Retro: The Legend of Zelda: Ocarina of Time

De första pianotonerna hörs. Sedan ljudet av hovarna. Hjälten kommer galloperandes ut på fältet, beriden på sin trogna häst. Iklädd flammor dyker spelets titel upp. Känslan är total. Har något spel inletts på ett mer gripande vis?

Jag kommer ihåg första gången jag spelade Ocarina of Time. Jag var runt åtta år och min pappas dåvarande fru hade köpt spelet. Jag hade många gånger stått och tittat på baksidan av kartongen till spelet, tittat på bilderna av den grönklädde hjälten som jag vid den tiden kallade för Zelda, jag hade inte spelat något Zelda-spel innan. Första gången jag stoppade i kassetten i min N64, efter att ha blåst dammen ur det, visste jag inte att jag då skulle spela det spel som på allvar tog mig in i tv-spelsvärlden.

744618_com_ocarina

Ocarina of Time släpptes 1998 till Nintendo 64 och utnämndes året därpå till game of the year. Sen dess har spelet getts ut två gånger till, båda gångerna till Nintendo Game Cube. Spelet hamnade med i ett ”The Legend of Zelda: Collectors Edition”-paket, tillsammans med fyra stycken andra Zelda-spel och gavs sedan ut igen, här i Europa fick de som förhandsbokade Legend of Zelda: Wind Waker med en extraskiva innehållande Ocarina of Time samt Master Quest-editionen, en lite klurigare version av originalspelet. Shigeru Miyamoto, mest känd som skaparen av Mario och som samtidigt höll på att utveckla Super Mario 64, designade från början Ocarina of Time på samma spelmotor som Super Mario, men i slutändan krävde spelets avancerade innehåll så mycket modifikationer av motorn att den knappt kan kallas för den samma. När spelet först släpptes till N64 hyllades det av kritiker världen över och fick perfekta recensioner från många håll.

Genom Ocarina of Time tog Link steget till 3D och sköt samtidigt iväg hela Zelda-serien till obegränsade höjder. Spelet introducerade den otroligt funktionella ”lock-on” funktionen som med ett enkelt knapptryck gör strider mot en fiende i taget väldigt enkelt. Jag var helt lamslagen över världen, rörligheten, musiken, möjligheterna. Jag minns hur jag spenderade en hel helg med att försöka hitta det gömda svärdet i Kokiri Forest, helt ovetande om det rent av  otroliga äventyret som väntade efter att jag tog de första stegen ut på Hyrule Field. Det var mina första upplevelser av spelet. Efter det spelade jag spelet frekvent i ett år. Så lång tid tog det för mig att slutligen klara ut spelet. Någon annan pojke i min ålder kanske hade gett upp med ett spel som man så ofta satt fast i, det hade jag också gjort vid den tiden. Om spelet hade varit något annat.

legend-of-zelda-ocarina-of-time-link-queen-gohma-sword

Från början till slut är spelet en otrolig upplevelse. Vad som börjar som en resa över land, berg och under vatten blir en resa genom tiden där spelaren gång på gång måste använda lika mycket snabb precision och koordination under intensiva bossfighter som klurighet och eftertanke för att lösa spelets alla kluriga pussel. Ett äventyrsspel som enligt mig fick allt.

För mig är Ocarina of Time till det närmaste ett perfekt spel, ett komplett spel. Ett spel som fått mig att glädjas och förundras och gett mig så många minnen. Som den första gången jag försökte hitta sista nyckeln i vattentemplet och missade mellanvåningen, igen. Som den första gången jag smög mig igenom skuggtemplet, skitskraj för den kusliga miljön och musiken. Som den första gången jag red ut med Epona på Hyrule Field. Ocarina of Time var så mycket mer än allt jag hade spelat innan.

link-riding-epona-zelda-ocarina-of-time-screenshot

Legend of Zelda: Ocarina of Time är ett spel värt att minnas. Om du inte växte upp med det här spelet är det ändå ett måste för någon som ens anser sig vara någorlunda intresserad av tv-spel att införskaffa. Själv lär jag inom en snar framtid sätta mig ner med spelet och spela igenom det under en regnig lördag, det är lätt hänt. Upplevelsen förstörs inte det minsta av att jag kan spelet utantill. Utom vattentemplet såklart, där lyckas man alltid villa bort sig.

Om ni nu bestämmer er för att spela spelet, för första gången eller för 23’de gången, kom då ihåg en sak. Slå aldrig på hönorna…

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord