LevelUppsala

Under den gångna lördagskvällen blev Uppsala en huvudstad för allt som innebär musik från några av tidernas största tv-spel.  När David Westerlund, utbildare vid kungliga musikhögskolan och pionjär inom svensk orkestrerad tv-spelmusik,  tillsammans med dirigent Stefan Karpe och Kungliga Akademiska kapellet intog aulan i Uppsalas universitet så bjöds den fullsatta lokalen på en musikalisk  tidsresa utan dess like.

Som alltid som när den förenämnda Westerlund är i farten så är förväntningarna stora och stämningen ofrånkomligt på topp. Nördigheten florerar på den nivå som endast är nåbar när så pass många av vår sort samlas på en och samma plats för att, i skribentens mening onödigt återhållsamt, digga med till den musik som faktiskt tonsatte vår uppväxt. När de första tonerna från Zelda-serien mjukt letar sig ut i den fyllda salen så dröjer det inte länge innan det visar sig just hur kvällen kommer att arta sig. Det som väntar är en genuin och älskvärd hyllning till allt som tv-spelmusik någonsin har stått för och ett medium för både nostalgi och känslosamma minnen.

Med David Westerlund vid pianot och samtidigt värd för kvällen så fortskrider LevelUppsala på just det sättet man hade kunnat förvänta sig. Med musik från The Legend of Zelda, Castlevania, Final Fantasy och Chrono Trigger så finns det knappast någon i publiken vars nostalgiska nördsinne som kan lämnas orört och Davids lekfulla och så uppenbart äkta kärlek till både det han gör och det universum skapat av spelen han nu uttrycker i musik gör det hela så otroligt enkelt att ta till sig. Under kvällens gång varvas den pixlade världens mest betydelsefulla ljudstycken med många av de som glömts bort eller hamnat i skymundan, däribland musiken från det mästerverk som är Chrono Trigger , ett spel vars underbara toner borde ha orkestrerats från den dag de uppstod. Förutom de tidigarenämnda spelen så bjuds publiken även på ett par, totalt oväntade, överraskningar. Med hjälp av Helena Vindersson som bjuder på förstklassig solosång så tolkas ”Still Alive”,  ett stycke som snarare är komiskt än storslaget och som ljöd under slutscenerna av det nästintill kultförklarade spelet Portal. Kvällens största högoddsare kom i form av konsertens magnifika final, när den fullkomligt superba ”The Moon” från Ducktales till NES för första gången fick nytt liv i den orkestrerade tappningen som den så länge har förtjänat. Magnifikt, var ordet.

Tack vare det fina jobb utfört av alla de individer som intagit scenen så blir atmosfären i Uppsala-universitetets aula så påtaglig att den kan skäras med kniv. Detta i kombination med kvällens evigt tacksamma val av musikaliskt tema gör att det är svårt att inte hamna på en fullpoängare. Samtidigt är det lika svårt att inte vara förlåtande i sitt bedömande. För även om den musicerande orkestern inte är de kungliga filharmonikerna och faktiskt har kapaciteten att begå ytterst mänskliga tabbar eller om lokalen för kvällens tillställning inte är Stockholms konserthus så handlar det om det ständigt underliggande budskapet som präglar hela konceptet, vilket är den älskvärda musiken från alla dessa tv-spel. Då spelar det ingen roll att LevelUppsala inte bjuder på den mest färgsprakande av de tv-speluppgjorda konserter som vi har sett de senaste åren, för kärleken till dessa stycken och spelen i allmänhet yttrycks bäst av individen, här David Westerlund med bihang.

I retrospektiv så var en lördagsafton som gäst på LevelUppsala väl spenderad. Både de välspelade stycken som ligger nära hjärtat och gamla minnen som nästan glömts som under kvällen yttrats i kubik ser till att tv-spelkulturen har fått hävda sig på det bästa av sätt; av entusiaster, för entusiaster. Så istället för att behöva oroa mig kring hur denna kulturens framtid ser ut kan jag glatt luta mig tillbaka och käckt tänka ”Fantastiskt. Jag tillhör Generation Tv-spel.”.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord