventileras åsikter till höger och vänster, den ena mer extrem än den andra. Med det menas inte att uttrycka hur man tycker och tänker är fel, snarare tvärtom. Hur människor tycker och tänker är väl det som gör saker intressant att läsa. Man får se saker och ting ur en annans perspektiv, men kanske viktigast av allt är att man får reagera. När man väl reagerar uttrycker man sin egen åsikt och väntar på andras reaktioner. Här har vi det som gör media intressant, det som lockar den annars passiva samhällsvetaren inom oss alla.

Spel är en ganska ny form av underhållning, film och framför allt musik har funnits längre. Med en ny underhållningsform kommer nya kritiker och nya åsikter. När nya åsikter kommer in kommer politik in. Därav skapas vad vi idag kallar i folkmun ”spelpolitik”. Minns ni förr i tiden? Super Mario Bros granskades aldrig av ett politiskt öga på sin tid. Det tog tid innan media växte fram inom spelvärlden och just nu lever vi kanske i den tid då reformen av vad vi kallar spelpolitik sker. Musik har alltid haft budskap, åsikter och politiska synpunkter. Film har ofta skildrat rätt eller fel på senare tid. När tv-spel fick sitt kommersiella genombrott under 80-talet (efter de två erkända spelkrascherna) och letade sig hem i den vardagliga familjens TV-rum var kanske spel den renaste formen av underhållning människan hade.

Men ju längre tiden gick, desto mer växte media och spelpolitiken. Idag är vi kanske på väg att ändra den vanlige personens syn på TV-spel och jag vet inte om det är på gott eller ont.

Vi på PowerGamer är en växande sida. Skribenter har kommit och gott under min ledning som chefredaktör och just nu känns det som jag i alla fall har hittat tre lojala personer som jag kan anförtro uppdrag till och förvänta mig att de levererar. Men under min utbildning i bland annat Organisation och ledarskap samt Företagsekonomi finns det en väldigt viktig lärdom, de tre K:na. Konkurrens är en av dem. Mitt arbete är bland annat att hålla koll på konkurrenterna, därav läser jag ofta allt som alla skriver i det stora hela.

Bland mitt läsande växer de spelpolitiska inläggen, vare sig det är bloggar, sidor eller tidningar. Det som står i fokus nu är i princip samma sak som resten av den politiska världen, jämställdheten. Överallt ventileras åsikter kring kvinnans position, homosexualitet och vad vi ska göra åt det hela. Jag anser inte att detta är frågeställningar som inte bör lyftas upp. Jag ser själv de olikheter och orättvisor som genomlyser samhället. TV-spel är inte heller något som går under radarn för rätt eller fel och skapar dessutom lika mycket diskussion nu för tiden som andra medium. Men hör det hemma och är det vad vi vill ha?

Oberoende är ett ord som ofta kommer upp i spelmedia. Man ska vara oberoende, opartisk och objektiv. Men är inte det paradoxalt för den som verkligen tänker efter? Alla människor tycker och tänker. Objektivitet råder i de sakliga nyheterna, men när personer söker sig till recensioner eller debatterande texter kan omöjligt en filosofi som nämns ovan råda. Folk läser recensionerna för att de visar tilit till recensenten eller i alla fall för att de är intresserade av åsikten. Att läsa en text om grafiska jämförelser, sakliga argument och oberoende insikter är förbannat tråkigt, när man istället erbjuds en text med känsla, inlevelse och punkter som man kan identifiera sig själv i.

Folket har märkt att det sistnämnda är mer intressant, därav har mer och mer subjektivitet letat sig in i mediet. Att spelpolitik skulle följa och växa är inte förvånande då grunden visat sig vara så inbjudande. Den kvinnliga spelaren hade hamnat lite i skuggan och ansågs av spelutvecklare att mestadels dra sig till spel som Barbie och liknande spel av samma status. De tjejer som faktiskt var gamers reagerade till slut och idag reformeras den kvinnliga gamerns normer tack vare pionjärer runt om i världen. Vi i Sverige har själv våra representanter, Xboxflickan, EmmyZ och Gamingmama som är några av mina personliga favoriter. De tar upp kvinnans position i spelvärlden på ett bra vis. Lite med mentaliteten ”Tjejer lirar monopol, varför skulle de inte gilla Gears of Wars?” vilket jag verkligen välkomnar för det behövs. Gameplayers nya skribent nosade på ämnet kring homosexualitet, heteronormer och gaming i sin artikel, vilket även det är något som jag tror kommer belysas mer och mer inom spelvärlden. Artikeln väckte många starka känslor kring spelpolitik och andra frågor vilket faktiskt var anledningen till att hela den här krönikan kom till.

Spelpolitik har hittat sina medium. Bloggar, twitter och facebook är fantastiska ställen att uttrycka sig och ventilera vad man tycker och tänker. Behöver då spelsidor som PowerGamer ta upp de viktiga frågorna inom spelpolitiken? Spelpolitik är viktigt och behöver lyftas upp. Spel är helt enkelt ett nytt medium där utvecklare kan uttrycka sig, berätta historier och få oss engagerade, därmed följer åsikterna och känslorna från de som spelar dem. Men samtidigt glömmer vi lite en svunnen tid då TV-spel var som renast, ett ställe där vi alla kunde fly från de vardagliga bekymmerna och kanske framförallt politiken. De som i en politisk debatt var värsta fiender kunde enas under en stark session Ice Climber och pausa från världens orättvisor. Vi kunde ta spel för vad det var, ett sätt att fly undan alla orättvisor vi annars stötte på i vardagen.

Men där ser ni. Ett par glas rött och jag är igång, ventilerar mig. Spelpolitik. Kanske är det precis vad spelsverige behöver, en rejäl sup och därefter ventilera sig. Ur askan och bakfyllan kanske ett nytt spelsverige uppstår med en bättre insikt där varje person ses som en individ. Kanske kan vi återigen sätta oss ner och njuta av ett spel trots dess politiska brister, precis som vi njöt för 20 år sedan.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord