Linda Funderar – Hur ser framtidens spel ut? Del I

Sista tiden har jag bombarderats med uttrycket ”The future of gaming” alla möjliga spelutvecklare och publicister. Alla hävdar, självklart, att nästa generation av just deras produkter kommer vara den absoluta framtiden för spelindustrin och i denna kakofoni av påstående är det svårt att veta vad man ska ta på allvar och vad man kan avfärda som trams. Jag vill minnas första gången jag såg en bild på Nintendos Virtual boy och var dödssäker på att jag precis sätt en liten glimt av framtidens sätt att spela. Men ack vad fel jag hade. Vi sitter fortfarande, om än något mera sladdlöst och högupplöst, i soffan med en kontroll i handen och stirrar på tv’n.

Från början hade jag tänkt klura på framtidens spel i en enda krönika, men ju mer jag funderade desto större blev det och därför har jag valt att dela upp ämnet i tre delar: Tekniken, Spelen och Spelarna. Här kommer första delen.

Linda Funderar – Hur ser framtidens spelteknik ut?

När man fantiserar om framtiden är det lätt att spinna iväg i någon slags Jetsons utopi där allt ser ut som det oftast gör i framtiden – galet, tvärtom hur vi har det idag och allt är automatiserat. För det mesta blir det aldrig som man tänkt sig och det går nog också att applicera på framtidsutsagor. Vi kan fantisera fritt kring kontroller som läser av hjärnans elektriska impulser, rösten, kanske tom svett och puls för att mäta ens nervositet och utnyttja detta till ens fördel eller nackdel i spel? Tänk dig att siktet blir sämre i Call of Duty när din handsvett ökar eller att zombies i Resident evil hör dina hjärtslag i takt med att din puls blir starkare? Alla dessa möjligheter finns ju redan idag, om än i andra typer av teknik. Kanske bjuder framtidens kontroller på möjligheten att flytta runt och anpassa knapparna efter ens egna behov? Något som PC spelare redan ägnar sig åt flitigt. Kontrollen blir din egna Mr.Potatoe head där du får placera ut knapparna efter egna önskemål och programmera in dess kommando själv.

En annan intressant aspekt som tidigare har varit låst är möjligheten att spela tillsammans på olika konsoler. Alltså, du kan möte din kompis i Fifa trots att du sitter på en Xbox och han eller hon på ett Playstation. Dett bjuder också på flera möjligheter inom ”transmedial gaming” som Penny Arcade belyste ett intressant sätt i en av deras små animerade filmer. De lyfte fram möjligheten att spela olika delar av spelet på olika konsoler. Kanske kan du farma material till din World of warcraft karaktör via ett androidspel, eller varför inte bygga detaljrika delar till Little big planet på datorn och sedan importera dem in i spelet?

Givetvis kommer grafik och ljud bli mera mindblowing än det redan är. Allt kommer bli skarpare, snyggare, mera högupplöst, mer gloweffect, större världar och verklighetstrogna karkatärsporträtt som kommer vara eftertraktade av Hollywoods elit. Det nya spelljuder kommer vibrera din soffa genom bossfighter och viska mardrömmar i ditt öra i skräckspel. För precis när man tror att tekniken levererat sitt yttersta kommer alltid något värre.

Om man ska sammanfatta detta någorlunda realistiskt tror jag att framtidens spel kommer alltså spelas med handkontroll, ha fantastisk grafik och rysande bra ljud och kommer kunna spelas tillsammans med andra spelare som sitter på andra konsoler. För även om det gjorts tappra, och visserligen lyckade försök att förnya sättet att kontrollera spel med kroppen, där Wii och kinect har skapat en renässans av casualspelare, tror jag att vi om 20 år kommer sitta precis som jag satt för 20 år sedan. I soffan, med en handkontroll i handen och ögonen på tv’n, om än något mera förfinat tekniskt.

Vad tror ni? Hur kommer framtiden för spelteknik se ut?

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord