Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter Recension

Profilbild på Xavier Ladu

Jag måste erkänna att Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter blev en trevlig överraskning och jag ser fram emot framtida installationer av spelserien som bär namnet på en av världens mest kända detektiver.

Många av er känner antagligen till detektiven Sherlock Holmes tack vare filmerna med Robert Downey Jr och Jude Law i rollerna som Sherlock respektive sidekicken John H. Watson. År 1891 skrev Arthur Donan Coyle sin första novell om detektiven som blev en stor succé och en föregångare till dagens superhjältar men också tv-serier som CSI till exempel.

Förutom filmer vill även spelvärlden ha sin beskärda del av Sherlock Holmes äventyr. Den senaste installationen heter Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter och det går inte att förneka vart inspirationen kommer ifrån, vilket också medför att jag kommer att jämföra detta med LA Noire då båda spelen känns likadana fast de samtidigt har sina olikheter. Båda spelen har en person som ska analysera en brottsplats, intervjua potentiella vittnen samt komma fram till en slutsats om vad som kan ha hänt. Förvisso tog LA Noire inspiration från novellerna om den brittiske detektiven, men inom spelvärlden har nog LA Noire inspirerat utvecklarna som mest tillsammans med andra äventyrsspel.

shtdd-img03

Innan man påbörjar ett fall får Sherlock Holmes chans att göra en rejäl analys på en person. Skador, blåmärken, rivsår, kläder, tillbehör och annat analyseras i detalj. Om en person detektiven ska prata med har skador i handen, ska man gissa huruvida det är skador som har orsakats av personen själv eller av någon annan. Om allt görs korrekt har du analyserat personen rätt men väljer du fel blir personens profil ej komplett vilket kan ställa till det senare under utredningen. Hela äventyret börjar med att en pojke söker efter Sherlock Holmes och vi får veta att pappan har varit försvunnen i tre veckor. Hyran för lägenheten är betald i förtid, pojken har bra kläder och dessutom har pappan satsat på pojkens utbildning. Men erbjudandet om ett speciellt jobb har gjort att mysteriet ökar än mer och det är här vi styr Sherlock för att leta efter ledtrådar som kan hjälpa oss komma fram till en korrekt slutsats. Allt handlar om valmöjligheter och spelet är snällt då man besöker ett område som inte går att lämna förrän alla ledtrådar har hittats, vilket också bekräftas av spelet.

Det hela utspelas i London och staden ser imponerande ut, då utvecklarna Frogwares har fått in 1800-talskänslan i den brittiska huvudstaden. Hur korrekt staden har återskapats är väldigt svårt att säga då jag inte har en aning om hur London såg ut i slutet av 1800-talet. Däremot är det mycket tegel även om jag alltid har en bild av staden fylld av smog, smuts, råttor samt människor. Byggnaderna ser bra ut men däremot fattas det detaljer för att jag ska kunna ge grafiken ett högt betyg. Däremot är det störande att laddningstiden är så lång när du reser från en stadsdel till en annan. Förvisso får du chansen att läsa mer om fallet och djupanalysera ledtrådarna är det tänkt. Sherlock Holmes tillsammans med sin assistent John H. Watson och de andra karaktärerna ser hyfsat godkända ut, fast långtifrån LA Noire-klass när det gäller detaljerna på ansiktena. Av någon anledning ser alla barnen oerhört skrämmande ut och speciellt Sherlock Holmes lilla dotter som egentligen borde ha sett ut som världens sötaste unge.

shtdd-img01

Väl godkänt får däremot röstskådespelarna, alltifrån barnen till Sherlock Holmes och där har Frogwares fått in den känslan jag har saknat från de grafiska detaljerna. Dialogerna känns väldigt 1800-tal och konversationerna med Watson har sina ljuspunkter. Däremot hade jag gärna haft mer brittisk humor, mer sarkasm från Sherlocks assistent Watson. Hans roll är dessutom väldigt begränsad och jag hade gärna sett mer från honom. Dialogerna kunde ha haft mer variation och som exempel ger jag när du frågar Watson, varpå han säger vad som ska hända härnäst. Tryck igen och samma dialog upprepas hela tiden istället för att Watson säger olika saker varje gång, en slags ledtråd om att det är dags att gå vidare eller fortsätta leta.

Problemet med Sherlock Holmes är inte att det blir enformigt, för spel som LA Noire blir det. Frågan är ju alltid hur man lyckas variera ett spel som går ut på att vara frihetskrigare, detektiv, polis eller annat yrke som kan tänkas bli ett spel. I fallet med Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter är problemet att varken fallen eller personerna lyckas engagera så värst mycket. Från början är det häftigt men sedan kommer fallen med tråkiga personer samt pussel som hade kunnat designas bättre. Variationen är det inget fel på men Frogwares har försökt så gott de har kunnat. Nästa gång hoppas jag få se en rejäl förbättring på den sidan samt de grafiska detaljerna som kan lyfta denna spelserie till nya höjder. Spelet ger en chansen att spela om fallen vilket kan locka dem som siktar på perfektion och arresterar den skyldige eller hittar försvunnen person direkt. Efter att ha genomlidit vissa fall är jag dock tveksam, det räcker med att spela en gång.

shtdd-img02

Jag måste erkänna att Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter blev en trevlig överraskning och jag ser fram emot framtida installationer av spelserien som bär namnet på en av världens mest kända detektiver. Allt handlar om att finputsa detaljerna och än mer utnyttja kapaciteten i nuvarande generations konsoler. Fast för 479 kr fullpris så är jag tveksam, vänta tills det har gått ned i pris till 200 kr eller lägre för att skaffa det. Då kommer du få många intressanta speltimmar med detta och du kommer inte att känna dig rånad på pengarna. För att jag eller andra ska betala mer krävs det polering på nästan alla områden.

Bra

  • Varierande fall
  • Stämningen
  • Trevlig överraskning

Dåligt

  • Många fall engagerar inte
  • Tråkiga personer
  • Grafiken
  • Behöver polering på alla områden
  • Watsons roll
5.8

Mediokert

Profilbild på Xavier Ladu
Svensk-chilenare som är bosatt i Stockholm och väldigt intresserad av sport. Fotboll, basket, Formel 1, ishockey och handboll är de stora favoritsporterna. Vilket också återspeglas i spelsamlingen med sportspel samt racing. Övriga favorittitlar/serier är Civilization, Super Mario Bros, Gears of War, Street Fighter, Mortal Kombat, Turtles in Time.

1 Kommentar

  1. Profilbild på snyggjonas

    Är det samma utvecklare bakom detta och alla de andra Sherlock spelen som kommit på senare år? Vill minnas att jag gillat nåt av dem.

    Hur ”smart” känner man sig som spelare förresten? Är det mycket fokus på handlingen och fallen löser sig lite av sig själv genom hintar från Sherlock och Watson eller får man pussla ihop och dra alla trådar själv? L.A Noir var ju väldigt mycket: besöka en brottsplats, titta på alla objekt som gick att interagera med och sedan sa spelet åt en när man var färdig och kunde fortsätta till nästa del.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord