Little Nightmares Recension

Profilbild på Xavier Ladu

Tänk er detta på kvällen eller natten för tro mig, när jag spelade igenom detta på kvällarna blev skrämseleffekten än värre.

Renodlade skräckisar är alltid uppskattade men de senaste åren har de blivit få. Dead Space ändrade helt inriktning medan spel som Metro 2033 eller Metro Last Light gett oss moment som skrämt oss nere i Moskvas tunnelbana istället för något renodlat skräckspel. De är enbart några exempel men det gör inte Little Nightmares överflödigt, utan snarare ett välkommet inslag i denna spelvärld för oss som vill bli skrämda utan att det blir alltför komplicerat.

Under förra årets Comic-Con hade jag förmånen att testa Little Nightmares. Jag hade begränsad speltid och dessutom en massa människor runtomkring, varav några i kö. Detta gjorde att jag inte kunde få ut det jag önskat. Vissa spel går att testa snabbt medan andra vill man gärna spela i lugn och ro hemma, vilket gör att man också slipper stressen med en kö bakom en till exempel. Spelet råkar vara utvecklat av svenska Tarsier Studios och jag hoppades då att spelet skulle nå hela vägen till framgång. April är kanske ingen månad man förknippar med skräck utan gardinerna får hjälpa till att mörklägga rum när det börjar bli ljusare ute. För med Little Nightmares vill jag skapa rätt stämning hemma för att få ut spelet på rätt sätt.

Huvudpersonen i Little Nightmares är lilla Six, klädd i gul regnrock. Six har hamnat i en båt kallad The Maw, en båt som bokstavligen är fylld med mardrömmar. På grund av det är själva spelet simpelt på pappret; led ut Six från mardrömmen. Jämfört med Dead Space, Metro-serien eller Resident Evil, har Six inga vapen att försvara sig med. Inte heller några superkrafter som en superhjälte finns tillgängligt vilket gör spelet än svårare på förhand. Mörka miljöer fyllda med faror samt pusselmoment gör Little Nightmares till en oerhörd utmaning längs med vägen.

Jag har vant mig att spela titlar där musiken bidrar till att skapa stämningen tillsammans med ljudet från vad det nu råkar vara. I krigsspel är det oftast vapnen eller brandtal från soldater med musiken i bakgrunden som gör stämningen till vad den är, som i Call of Duty eller Battlefield till exempel. Med Little Nightmares är det inte lika mycket musik överhuvudtaget och inga dialoger som i Blair Witch Project. Istället är det ljudet från allt som skeppet har som skapar en unik stämning i spelet. Flera gånger har jag blivit skrämd med ett hjärta som dunkar snabbt i vissa ögonblick. Banorna är redan mörka och tänk er att du går igenom delar utan att veta vad som väntar. Vissa gånger blir jag förundrad över hur utvecklarna använt ljudet för att skapa en skräckinjagande stämning och eftersom jag aldrig hann spela första Dead Space, är det så jag föreställer mig första spelet var. Minns att gamers irriterade sig på att uppföljarna hade för mycket action samt för mycket musik då tystnaden var något som gjorde första spelet till en sådan succé. Ljudet från vissa av karaktärerna Six måste undvika är groteska till den grad att jag velat slippa dem, alternativt avsluta spelet i förtid.

Nackdelen med banornas uppbyggnad är att omspelningsvärdet tyvärr blir lågt. Men vi har sett att gamers har haft överseende med det i Amnesia och jag tycker inte det blir ett stort minus för det har varit värt speltiden. Istället får vi hoppas på en uppföljare i samma stil eller eventuellt DLC om det nu kommer, men så känns inte fallet. Däremot tycker jag att fans av skräckspel bör spela igenom detta för att känna av stämningen ,för det tål att upprepas, jag har blivit skrämd till den grad att jag varit ångerfull. Inte för att jag spelat Little Nightmares utan för att jag tog mig an uppgiften att recensera detta! Då vi recensenter har begränsad tid har jag som sagts tidigare, blivit skrämd till den grad att jag velat stänga av spelet. Men istället har deadline pressat mig igenom banorna och då har jag ändå spelat detta under dagen. Tänk er detta på kvällen eller natten för tro mig, när jag spelade igenom detta på kvällarna blev skrämseleffekten än värre.

Fördröjande kontroller eller långsam respons som i Resident Evil som bästa exempel, existerar inte här. Samtliga fiender och banor har designats med tajming i åtanke. Därmed kommer fienderna inte att vara övermäktiga och du kan inte heller skylla på kontrollen för dina misslyckanden. Efter tio minuter sitter det mesta och dessutom använder inte spelet alla knappar på PlayStation 4-handkontrollen. Eftersom Six inte kan slåss med sina nävar eller ben, inte använda vapen och är utan superkrafter, är det upp till dig hur du tar dig igenom banorna. Vissa pusselmoment kommer att vara svåra men inte på grund av kontrollen utan mer för att det kräver mycket tänkande från sin sida. För mig påminner detta lite om Another World där huvudpersonen Lester enbart kan röra sig åt vänster eller höger. Men vissa ögonblick i spelet krävde både tajming men också mycket hjärnaktivitet för att kunna komma vidare. Nästan som om Tarsier Studios velat flörta med en äldre spelpublik som tidigare spelat igenom spel med svåra pusselmoment, något jag känner nästan saknas i dagens spelvärld.

Little Nightmares är ett plattformsspel i 3D, eller 2.5D som det ibland kallas och som vi har vant oss att se i fightingspel bland annat. Tempot är knappast snabbt utan långsamt vilket kräver tålamod samt försiktighet. Då utvecklarna har lagt ned en hel del tid på att få till stämningen, undrar jag varför kameran ibland är så jobbig. Den positionerar sig konstigt på vissa platser i skeppet och det är därför jag undrar hur det gick till trots spelets tempo. Vissa snabba spel som Gravity Rush brukar ha problem med kameran trots att du kan styra den. Då huvudpersonen trotsar gravitationen, blev jag frustrerad på kameran då upp och ned inte alltid var självklart. I Little Nightmares slipper vi den typen av kameraproblem men den finns trots allt moment där Tarsier Studios skulle ha jobbat mer med den. Katastrofalt är det inte men bättre kunde det ha varit.

Jag har haft enormt roligt med Little Nightmares, för jodå, det har varit en kul omväxling att få bli skrämd i långa perioder och inte i små som i Metro 2033 eller Metro Last Light. Du spelar igenom Little Nightmares en gång och kan banorna men återigen, det är väl värt din speltid. Vi får gratulera Tarsier Studios och hoppas på en uppföljare i framtiden eller kanske något nytt spännande projekt från dem.

Bra

  • Härlig men skrämmande stämning
  • Gedigen spelkontroll
  • Härlig miljö
  • Pusselmomenten

Dåligt

  • Lågt omspelningsvärde
  • Kameran kunde ha varit bättre
7.7

Bra

Profilbild på Xavier Ladu
Svensk-chilenare som är bosatt i Stockholm och väldigt intresserad av sport. Fotboll, basket, Formel 1, ishockey och handboll är de stora favoritsporterna. Vilket också återspeglas i spelsamlingen med sportspel samt racing. Övriga favorittitlar/serier är Civilization, Super Mario Bros, Gears of War, Street Fighter, Mortal Kombat, Turtles in Time.

1 Kommentar

  1. Profilbild på Victor Holyba

    Oh gud vad jag vill spela detta!

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord