Resident Evil 7: Biohazard Recension

Profilbild på Victor Holyba

Det här är en pånyttfödelse av survival horror-genren och ett skinande exempel på hur en gammal produkt kan absorbera nya influenser utan att förlora dess individualitet.

Efter ett kritiskt beslut att totalrenovera Resident Evil, både tematiskt samt spelmekaniskt med huvudtitelns fjärde installation följde trots globalt positiv respons ett par mörka år då spelseriens tidigare lockelse glömdes bort och Capcom verkade rikta den mot en ny publik mer van vid action. Resident Evil tog en enorm plats under min uppväxt med Playstation och på grund av det har jag alltid räknat bort RE 4-5-6 från seriens kanon. Även om jag håller med de flesta att fyran är ett väldigt bra spel anser jag det inte vara ett spel värt monikern ”Resident Evil” och detta skulle gälla alla spel som följde fram till Resident Evil 7.

Vår protagonist Ethan får ett mail från Mia, hans flickvän som sedan tre år tillbaka varit spårlöst försvunnen och bestämmer sig för att åka till de djupa skogarna i Louisiana för att hämta henne. Efter att ha lämnat bilen i en glänta och vandrat in sina skor i den kontinentala söderns gyttja och upptäckt ett och annat stycke offrat boskap är det dags att äntra mardrömmen som är familjen Bakers herrgård. Familjen Baker är som plockade från The Texas Chainsaw Massacre med allt vad det innebär i bagaget. Egentligen spelar inte själva premissen i Resident Evil 7 så stor roll. Varför? Jo för att det finns två typer av Resident Evil-spelare; De vars första spel i serien var något före RE4 och de vars första titel var RE4 eller senare och det som du vill veta oavsett typ är om detta kommer att locka dig, story be damned för vem spelar genom RE för storyn nuförtiden? Om du är en av promillen i världen som faktiskt har stenkoll på hur tusan Arklay Mountains-incidenten knyter an till vad det än är som händer i sexan (ärligt talat… va?) och Weskers karaktärsutveckling från trovärd dubbelspion till något Wachowski-bröderna även har svårigheter att förklara så bless you, vi borde ta en kaffe någon dag för det känns som att du har en historia värd att höra. Hursomhelst…

residentevil7-placeholder-pgVad som är väsentligt att få ut från den här texten är att Resident Evil 7 är produkten av en organisk utveckling framkallad av genrens framsteg på senare år. De statiska kameravinklarna och tank-kontrollen har ersatts med förstapersonsvy för att med samma framgång framkalla den hos spelaren klaustrofobiska känsla som en gång i tiden var spelseriens signum och vad som innan Capcoms extravaganta förändring gjorde Resident Evil synonymt med survival horror. Familjen Bakers herrgård och anknytande byggnader följder den traditionella design skapad av Umbrellas arkitekter med långa, ringlande korridorer trånga nog att ställa till det vid en konfrontation och pussel som kräver att du manipulerar ett föremål genom att undersöka det eller kombinera det med ett annat. När du utforskar interiören är det väldigt uppenbart för dig att det här är, om inte mer än det en kärleksförklaring från utvecklarna till de första Resident Evil-spelen. När du går i de här korridorerna så kan du inte sluta tänka att det är såhär det skulle sett ut genom Jill Valentines eller Chris Redfields synvinkel. Men det mest givande i det här spelet är att storyn väljer att avslöja sig utefter din egen lust att avtäcka den. Inte längre avbryts vi av filmklipp stup i kvarten utan här gäller gammalt hederligt grävande efter läsbara dokument, videoband och diverse rekvisita för att slå ihop ett och annat.

resident_evil_7-pgLjudmässigt är Resident Evil 7 en fullpottare. Akiyuki Morimoto med flera lyckas med klassisk komposition fånga upp atmosfären och sakta distribuera den längs med din ryggrad. Vinden viner genom fönsterbrädor och golvplankor knarrar till den grad att du finner dig själv se dig runtom i rummet för att verkligen säkerställa att du befinner dig hemma i säkerhet. Den obehagliga musikaliska dimma som omsluter dig lämnar dig än mer i obehag när den till slut försvinner och Miwako Chinones nya komposition till de säkra sparrummen kommer att bli minst lika ihågkommen som “Safe haven” från Resident Evil 1.

Att skapa ett skräckspel som överlever tidens test är en otroligt svår konst. Men Capcom har med Resident Evil 7 statuerat att serien inte ska knuffas åt sidan och arkiveras under ‘förebild’. Det här är en pånyttfödelse av survival horror-genren och ett skinande exempel på hur en gammal produkt kan absorbera nya influenser utan att förlora dess individualitet. Oavsett om du är en gammal kännare av serien eller överlag ett fan av skräck så är du skyldig dig själv en genomspelning.

Enter the survival horror…

Bra

  • Klassisk pusselmekanik
  • Bra ljud
  • Högt omspelningsvärde
  • Fantastisk atmosfär

Dåligt

  • Dumt knappval för medkits
  • Lite väl förlåtande tack vare autosaves
9.2

Utmärkt

Profilbild på Victor Holyba
Introvert, vinylsamlare, fåordig och på god väg att utveckla en fetisch för datorkomponenter. Victor prioriterar alltid framerate framför grafik och spenderar just nu den mesta fritiden med Overwatch. Favoritspelen genom tiderna är Final Fantasy IX, Ape Escape, Resident Evil (Remake) och Quake III.

9 Kommentarer

  1. Profilbild på Activeradiogamer

    Bra recension. Vi håller med till fullo.
    Att försöka lösa pussel med en galning i hälarna är sjukt obehagligt.

  2. Profilbild på IvanSpoljaric

    Grym recension och håller med Victor helt!
    Grymt spel och äntligen har vi fått ett RE som vi så länge väntat på!

  3. Profilbild på Avangenia

    Tänk om man skulle våga spela det här? Låter ju helt fantastiskt på många sätt, men jag tror inte jag har nerver till att fixa det. 😉

  4. Profilbild på MrAndersson

    Fantastiskt välskriven recension! Var ett sant nöje att läsa vartenda ord. 😀

  5. Profilbild på Daniel Green

    En mycket bra recension för ett spel som jag antagligen aldrig kommer våga spela. :p

    • Profilbild på Victor Holyba

      Sluta nu Green, klart du ska spela detta! Öka brightness lite extra och spela på easy bara!

      • Profilbild på Daniel Green

        Den här recensionen tillsammans med Ivans genomspelning gör att jag inser att jag behöver spela igenom det. Kan inte förneka det längre.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord