Krönika: Varför läser jag en speltidning?

Det har gått snart två veckor sedan det blev klart att Super PLAY läggs ned och när vi ständigt är uppkopplade, ifrågasätter en del varför vi ens ska köpa tidningar när internet ger oss de senaste nyheterna. Fortfarande när ekonomin tillåter så läser jag en speltidning och frågan är varför? Men vilken prioritering har de framför fotbollsmagasin hos mig framför andra magasin?

Att Super PLAY läggs ned är en tråkig nyhet. Vissa traditioner eller klassiska saker bör bevaras och med tanke på den historia som tidningen hade, är det tråkigt att den försvinner för att bli en parentes i historien. Samtidigt så måste jag erkänna att det är inte ofta jag köper tidningar och vad är anledningen? Ibland är studentekonomin inte den bästa men nyheterna uppdateras föga överraskande snabbare på alla dessa spelsidor som går att hitta på internet. Samma sak gäller min favoritsport fotboll men det hindrar inte mig från att prenumerera på Offside och Sportmagasinet som visserligen skriver om det mesta, fast väldigt mycket handlar om fotboll. Genom åren har jag fått läsa flera intressanta artiklar som intervju med rumänen som sumpade straffen i VM 1994 och gjorde Thomas Ravelli till hjälte eller om fotboll i det politiskt instabila Libanon. Sportmagasinet har erbjudit reportage om Nya Zeelands rugbylandslag som inför sina matcher inleder med krigsdansen Haka, för att skrämma upp motståndarna eller om tjurfäktning. En sport som många ställer sig tveksamma till att kalla för sport och om hur dess popularitet faktiskt har dalat i Spanien.

Ravelli

Det är då jag inser varför jag läser fotbollsmagasin när internet kan ge mig de senaste nyheterna om fotbollen. Det är reportagen och de långa intressanta intervjuerna som gör att jag prenumererar på de. Det fungerar ju bra och varför ska de publicera nyheter som vid tryck redan är gamla? Vi tar exemplet med Zlatan Ibrahimovic som ju skrivit på för spanska FC Barcelona. Istället för att skriva en lång nyhet kring detta, har Sportmagasinet gjort ett reportage som handlar om klubben med titeln ”Välkommen till brödraskapet”. Varför ska speltidningarna fortfarande publicera nyheter, medvetna om internet och hur snabbt man uppdaterar hemsidorna. De borde tas bort och ersättas med något annat eller göra intervjuerna längre ifall det finns möjlighet. Retro eller de långa artiklarna som handlar om ett speciellt spel, konsol, utvecklare eller nyckelperson får gärna bli längre. Det lär finnas ekonomiska hinder som gör att det inte alltid finns möjlighet att producera reportage hela tiden. Det är inte tidningarnas recensioner eller nyheter som gör att jag läser eller intresserar mig, det är de intressanta intervjuerna eller artiklarna om Shen Mue, Rockstar Games och Dreamcast som har fått mig att fastna för läsandet och missat min tunnelbanestation. Dessutom har det varit värt pengarna att köpa tidningarna eller orka plocka en. Att jag fortfarande gillar att läsa tidningar har inte att göra med nostalgiska skäl, mina ögon blir trötta av att sitta för länge framför en datorskärm oavsett hur bra den är och det är skönt att sitta ned och läsa en tidning.

Förr när jag ägde en Xbox och ville åt demos, köpte jag Official Xbox Magazine UK och fortfarande så minns jag hur förbannat dyr den var. Över 100kr fast det var värt det när jag hade möjligheten att testa demos vilket hjälpte mig att välja det rätta spelet. Nu med Xbox 360 är konsolen uppkopplad hela tiden försvann en anledning till köpa tidningen. Fortfarande ser jag OXM UK hos Press Stop och undrar vem som köper den här i Sverige. Ni som har läst intervjun med Pablo från Logia Gamer om tv-spelandet i Argentina, lär tänka att en tidning som OXM med demoskiva lär passa perfekt i ett land där inte lika många är uppkopplade som i Sverige. Samtidigt så måste det finnas personer som är beroende av tidningen, därav att importen inte har upphört vilket faktiskt förvånar mig. På grund av ekonomin har jag inte kunnat köpa tidningar de flesta som återfinns i utbudet intresserar mig inte så värst mycket längre. Förutom Retro Gamer som enbart riktar sig in på att skriva om äldre spel men kostar 125 kr vilket har gjort att jag inte har kunnat köpa den.

sp1621

Chefredaktörerna för PC Gamer har lyckats få tidningen att bli långlivad, Gamereactor startade i underläge där vissa tvivlade på att tidningen skulle bli långlivad och Level hade det väldigt svårt i början med distributionen. Idag har samtliga tre lyckats att undgå i konkurs vilket Super PLAY tyvärr inte lyckades med. Saken är att kunskaperna finns att starta en tidning, sätta sin prägel så de skulle kunna ersätta nyheterna med någonting annat. Så fort ekonomin tillåter kommer jag att köpa Level eller ifall det finns tid & ork att plocka Gamereactor. Att jag inte köper PC Gamer är att mitt pc-spelande har gått ned kraftigt jämfört med 1999-2001 då jag köpte tidningen, men jag minns fortfarande insändarna som var väldigt roliga där CD-Hasse och Joakim Benett var ständiga debattämnen eller favoriter hos läsarna. Men, när jag vill läsa nyheter om spelvärlden, så kommer jag att sätta mig nån timme och läsa där amerikanska och svenska sidor kommer att vara min huvudkälla till nyheterna. Tidningarna blir likt Offside eller Sportmagasinet, komplement när jag vill fördjupa mig i något.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord