PaRappa The Rapper Remastered Recension

Profilbild på Xavier Ladu

Det finns inget charmigt med usla kontroller för att spelet råkade ha det, speciellt när vi pratar om musikspel som PaRappa the Rapper.

Glädjen var stor när Sony meddelade att klassikern PaRappa the Rapper skulle släppas som en remaster till PlayStation 4. Den charmige rapparen gjorde stor succé 1996 och meningen var att generationerna som föddes efter att spelet släpptes också skulle ryckas med.

Ordet nostalgi kan vara både någonting vackert men också skrämmande. Vacker när du upptäcker vilka härliga spel som har släppts förr och att de fortfarande håller idag. Skrämmande när du upptäcker vilka spel som inte har åldrats väl för så kan det också vara. Jag ägde aldrig Sonys första PlayStation och PaRappa the Rapper provade jag enbart demo om jag minns rätt. Så jag visste inte inte huruvida detta skulle bli ett vackert återupptäckande av en klassiker eller om jag skulle skrämmas av hur dåligt det har åldrats jämfört med andra spel som finns idag.

Jag blir förvånad när jag ser mellansekvenserna som ser likadana ut som 1996 och kikar på inställningarna. Själva gameplay har fått bättre grafik men av någon anledning har spelets mellansekvenser behållit samma upplösning på filmerna som var standard vid 1996. Mycket har hänt sedan dess och jag förstår inte varför inte de fick sig ett lyft. Istället får vi titta på en liten ruta för hade hela skärmen använts hade vi fått se fula pixlar. Ska man göra en remaster så finns det ingen ursäkt egentligen utan gör om det mesta, speciellt om det släpptes för 21 år sedan. För 139 kr tycker jag att vi även kunde ha fått mellansekvenserna omgjorda med hög kvalité, anpassade för dagens tv-apparater.

Därefter kommer chocken när jag ska börja spela första banan. Nostalgichock är nog ett ord jag skulle använda för att beskriva PaRappa the Rapper Remastered. Oftast brukar första banan vara en slags introduktion till spelet och ger oss en föraning om vad som väntar. Men herregud vad kontrollen är usel och om det var sådär för 21 år sedan frågar jag mig hur spelet kunde ha fått ett sådant rykte. Låtarna är utan tvekan charmiga så jag kan förstå att de är en del av minnet och den grafiska stilen är som gjord för PaRappa tillsammans med sina vänner. Som att ett barnprogram med PaRappa the Rapper plötsligt blir spel och istället för att göra om grafiken importerar man det direkt från själva tv-programmet. Antagligen har inte spelet åldrats väl och många som pratat sig varma om PaRappa the Rapper till första PlayStation har antagligen levt på minnena men inte plockat fram det sedan dess. Jag förstår det och ni som väljer att leva på minnena har gjort rätt sak. Kom hellre ihåg låtarna än själva kontrollen så slipper ni bli besvikna för låtarna håller än idag.

Segas motsvarighet Space Channel 5 hade jag möjligheten att testa på Dreamcast Collection till Xbox 360 för ett par år sedan. Det har inte heller åldrats väl men rent rytmisk har det bättre kontroll än PaRappa the Rapper. Bana nummer fyra var dessutom ett helvete och istället för att följa rytmen försöker man lära sig att trycka rätt för att få perfekt. Trots att det är ett musikspel saknar PaRappa the Rapper allt vad rytm heter. För er som blev fans av spelet runt 1996 eller lite senare om ni fyndade på reahyllan får ursäkta mig men jag förstår inte hur detta kunde bli så stort. Om Space Channel 5 är gamern som gått danslektioner och faktiskt får till lite rymt i sitt dansande framstår PaRappa the Rapper som fulla personer på kryssningarna till Finland. De försöker dansa till musiken men med alkohol i blodet misslyckas det fullständigt.

Dessutom är spelet oerhört kort och jag förmodar att DLC kommer att släppas, men efter att ha spelat de banor som är inkluderade kommer jag aldrig mer att röra detta även om Sony skulle locka oss med gratis DLC där man inkluderat kända låtar. Istället framstår PaRappa the Rapper Remastered som en lektion i nostalgi. Välj rätt spel att göra om och uppdatera de ordentligt istället för att behålla kontrollerna så som det var bara för att spelet råkade vara så vid releasen. Call of Duty 4: Remastered hade bra kontroller vid releasen och egentligen fanns det inte mycket att göra med remastern förutom att uppdatera grafiken samt ljudet. Men låt oss leka tanken att Shenmue 1 & 2 släpps som remaster, då får Sega se till att även kontrollerna uppdateras. Tro mig, den var inte jättebra vid releasen för drygt 18 år sedan och skulle behöva en stor uppdatering till idag. Det finns inget charmigt med usla kontroller för att spelet råkade ha det, speciellt när vi pratar om musikspel som PaRappa the Rapper. Förlåt men det finns ingenting som kan göra att jag rekommenderar detta till någon.

Bra

  • Grafiken är oerhört charmig
  • Även låtarna har sin charm

Dåligt

  • Kontrollen är hemsk
  • Väldigt lite innehåll för prislappen
  • Mellansekvenserna har inte uppdaterats
4.3

Dåligt

Profilbild på Xavier Ladu
Svensk-chilenare som är bosatt i Stockholm och väldigt intresserad av sport. Fotboll, basket, Formel 1, ishockey och handboll är de stora favoritsporterna. Vilket också återspeglas i spelsamlingen med sportspel samt racing. Övriga favorittitlar/serier är Civilization, Super Mario Bros, Gears of War, Street Fighter, Mortal Kombat, Turtles in Time.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord