Persona 5 Recension

Profilbild på Victor Holyba

Persona-spelen har alltid varit en tuff nöt att knäcka vad gäller att förklara till någon – vare sig denne är helt färsk eller en veteran av andra japanska RPG-spel.

Atlus, studion mest känd i västvärlden för att ligga bakom den obskyra titeln Catherine som släpptes för några år sedan på Sonys Playstation 3 har sedan 2008 varit under press av fans att släppa en ny titel i Shin Megami Tensei: Persona-universumet. Efter den enorma succé som Persona 4 bidrog till valde de att under några år gå på sidospår och skapa dels ett fighting-spel under banderollen, men också utveckla Catherine samt presentera ett multum av titlar under Shin Megami Tensei-serien till nya områden i världen. Sex månader efter dess ursprungliga japanska release har det äntligen blivit dags för oss i väst att åter dyka in i multiversumet och släppa lös våra inre demoner.

I Persona 5 följer du den tyste protagonisten – återigen en gymnasiestudent som hamnat på fel sida om lagen. Efter en rättegång som omplacerar dig till en privatskola börjar underliga saker hända. Ett multiversum som huserar personers förvrängda begär drar in dig och din nyfunna vän Ryuji och tillsammans försöker ni fly från fängelsehålan under slottet vars ägare verkar vara en förvrängd version av Kamoshida, skolans gymnastiklärare. Under ett eskalerande förhör väcks dina krafter till liv och du och Ryuji lyckas bryta er ifrån kung Kamoshida och hans vakter. Under flyktens gång räddar ni en varelse utan ett förflutet men med stor kunskap om denna parallella värld. Tillsammans hjälps ni åt att komma tillbaka till den riktiga världen och ta reda på vad exakt som försiggår och vad denna förvrängda version av Kamoshida har för koppling till skolans populäraste lärare.Persona-spelen har alltid varit en tuff nöt att knäcka vad gäller att förklara till någon – vare sig denne är helt färsk eller en veteran av andra japanska RPG-spel. Först och främst måste man nämna att det finns inget rollspel likt detta. Under den som hos många andra spel gemensamma grunden i turbaserade strider och fokus på svagheter kontra styrkor, ligger en komplex livssimulator man annars skulle finns i en tirad andra genrer. För att sammanfatta det hela väldigt kort skulle man säga att Persona är en kombination av anime, ungdomsdrama, kulturell satir, monstersamlande och dejtingsim – allt i ett väldigt stilistiskt och nätt inpackat JRPG. Tack vare just denna sammanflätning av stilar känns uppdraget att sammanfatta Persona 5 på ett sätt som säkerställer en korrekt bild av spelet onormalt tungt.Stridssystemet cirkulerar mestadels kring synergi. Din karaktärs styrkor respektive svagheter baseras på vilken Persona du för stunden har valt som primär. Trots att du till slut kommer att ha kontroll över fyra personer på slagfältet är det bara protagonisten som har möjligheten att gå runt med flera Personas. Dessa kan under striden växlas mellan utan att du riskerar en tur. Beroende på fienderna du möter kommer du helt enkelt varva runt Personas lika enkelt som man annars väljer en magi-attack. Allt detta är rätt straight-forward för erfarna JRPG-spelare och kräver inte mycket mer än tålamod och bra minne för att inte behöva slösa allt för många potions i spelets dungeons. Det som alltid lockat mig till Persona-spelen är möjligheterna vid sidan om storyn. Staden har ett antal sevärdheter att upptäcka och personer att träffa och det rekommenderas att du försöker röra dig runt så mycket som möjligt mellan dina deadlines och gör det som känns naturligt. Jag kan inte göra annat än tala för mig själv men jag tror faktiskt inte jag är ensam om att skapa ett alter-ego – ett parallellt ’jag’ om man så vill, när man sätter sig in i ett RPG av den här typen. Ta det lugnt, tänk mindre på på vad du tror folk vill höra och kör ditt race så kommer du märka att du får ut mest från spelet i slutändan. I enlighet med Atlus vinnande formula kommer de första fem/sex timmarna agera som en tutorial för att säkra ditt fotfäste inför stunden då du släpps fri till att styra över din vardag. Långa tutorials är något av en standard i denna genre men aldrig har jag stött på en så finputsad och så naturligt invävd i storyn som i Persona 5. Allting du lär dig med tidens gång presenteras inte bara naturligt – utan studion har också lyckats med att inte implementera något som känns överflödigt. Allting har ett konkret syfte och allting är tillräckligt intressant att vilja prova på minst en gång.Ditt liv i storstaden ackompanjeras till svårtolkad kvinnlig bebop och jazzig japansk funk – något som har följt med åtminstone sedan Persona 3, om inte tidigare än så. Musiken är tillräckligt mjuk och up-beat för att inte börja irritera när man når de långa spelsessionerna på tio sträcktimmar. I värsta fall har jag fått lite ont i nacken då jag ertappat mig själv digga lite väl länge med huvudet medan jag sprungit runt i dungeons för att farma lite XP. Den amerikanska dubbningen är tillräckligt bra för att låta vara kvar som standard men för den inbitne finns den goda nyheten att originalspråket kan laddas ner som fri DLC. Temat i Persona 5 varierar från vad vi anser är typisk tonårsanime med kawaii situationer och småtjejer som tydligen är tonåringar – till väldigt känsliga situationer som snuddar på grövre brott än man är van att se i ett TV-spel. Med det sagt så känns det trots viss chock-faktor inte för osmakligt – utan det följer trots allt en röd tråd som griper dig direkt. Även nu i skrivande stund, cirka 40 timmar in och en dag över avtalad deadline, är Persona 5 igång i bakgrunden så att jag enkelt kan fortsätta utforska Personas fiktiva Tokyo och upptäcka vilka som egentligen är inblandade i komplotten som ligger bakom våra huvudpersoners alter-egon och gruppen som går under namnet ‘The Phantom Thieves‘.

Trots att de första timmarna känns väldigt likt Persona 4 – i samma mån som Star Wars Episod VII känns som Episod IV – så är Persona 5 definitivt ett måste för dig som redan känner till spelserien sedan tidigare, och jag uppmuntrar även dig som inte hört om serien tidigare att definitivt ge dig in med denna del. Det blir inte mer lättåtkomligt och samtidigt spännande som Persona 5. Detta är utan tvekan det bästa spelet till Playstation 4 just nu.

Bra

  • Enormt grym spelmekanik
  • Funky soundtrack
  • Härliga karaktärer
  • Stilrent UI
  • Djupt engagerande story

Dåligt

  • Vissa kvinnliga stön kanske är lite väl onödiga
9.4

Utmärkt

Profilbild på Victor Holyba
Introvert, vinylsamlare, fåordig och på god väg att utveckla en fetisch för datorkomponenter. Victor prioriterar alltid framerate framför grafik och spenderar just nu den mesta fritiden med Overwatch. Favoritspelen genom tiderna är Final Fantasy IX, Ape Escape, Resident Evil (Remake) och Quake III.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord