Retro: Herc's Adventures

Alla minns vi det sena 90-talet, där Nintendo 64 och Playstation var det absolut tuffaste som fanns. Till den sistnämnda konsolen fanns ett spel det aldrig var särskilt mycket tal om, men inte var det sämre för det.

1997 släpptes Herc’s Adventures till Sega Saturn och Playstation. Spelet hade ett action-adventure-upplägg där nöta knappar var en stor del av upplevelsen. Spelets pitch var otroligt enkel. Zeus, gudarnas konung, har förlorat ett spel mot sin bror Hades, härskare av underjorden. På grund av detta har nu Hades Persephone, naturens gudinna, i sitt våld och Zeus tvingas skicka ut de sista tappra hjältarna för att befria henne. Härifrån väljer spelaren mellan tre olika karaktärer, dessa är Herc, Jason och Antlanta, där alla tre har sina styrkor och svagheter och olika spelsätt. En stor bonus med spelet var att två personer kunde spela samtidigt och således slå sig fram igenom spelet tillsammans, något som bjöd på en otroligt rolig upplevelse, kantat av många skratt.

Herc’s Adventure var ett spel som hade många och tydliga inslag av humor. Spelet bjuder på sig själv om och om igen på ett charmigt sätt som är omöjligt att inte ta till sig och bara njuta av. Att balansera fungerande gameplay med att leverera småroliga och medvetet dåliga skämt med glimten i ögat är något som spelet gör bra och är en stor anledning till varför jag sitter och minns spelet idag.

Hercs1 copy

Spelet kombinerade frenetisk knapptryckning, action och utforskning med ett brett föremålssystem. Spelaren hade möjlighet att köpa och hitta en rad olika föremål som med ett enkelt knapptryck kunde göra striderna lättare, eller roligare. Ett par av dessa var peppar-andedräkt, speciellt effektiv för att ta hand om irriterande getingar och dylikt pakt, eller kasta blixtar och bomber efter Hades skelettsoldater, då något som säger sig självt är att han vill stoppa dig från att nå hans portar. Föremålen var varierade och spelade en stor roll om man effektivt ville ta sig fram genom spelets stora värld utan att dö, även om döden var något väldigt relativt.

När man i spelet var tvungen att kasta in handduken efter ett aningens för många slagsmål bjuds man på en spännande tvist. Istället för att få ett ”Game Over” kastat i ansiktet skickas spelaren till underjorden, där Hades mer än gärna tar emot dig. Härifrån är du tvungen att slå dig fram genom hans undersåtar för att nå utgången. När du lyckas med detta får du återvända till din kropp och äventyret fortsätter. För varje gång du dör hamnar du längre in i underjorden och att nå utgången blir en större utmaning.  Detta är ett spännande element som fungerar bra istället för att utnyttja omstarter eller andra livsystem.

Hercs2

Detta var ett spel som jag och min barndomskompis alltid spelade på helgerna. Det tragikomiska i min berättelse är att vi aldrig förstod hur man sparade sina framsteg, något som baserades på att hitta gömda karaktärer i spelet som erbjöd denna tjänst. Trots detta bakslag spelade vi spelet frekvent, men som ni förstår spelade vi igenom de tidiga delarna om och om igen. Idag kan jag se tillbaka och skratta åt det, jag antar att en sånt öde var en bagatell när man var sex år gammal, då endast chansen att kunna sätta sig ner framför ett Playstation var en gåva från gudarna, bättre än julafton.

Jag tror att jag ska ta och invänta en av de där regniga lördagarna, höra av mig till min gamla kompis och se i vilken gammal banankartong han har packat undan spelet. För Herc’s Adventure är ett gammalt kuldkorn som jag måste sätta mig ner och spela, hela spelet denna gången. Ett spel som lyckades fånga action, grymt föremålssystem, bra utforskning och allt detta inpackat med en stor gnutta humor.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord