Gravity Rush 2 Recension

Profilbild på Xavier Ladu

Kaiichiro Tomaya har i alla fall satt ribban högt för alla andra som planerar att släppa spel detta år.

För ett par år sedan släpptes Gravity Rush till PlayStation Vita och senare kom en remaster till PlayStation 4. Nytt år innebär att vi får ta oss an en ordentlig uppföljare till PlayStation 4 där radarparet Kat samt hennes partner Syd återigen dyker upp i ett spännande äventyr. Båda kommer från den flytande staden Hekseville men har hamnat i en by som livnär sig på gruvindustri. Med minnesförlust försöker båda ta sig tillbaka till hemstaden fast på olika sätt. Vi styr Kat, en kvinna som kan manipulera med gravitationen vilket ger henne möjligheten att kasta tunga saker, andas i områden med lite atmosfär men framförallt sväva fritt.

Från början är hennes krafter begränsade men med tiden går det att göra mer saker med Kat då hon låser upp fler egenskaper eller att hon förbättrar dem som finns från början. Ramla ned betyder inte döden längre till exempel då möjligheten finns att rädda en sådan situation tack vare manipuleringen av jordens gravitation. Jämför man Kat med början och hur hon utvecklas, känns det nästan som om fuskkoder har använt för att göra henne bättre. I takt med tiden blir utmaningarna svårare, inte enbart själva huvuduppdragen utan även sidouppdragen som finns i spelet så det finns motiv till att hennes krafter förbättras. Du blir inte så överlägsen att ingen har en chans mot dig i hennes värld. Keiichiro Toyama som har lett två utvecklarteam för detta spel, har skapat en alldeles fantastisk värld som påminner om en blandning mellan Bioshock Infinite & sci-fi rullen Det Femte Elementet med Bruce Willis i huvudrollen. Stort, spektakulärt men samtidigt väldigt färgglatt.

gravityrush2-img02Något som slog mig i början var att Gravity Rush 2 kändes väldigt japanskt och att det inte har anpassats för västvärlden. Alla karaktärer pratar japanska och möjligheten att byta språk finns inte. Alltså har utvecklarna lagt till undertexter automatiskt för oss som inte kan japanska överhuvudtaget. Även om dialogerna påminner mest om Civilization, få till antalet, bidrar de till att sätta en ton som gör att spelet andas mer Japan än USA eller Europa. Menyerna verkar dessutom vara inspirerade av diskotek från 1970-talet och det är ganska härligt att starta spelet varje gång. Själva musiken tycker jag är underbar och värd att lyssna på även när man inte spelar.

Valet av cel-shading som grafikstil får stora tummar upp från mig. Ända sedan Jet Set Radio till Dreamcast har jag gillat cel-shading och tycker det passar spelet utmärkt. Jag nämnde tidigare musiken som perfekt nästan och du har två bra blandningar som passar ihop mycket bra. På ytan är Gravity Rush 2 utan tvekan årets spel. Atmosfären, musiken och den grafiska stilen gör det till en häftig upplevelse. Man vill fortsätta utforska världen som är lika varierande och komplex som den jordglob vi bor på idag. Vi har knappt börjat med 2017 och Keiichiro Toyama har redan satt ribban högt för alla andra utvecklare. Uppdragen eller sidouppdragen genomförs utan större problem för kontrollen fungerar som den ska göra. Tror inte det finns ett enda uppdrag där jag har blivit frustrerad över kontrollen utan det har handlat om tur eller hur uppgraderade Kats egenskaper är.

gravityrush2-img03Alla vackra saker har sina fläckar eller varje perfekt kreation har sin akilleshäl. Som ni förstår har även Gravity Rush 2 sina problem och det enskilt största gällande gameplay är kameran. I början, när Kat knappt använder sina superkrafter, hänger den med alldeles utmärkt. Om du lägger till mera krafter och fler fiender eller svårare utmaningar har kameran svårare att hänga med tyvärr. När du ska manipulera med gravitationen för att komma åt diamanter på vissa ställen kan kameran ställa till det om du råkar hamna i ett område som är bebyggt eller fullt med saker. Min känsla är att kameran inte är gjord för Kats superkrafter och jag hade velat se finslipning på den. Även om du kan snurra på den med den högra analoga styrspaken, förblir kameran irriterande långsam i förhållande till spelets tempo.

Tyvärr är inte handlingen lika fantastisk som sin spelvärld och det tar tid innan den blir intressant. Transportsträckan är onödig lång och karaktärerna känns oerhört platta, utan något djup överhuvudtaget. Kat kan prata med människor som från ena stunden är främlingar i gruvbyn för att senare bli på gränsen till bästa vänner. Hur banden uppstod förblir ett mysterium och även om information kommer längs med storyns gång, fortsätter de icke-spelbara karaktärerna att vara ointressanta. Sedan kan man bara skratta åt vissa uppdrag som när man ska hjälpa en äldre herre att fota fem vackra kvinnor, för det håller honom vid liv en liten stund till. Kulturellt helt enkelt, för ett liknande uppdrag hade inte funnits med i spelen som har utvecklats av svenska utvecklare, det vet vi. Antingen blir du arg eller så skrattar du bort det för uppdraget lyckas helt klart vara löjligt. Som person utvecklas inte Kat av uppdraget och eftersom herren är en anonym person som vi inte känner, förblir det en gåta i varför Keiichiro Toyama velat ta med uppdraget. Istället hade man kunnat utveckla banden mer mellan Kat, hennes partner Syd och invånarna i gruvbyn där hon hamnat. Likt andra titlar, kan vissa sidouppdrag bli tjatiga i längden men tack vare möjligheten att manipulera med gravitationen har Gravity Rush 2 tur. I ett spel som första Watch Dogs, blev sidouppdragen så tråkiga att man inte orkade genomföra dem efter ett par timmar.

gravityrush2-img01Överlag är Gravity Rush 2 ett spel som utan tvekan är bra. Men jag får känslan att det kunde ha varit så mycket bättre för miljön, musiken och huvudstoryn ger spelet en tyngd. Karaktärerna, kameran och andra detaljer skalar ned betyget och även om det är ett bra spel, kommer inte Gravity Rush 2 att kämpa om titeln årets spel. Däremot är det en mycket bra början på året för spelvärlden och Kaiichiro Tomaya har i alla fall satt ribban högt för alla andra som planerar att släppa spel detta år.

Bra

  • Underbar musik
  • Cel-shading passar spelet utmärkt
  • Häftig spelvärld

Dåligt

  • Kameran hänger inte alltid med
  • Storyn saknar djup på sina håll
7.7

Bra

Profilbild på Xavier Ladu
Svensk-chilenare som är bosatt i Stockholm och väldigt intresserad av sport. Fotboll, basket, Formel 1, ishockey och handboll är de stora favoritsporterna. Vilket också återspeglas i spelsamlingen med sportspel samt racing. Övriga favorittitlar/serier är Civilization, Super Mario Bros, Gears of War, Street Fighter, Mortal Kombat, Turtles in Time.

10 Kommentarer

  1. Profilbild på Bobomb

    Kameraproblemen som uppmärksammas lite i den här recensionen, var det inte exakt samma problem med det första spelet i den här serien? Jag har ett svagt minne av det, vilket betyder att de inte gjort ett skit för att åtgärda det fansen klagade på allra mest. 🙁

  2. Profilbild på Crankyburger

    Kul att det fick ett bra betyg, men tyvärr är det här inte ett spel som riktigt faller mig i smaken.

  3. Profilbild på Lordofpie

    YAAY! Årets första recension. 😀

  4. Profilbild på McDouglas

    Den grafiska stilen på spelet ser riktigt cool ut måste jag säga. 🙂

  5. Profilbild på Ruincrash

    Det här är ett spel jag känner att jag skulle behöva spela ett demo på först, innan jag tar några investeringsbeslut. Finns det något demo på PSN ?

  6. Profilbild på Avangenia

    Bra jobbat med recensionen Xavier! 🙂 Kul med ett såpass starkt spel ändå, som start på året! 🙂

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord