Krönika: Att hoppa över flaggstången – Myterna i spelen

Något som gör en klassiker till just det är att folk aldrig tappar intresset för det. Spel som funnits sedan innan Rikk lärde sig utföra ‘Hadouken’ med en arcade-stick kan fortfarande väcka en glöd hos de  inbitna spelare som varit med länge.

Ett  av de starkaste kännetecken för att en klassiker lever är folk fortfarande har det brinnande intresset som krävs för att hålla spelets innehåll intressant. Ofta visar sig detta i form av att spelen, ofta i takt med att de blir äldre, blir allt mer mytomspunna. Det kan handla om saker som gömda hemligheter utplacerade av utvecklarna, nyfunna buggar eller andra intressanta små guldkorn som en spelare endast kan hitta efter att ha spelat igenom spelet om och om igen. Det är upptäckterna och intresset för spänningen bakom dessa myter som vittnar om hur mycket ett gammalt spel fortfarande kan vara så omtyckt och uppskattat.

Tänker man närmare på det kanske många som jag får idén av att detta kan vara något otroligt viktigt. Att när utvecklarna, medvetet eller omedvetet, lämnar så ledtrådar som skulle kunna peka på något oupptäckt, men samtidigt bara vara en dåligt upplöst bit av mark eller ett märkligt format träd. För mer än så krävs det egentligen inte för att en hel värld som älskar spelet i fråga godhjärtat ska börja sina hypoteser.  Lika viktigt kan det vara att spelutvecklarna lämnar mycket åt fantasin och därmed uppmuntrar det egna tänkandet och lägger ansvaret på oss, spelarna, att utforska hemligheterna de lämnar åt oss.

jnU6f

Att fortsätta hoppas på obestämda och obevisade ting kan ses som barnsligt och dumt, men det råder ingen tvekan att det är något som absolut bibehåller vårt intresse för det redan kända spelen. Varesig det handlar om att lyckas vinna racet mot postmannen i Zelda eller att återuppliva en viss person i Final Fantasy VII så är detta ting som man än i dag kan ses debatteras och utvärderas bland spelare världen över med ständigt tillkommande undersökningar, teorier och frågeställningar. Som spelutvecklare hade jag sett detta som att jag absolut hade lyckats med mitt spel. Att när folk till synes tömt allt innehåll så vänder de sig till de nästintill obefintliga möjligheterna – mest för att de hoppas. Att de sen belönas  otroligt mycket färre gånger än vad deras teorier slutligen möter en tegelvägg spelar ingen roll, för folk vill hoppas och spelutvecklare är sällan sena till att låta oss utnyttja våran egen fantasi för att göra deras spel till en djupare upplevelse.

Jag kan bara hoppas att alla ni spelare där ute aldrig slutar fantisera om möjligheterna för otänkbara upptäckter i spel ni trodde att ni upptäckte allt i och att spelutvecklare aldrig kommer att sluta förlita sig på spelarnas kreativa skapande. Om jag lämnar er med en enda uppmaning, så låt det vara just detta. För så länge ni spelar spel så bör ni aldrig någonsin att sluta att försöka hoppa över flaggstången.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord