Ice Hockey

Trots att NES hade begränsad teknik där Stigas bordshockey framstod som det mest realistiska alternativen då, släppte Nintendo ändå ett spel baserat på sporten till NES i vad som kom bli en liten kamp mot Konami om hockeyfansen.

Året 1988 var spännande rent politiskt då det försvagade Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov försökte reformera den kommunistiska ekonomin med perestroikan. Samma land var för övrigt en stormakt inom ishockey och Tre Kronor hade alltid problem med den röda maskinen även om VM 1987 blev ett genombrott med seger mot Sovjetunionen. Samma år kom Nintendo att släppa Ice Hockey och indragen i en kamp med Konamis Blades of Steel där båda jättarna försökte vinna över hockeyfansen som ägde en NES.

På grund av den begränsade tekniken NES hade jämfört med dagens konsoler var realistiska sportspel inget alternativ. Utvecklarna tvingades därför komma på smarta lösningar vilket Nintendo gjorde men fortfarande ha viss taktiskt tänkande inför matcherna då det inte enbart handlade om att välja lag för att sedan spela matcher. Varje lag hade fyra spelare och det gällde att välja men tre olika som fanns tillgängliga. Den smala var snabb och svår att stoppa men kunde tacklas ned enkelt vid rätt tajming. Spelets tjockis sköt hårdare och var som en tung maskin som var svår att stoppa, medan den tredje låg mitt i mellan de två typerna och hade lite av varje helt enkelt.

De landslag som fann tillgängliga att välja mellan speglade 1980-talet och stormakterna inom sporten. Förutom Sovjetunionen och Sverige fanns även Tjeckoslovakien, USA, Kanada och Polen av alla landslag. Ironiskt nog kunde inte medborgarna i hälften av länderna spela NES lagligt utan var tvungna att skaffa kopior via respektive länders svarta marknader. Idag förknippas Polen inte med någon storhet inom ishockey men faktum är att Finland för övrigt vann sitt första VM-guld 1995 så de finska lejonen fanns antagligen inte hos Nintendos tankar när det gällde landslag. Fast i den japanska utgåvan var Sverige ersatt av Japan av naturliga skäl medan den europeiska versionen lyckligtvis hade Tre Kronor.

Även om spelarna kunde bli utvisade så var spelets domare långtifrån lika petig som dagens domare är på rinken. Att spela fult fullt ut gick inte men det fanns ett par tjuvtricks och det var tacklingarna mot puckhållaren som var nyckeln till att bryta offensiven som motståndaren hade. I övrigt var det inte alls svårt att styra spelarna och med två knappar att tänka på, det vill säga passning och skott, spenderades tiden till att bemästra spelet eftersom AI:n samt spelupplägget gjorde att det inte handlade om att starta spelet för att senare dominera matcherna.

Målvakterna i Ice Hockey styrdes inte av sig själva om inte det andra laget styrdes av datorn det vill säga. För varje gång ett lag attackerade var spelaren som tvingades försvara sig, även ha koll på målvakten förutom själva försvarsspelet. Efter några matcher var man van med kontrollsystemet för målvakterna och med spelarnas olika fysiska egenskaper kändes det som att Nintendo designat ett hockeyspel så att det skulle kräva sina speltimmar. Blandningen av glädje och lite taktik visade sig vara en fungerande blandning faktiskt.

I avsaknaden av ett ljudchip som kunde erbjuda kommentatorer eller publikljud komponerades en glad melodi som hördes under matchernas gång. Även om den inte är lika klassisk som de andra musikstyckena från Nintendos titlar är det nog många som känner igen musiken från Ice Hockey ifall den skulle dyka upp i en tävling eller så. Den fullkomligen osar en atmosfär som vill säga till oss att spelet må innehålla gulliga karaktärer men de är redo att tävla och vinna till varje pris.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord