Mighty No. 9 Recension

Profilbild på Anders Sandberg

Mighty No. 9 är det roligaste "Mega Man" jag spelat på över tjugo år, och jag hoppas innerligt att Keiji Inafune och hans Comcept inte låter mig vänta lika länge tills nästa gång.

Om du vuxit upp med din trogna 8-bitare har du med största sannolikhet stött på Mega Man i något sammanhang. Denna spelserie blev med sin första uppföljare cementerad i spelhistorien och Akira Kitamura hade lyckats med konststycket att sätta en helt ny standard för spel med 2D-plattformsmekanik. Givetvis var han inte ensam utan han hade hjälp av bland annat Keiji Inafune, en man som idag är mer synonym med Mega Man än vad den dåvarande chefen var.

Inafune som bland annat skapat MM-karaktären Zero har haft fullt upp under sin tid på Capcom men 2010 bestämde han sig för att sluta och starta om sin karriär. Han startade studion Comcept och de har utvecklat flera titlar genom åren men mannen i fråga var inte riktigt färdig med Mega Man, även om han saknade rättigheterna för att skapa en ny installation i den serien hindrade det inte hans passion. Tack vare en lyckad Kickstarter-kampanj kunde hans företag tillsammans med MM-veteranerna Inti Creates sätta igång produktionen av Mighty No. 9, spelet som skulle bli det nya ”Mega Man”. Det är mer en spirituell uppföljare eftersom det hämtar stora delar av sin spelmekanik från de äldre titlarna från den serien.

mn9-img02

MN9 är ett plattformsspel som lägger stort fokus på att skjuta och hoppa, båda dessa delar kräver många gånger en oerhörd precision och tajming och det märker du av redan från första minuten. Du får spela en kort introduktionsbana som lär dig alla grunderna och utöver att hoppa och skjuta kan du även glida fram i korta spurter. Den delen är också spelets kärna för många moment som att besegra fiender eller att ta sig över stora gropar är omöjligt utan att spurta. Du kan också göra detta på fiender som har låg hälsa och då kan du få en tillfällig förbättring som t.ex. att dina attacker gör mer skada, eller att du springer fortare. Det påverkar också banans slutgiltiga poäng som du får på slutet och för alla som vill satsa på höga betyg blir det essentiellt att lära sig hur man använder spurter på rätt sätt.

Spelmekaniken är otroligt tight, det är löjligt hur sömlöst allt flyter på och detta är ett spel som speedrunners kommer älska. När du kommer in i systemet flyter allt på som en vacker och graciös dans där du befinner dig i trans och uppvaknandet kommer först när banans boss är besegrad. Du förstår kanske redan nu att eftersom det är ett spel med högt tempo är inte spellängden det mest imponerande och du kan vara klar med MN9 under två timmar, om du är riktigt duktig klarar du det under en! Gemene gamer kommer nog iaf ha spenderat minst fem timmar om man vill förbättra sina spelomgångar och sen kan du även tackla en rad utmaningar online som även inkluderar leaderboards, där har du en kamp som aldrig tar slut. När allt kommer omkring är en prislapp under tvåhundra spänn en spottstyver för den rena glädje som MN9 erbjuder.

mn9-img03

I Mighty No. 9 spelar du som Beck, den nionde enheten i en serie av robotar som kallas för Mighty Numbers. Dina övriga robotkompanjoner blir infekterade av ett virus och det är någon som kontrollerar dessa i bakgrunden, det är alltså upp till Beck att ta reda på vem den ansvariga är och återställa sina vänner till normalt läge. Handlingen i sig är ungefär lika originell som årliga installationer av valfri söndermjölkad spelserie men du spelar inte MN9 för den banbrytande handlingen utan berättelsen finns där mer som en ursäkt för den faktiska spelupplevelsen. Grafiken som används passar alldeles lysande och Unreal Engine 3 är ett perfekt val av spelmotor eftersom det lanseras till i stort sett alla aktiva plattformar och format. Ett annat trevligt inslag är möjligheten att ändra om musiken till Bit-format om du eftersträvar lite old school-vibbar.

När vi ändå diskuterar ljud kan jag passa på att nämna spelets soundtrack, det är ett lysande komplement för den redan solida spelmekaniken och om något gör det bara att du sugs in ännu djupare i spelupplevelsen. Det har nödvändigtvis inte samma ”umph” som gamla Mega Man-spår men det lyckas med uppgiften att ge varje bana sitt egna unika sound, något som vi också känner igen från MM. En annan sak som inte riktigt hittar hem är de engelska rösterna, de bleknar fullständigt i jämförelse de japanska röstskådespelarna. Det kan mycket väl vara en smaksak egentligen men inlevelsen och känslorna känns oerhört platta och stela när jag lyssnar på engelska. Den japanska ensemblen däremot gör allt rätt och det är inte helt ologiskt med tanke på vart det faktiskt är utvecklat någonstans. Musiken är hursom den stora faktorn när det kommer till ljudet och där har jag inte mycket att gnälla över.

mn9-img01

Det som överraskade mig först var hur lätt man kom in i systemet och spelmekaniken, men med tanke på hur lätt det är att komma in i blev det också frustrerande när jag misslyckades eller inte tog det där höga betyget i slutet av banan. Det finns inget i spelet som gör att jag inte lyckas utan det är fullständigt min egen insats, och det är alltså av den enkla anledningen som jag försöker igen och igen utan att bli arg på spelet. Det är jag själv som orsakar min egen frustration men när jag faktiskt lyckas att för första gången klara en nivå och sen när jag gör det igen fast ännu bättre, det är sannerligen en känsla av lycka. Det var väldigt tacksamt för många när Capcom valde att släppa Mega Man 9 2008 och det var en mycket trevlig upplevelse men även om det kändes som ett Mega Man ska göra är Mighty No. 9 det roligaste ”Mega Man” jag spelat på över tjugo år, och jag hoppas innerligt att Keiji Inafune och hans Comcept inte låter mig vänta lika länge tills nästa gång.

Bra

  • Tight kontroll
  • Spelglädje
  • Prisvärt
  • Lätt att lära, svårt att bemästra

Dåligt

  • Beprövad handling
  • Platta engelska röster
  • Tillför inte mycket nytt till genren
8.1

Mycket bra

Profilbild på Anders Sandberg
Anders är chefredaktör på PowerGamer.se och ända sedan han fick sin första konsol har han varit fast i spelträsket. Den första tiden var det bara Super Mario Bros. som gällde men med åren blev han kär i Zelda, BioShock, Metal Gear Solid, Final Fantasy, Pokemon, Dark Souls och Chrono Trigger.

7 Kommentarer

  1. Profilbild på Pikaboo

    Det här låter betydligt bättre än vad jag trodde det skulle vara, kanske värt att ta sig en titt ändå. 🙂

  2. Profilbild på Sterling22

    Är det någon snabbtitt på gång för det här? Tycker det verkar vara generellt missnöje kring den här titeln, så känner att jag behöver se lite spontant gameplay från finalversionen.

  3. Profilbild på Destructoo

    Ja, betygen har hittills inte varit lysande. Antingen ser pg något som andra missat i spelet, eller så är de helt off i betygssättning. Hur som helst gillar jag att betyget skiljer sig från det stora massan. 🙂

  4. Profilbild på snyggjonas

    Eftersom jag själv varken stöttat kickstarten eller funderat på att spela spelet nu vid release så gläds jag åt att iaf Anders tycker spelet är bra. Roligt när folk hittar spel de gillar, speciellt när allmänheten inte tycks tycka likadant 🙂

    Har dock hört att spelet ska lida av frame rate-problem, var det något du märkte av? För det känns ju som ett ganska avgörande missöde när det kommer till huruvida spelare kommer vilja jaga high scores eller inte.

    • Profilbild på Anders Sandberg

      Jag har spelat PS4-versionen och inte en enda gång var det frame rate-problem!
      Det är också en av flera anledningar som jag inte förstår gällande övrig medias kritik, men men.

  5. Profilbild på Johan32

    Låter ju mycket lovande, ser verkligen fram emot den kommande snabbtitten. 😀

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord