Michael Owen's World League Soccer 99

Trots att England åkte ut mot Argentina på ett förnedrande sätt i Fotbolls VM 1998 i Frankrike, var en spelare het. Michael Owen hade under turneringen lyckats göra ett av de snyggaste målen i VM-historien. Utvecklarna Silicon Dreams ville passa på att utnyttja Owens namn och släppte sedermera Michael Owen’s World League Soccer 99.

Med EA Sports succé i och med releasen av FIFA Road to the World Cup ’98 fanns det pengar att tjäna på fotbollsspelen. Med releasen av Playstation hade tv-spel börjat bli alltmer accepterat då konsolen ansågs vara häftigare och vuxnare jämfört med sina föregångare. Eidos var självklart sugna på att tjäna pengar på ett fotbollsspel och var de som blev utgivare till Michael Owen’s World League Soccer 99. Ifall de skulle lyckas visste man inte men varningssignalerna från förr ekade helt klart när det stod klart att Michael Owen fått ett fotbollsspel döpt efter sig.

Varje fotbollsspel har sina konfigurationer och jag kände mig tvungen att se hur man spelade. Man förfäras nästan av allt en fotbollsspelare kan göra: hårda tacklingar, brytningar, lång pass, kort pass, genomskärare etc. Till skillnad från andra spel framstod Michael Owen’s World League Soccer 99 som en simulator med alla sina alternativ. Idag är det nästan en standard att en fotbollsspelare i dagens spel har flera alternativ men tack vare att både FIFA och Pro Evolution Soccer har oerhört välarbetade kontroller finns det ingen anledning till att klaga på den delen. Med MOWLS 99 var det dock annorlunda men utvecklarna hade helt klart höga ambitioner med sitt spel.

Grafiken var inte den bästa men på PC såg det helt ok som för övrigt var den version jag testade och vissa spelare såg ut som Ragge, dock kunde ingen Ronny hittas bland de 22 spelare ute på planen. Vid avspark besannades farhågorna om spelet. Tempot var nedsänkt och varje passning eller rörelse överhuvudtaget gick långsamt och när motståndarna tog bollen ifrån en var det en kamp att få tillbaka den. Man frågar sig idag om utvecklarna hade inspirerats av det passningsspel som Spanien står för samt teknik som spelarna i Brasilien har i sig. För motståndarna kunde verkligen dominera matcherna och frustrationen växte när man tryckte på fel knapp för att ta bollen ifrån de. Istället för att glidtackla kunde man råka trycka på den ”mildare” varianten där spelaren stod kvar på samma plats men försökte med hjälp av foten bryta upp anfallet trots att motståndaren befann sig för långt ifrån och en glidtackling hade helt klart hjälpt, vilket var ett tecken på inlärningskurvan för Michael Owen’s World League Soccer 99 var oerhört hög.

Att jag spelade med min handkontroll gjorde det lite lättare men med tangentbordet var detta en ren mardröm. Tyvärr kunde Silicon Dreams ha jobbat mer på den delen, att få Michael Owen’s World League Soccer 99 fungera med ett tangentbord då det utan tvekan var anpassat för handkontrollens värld. På grund av den svåra AI:n, kontrollerna och alla olika rörelser en fotbollsspelare kunde utföra var det klasskillnad på en jämfört med datorn, ungefär som att spelaren var Luxemburg medan datorn var Spanien eller Holland. Oftast har man genom åren klagat på att AI:n var för enkel att besegra men i det här fallet var det precis tvärtom, något som än idag framstår som väldigt unikt.

Hos EA Sports kunde man vara lugna då Silicon Dreams aldrig nådde fram som de hade förväntat sig trots att Michael Owen var omslagspojke samt den som ”döpt” spelet. Kritikerna gav hyfsade betyg och Michael Owen’s WLS 99 hade sina positiva punkter med utförlig kontroll men som kunde ha varit bättre. Tänker man på dagens fotbollsspel är det en standard att kontrollen kryllar av variationer vilket inte var fallet i slutet av 1990-talet.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord