Halo 5: Guardians Recension

Profilbild på Daniel Green

Halo 5: Guardians är 343 Industries andra spel i serien och de har givetvis mycket att leva upp till. Men trots det stora arv de har att förvalta och trots de stora förväntningarna tycker jag att de lyckas leverera och mer därtill.

343 Industries bygger vidare på samma koncept som tidigare men är samtidigt modiga nog att introducera ett helt gäng nyheter. Utöver ett nytt rörelsemönster för karaktärerna, introducerar de även en helt ny typ av bandesign, en nytt kampanjstruktur och ett nytt innovativt multiplayer-läge. Alla dessa nyheter monterat på den redan grundläggande spelmekaniken som är Halo, gav mig bara positiva känslor när jag väl tog mig tid och satte mig ned med spelet.

halo5-recension-img1

Halo 5: Guardians introducerar hela åtta karaktärer fördelade i två olika ”fire”-teams. På ena sidan står erfarna Blue Team med Master Chief i spetsen och på andra sidan står Team Osiris, som består av en grupp som är skapligt nya till spartan-programmet. I kampanjen hoppar du mellan dessa två olika team och får följa händelseförloppet ur två helt olika synvinklar, vilket helt klart tillför ett nytt fräscht sätt att berätta historien på. Som spelare får du följa hur det ena teamet försöker få tag i Master Chief som misstänks för krigsbrott. Mer än så vill vi faktiskt inte avslöja om själva storyn i spelet. Men, maktbalanser skiftas, förtroenden krossas och motiv förändras under spelets gång. Spännande, eller? Karaktärernas personligheter byggs successivt upp under hela handlingen, men det känns inte riktigt som de når målet.

Genom kampanjens gång kommer du även till områden på de gigantiska kartorna där du inte strider, utan istället ska utforska små områden och hitta ledtrådar och liknande innan du tar dig an efterföljande uppdrag. Du får prata med Dr. Catherine Halsey, grundaren av UNSC Spartan-programmet, du hittar de sedvanliga audio-loggarna och du kan tjuvlyssna på NPC’s som pratar om aktuella händelser i närområdet. Den här förändringen i tempo är helt klart ett mycket intressant koncept på pappret, men det känns inte riktigt som de passar in i resten av spelet. Ett bra försök av 343 att göra något annorlunda dock.

halo5-recension-img2

Utöver dessa halvfrustrerande tempoväxlingar i kampanjen finns det egentligen inte mycket att klaga på. Spelmekaniken i sig är så enormt tajt att striderna blir en fröjd att ta sig igenom. Du kan hitta på otroligt många och kreativa sätt att använda din Spartan på. Vapnen känns gedigna och ljudeffekterna kring varje vapen känns välgjorda och låter bättre än förväntat. Spelet är …jag vill säga väldigt responsivt, rakt igenom när vi pratar om ren spelmekanik och de förbättringar som är gjorda sedan Bungie höll i facklan är mer än välkomna.

Du kommer dessutom vilja spela igenom spelet i co-op med tre kompisar för att få en mer dynamisk känsla i ditt fire-team. Även fast AI’n i spelet är riktigt bra går det aldrig jämföra med mänskliga spelare och den typ av sätt man kan samarbeta på när man arbetar sig igenom horder av aliens tillsammans. Spelet belönar även samarbete och tvingar dig att använda den nya spelmekaniken på smarta sätt för att lyckas.

halo5-recension-img3

Vad vore Halo utan multiplayer? Ja, det är svårt att säga men det vore inte samma spel som vi är vana vid, det är en sak som är säker. Om du tycker kampanjen är välgjord med undantag för den något osammanhängande historien, kommer du totalt och tveklöst älska multiplayer. Som vanligt hittar du de klassiska Slayer och Capture the flag, men även SWAT och det helt nya Warzone, där utvecklarna sneglat mot MOBA-scenen och kombinerar spelartaktik och omgivningsstrider på en helt ny nivå. De kanske inte har revolutionerat spelbranschen i sig, men de har helt klart tagit multiplayer-shooters till en helt ny nivå. Warzone utspelar sig på gigantiska kartor där du ska ta neutrala zoner, slå ut andra fiendesoldater, slå ut AI-motståndare och då och då spawnas till och med mini-bossar. Du vinner genom att bli först att nå 1000 poäng och du får poäng i allt du gör; för varje kill’, för varje zon du tar och för varje mini-boss du dräper osv. Kort och gott, det är helt genialiskt och helt totalt livsfarligt, då det är så in i norden beroendeframkallande. Och, det kommer från någon som i vanliga fall inte är speciellt förtjust i multiplayerspel överlag.

Halo 5: Guardians gör mycket annorlunda, men grundkärnan av upplevelsen är trots allt densamma som tidigare. Med undantag av multiplayer som sätter en ny standard för hur det ska gå till i en shooter. Tillsammans med ny tajt spelmekanik, rörelsemönster och den öppna bandesignen är det på många sätt en helt fenomenal shooter, som tyvärr tappar lite när det kommer till drastiska och oväntade tempoväxlingar och en något osammanhängande story.

Profilbild på Daniel Green
Daniel är en veteran på PowerGamer.se och har spelat tv-spel sedan tidigt 80-tal. Till favoritgenre hör simulatorer, rollspel, shooters och peka-klicka-äventyr av den gamla skolan. Några av favoritspelen är; Monkey Island, Farming Simulator, Forza Motorsport och The Elder Scrolls med flera.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord