For Honor Recension

Profilbild på Victor Holyba

Jag kan i alla fall konstatera att karaktärerna har tillräckligt djup och varierande stilar trots deras kategori-grupperingar att få dig in i det mentala spel man annars reserverat åt titlar som Street Fighter eller Tekken.

Ubisofts titlar har inte väckt något större intresse hos mig så långt jag kan minnas. Förvisso kan jag inte minnas tillbaka så värst långt då jag de senaste åren fått en tidsuppfattning som den hos en hund. Men någonstans runt tiden då Watch_Dogs blev en total flopp och deras implementering av radiotorn gick från en morot för utforskning till en urvattnad formel försvann Ubisoft helt från min radar. Så trots att For Honor haft flertalet beta-helger innan dess release förra veckan hade jag inte testat spelet något förrän jag fick fullversionen. Med en väldigt minimal uppfattning om vad jag skulle mötas av lyckades spelet totalt överraska mig, inte bara med en mekanik så komplex så den måste jämföras med fighting-spel av alla, utan också med hur mycket jag skulle sjunka in i dess värld.

For Honor är först och främst ett multiplayer-spel, det måste jag bestyrka. Storyläget i spelet fyller till mest rollen att introducera de olika slagskämparnas stridsstilar. Läget är uppdelat i tre kampanjer, för vardera faktion, vilka i sin tur har sex kapitel var som speglar de olika karaktärernas historia och stil. Trots att det för det mesta känns som att kampanjerna först och främst är en mer expansiv tutorial har det en del godsaker att erbjuda i samlarobjekt och mer utförlig lore om For Honors spelvärld. Tyvärr så är inte kampanjerna öppna att förtära som man vill, utan de får öppnas i kronologisk ordning med riddarnas och samurajernas faktioner som start respektive avslut. Det här ger en liten ledtråd om karaktärernas eller rättare sagt faktionernas användarvänlighet. Faktionernas fyra olika karaktärer är uppdelade i klasserna Vanguard, Assassin, Heavy samt Hybrid och sträcker sig de också från nybörjarvänlig till högt avancerad användarförmåga. I vad som man nu kan konstatera kommer att vara klassisk Ubisoft-anda gällande deras multiplayer-titlar är Vanguard-klassen den enda i respektive faktion som är tillgänglig från spelets början. Detta är dock inget orosmoment som leder till vad som kan förfäras bli en grind-fest till att öppna fler karaktärer om fallet skulle vara så att man inte trivs med någon av dem. Efter spelets inledande tutorial blir du nämligen belönad med 2000 enheter av stål, spelets valuta vilket ger dig chansen att direkt öppna upp fyra nya valfria karaktärer.

Vad som kan ses som lite väl misstänkt är Ubisofts implementering av, tja, mikrotransaktioner är nog en underdrift då de levererar tjänster i spelet som kostar uppemot tusenlappen. I alla fall så erbjuder For Honor en affärsplats där du kan spendera riktiga pengar för att köpa allting från stål till högt rankad utrustning och även en tillfällig booster vilket belönar dig och dina lagkamrater med bland annat lite extra XP efter varje match. Det ska dock konstateras att det som säljs i affären är fullt acceptabelt och kan även köpas med hjälp av spelets inbyggda valuta. Visst får man spela ett riktigt bra tag för att samla ihop tillräckligt med stål för att köpa vissa saker, men det du förlorar i tid vinner du i erfarenhet. Det är alltid skönt med en transaktionsplan som tilltalar både den mest insnöade och den som inte finner tiden på dygnet att engagera sig. Hur ser det ut med utrustningen då, är den enbart kosmetisk? Svaret på den frågan är både ja och nej. I spelets multiplayerbaserade del så finns det fyra olika spellägen varav två stycken; Duel (1v1) och Brawl (2v2) inte påverkas av extra stats från utrustning och vapen som du införskaffar efter matcher eller via transaktioner, utan bara deras kosmetiska attribut förs över dit. I Deathmatch (4v4) samt Dominion, där två lag om fyra ska kontrollera tre punkter tills dess att 1000 poäng är vunna implementeras stat-bonusen. Dessa två spellägen känns dock på något vänster inte orättvisa, även om du råkar ut för en motståndare med enormt högre rankad utrustning än du själv. Vad jag tror kan vara den bidragande faktorn till det är nog den tumultartade mekaniken hos dem båda. I Dominion har du till exempel flera faktorer att tänka på som till exempel mobs, eller vi kan också kalla dem minions, som springer en förutbestämd sträcka och samlas i mitten för att markera övertaget om en kontrollpunkt och ge, förutom lite organiserat kaos och en förnimmelse av Dynasty Warriors lite extra XP att nafsa till sig. I dessa klungor av kanonmat stöter man oftast på ett under- respektive överläge i form av en-mot-två-läge med motståndarlaget, vare sig det är fysiska spelare eller att gruppen av mobs omringar och blir överrumplande. Vad gäller Deathmatch-läget så sprids alla spelare ut på slagsområdet och ställs en-mot-en mot varandra. Dock kan segraren ur den duellen fritt springa omkring och hjälpa sin kollega för att laget ska få en oförtjänt vinst utan några som helst konsekvenser. När du är ny till spelet så kan det kännas oerhört irriterande samt framkalla en viss eskalation av blodtrycket och visst, jag håller med, det är inte rättvist men här spelar erfarenhet också stor roll. Med viss finess och vetskapen att du, om du är kvick nog, kan tillfälligt retirera från duellen oskadd och samla på dig olika former av buffs kan du komma segrande även ur dem svåraste av situationer.

Var spelet skiner mest, eller rättare sagt KAN skina mest om Ubisoft bestämmer sig för att patcha vissa karaktärer vars attacker är helvetiskt frustrerande att lära sig undkomma, är Duel- och Brawl-lägena där din kunskap om karaktärerna samt motspelare är de enda faktorerna som spelar roll. Dessa former av matcher är det som gör att jag måste reflektera en extra gång ifall man borde jämföra detta mot de mer traditionella fightingspelen därute. Jag kan i alla fall konstatera att karaktärerna har tillräckligt djup och varierande stilar trots deras kategori-grupperingar att få dig in i det mentala spel man annars reserverat åt titlar som Street Fighter eller Tekken.

Trots valet av Peer-to-Peer-hosting (Mest ihågkommet från CoD:MW2) framför dedikerade servrar är det närmre sällan än mindre ofta man stöter på frånkopplingar och plötsliga avbrott från matcher men det är viktigt att ha i åtanke att det kan variera kraftigt beroende på den mänskliga faktorn här. Då P2P också förlitar sig på ett öppet nätverk så varierar din chans att hitta spel snabbt på hur öppen din NAT är. Tack och lov så finns det bra hjälp att finna på nätet om du är ny till denna typen av protokoll. Du kommer också tack vare detta att befinna dig i vissa matcher där du tyvärr kommer att svära dig blå på grund av bristande träffregistreringar och liknande men fördelen till det här protokollet är att vi nu inte behöver räkna med att spelet kommer att vara dött inom ett halvår för att Ubisoft valt att prioritera serveruppehåll för ett nyare spel, utan nu är det helt enkelt upp till spelarna att hålla kriget över områdena uppe. Det bådar gott för For Honor, men det kunde varit bättre. Efter nästan 20 timmars klan-krig över mark känner jag att det är dags för en välförtjänt paus men såklart lockar det fortfarande lite att hoppa in i en sportslig duell och fortsätta öva med sin favoritkaraktär.

Good fight!

Bra

  • Bra och djup kontrollmekanik
  • Duel-läget
  • Varierande slagsstilar

Dåligt

  • Inte mycket att finna i metaspelet
  • Stundvis ifrågasatta träffar
  • Vissa karaktärers attacker är OP
7.3

Bra

Profilbild på Victor Holyba
Introvert, vinylsamlare, fåordig och på god väg att utveckla en fetisch för datorkomponenter. Victor prioriterar alltid framerate framför grafik och spenderar just nu den mesta fritiden med Overwatch. Favoritspelen genom tiderna är Final Fantasy IX, Ape Escape, Resident Evil (Remake) och Quake III.

6 Kommentarer

  1. Profilbild på Bobafatso

    Ännu en riktigt välskriven recension, keep em’ coming! 🙂

  2. Profilbild på nachogrande

    Jag har också haft väldigt svårt för Ubisoft de sista åren, tror det började med de senare alstren av Assassins Creed. En serie som jag uppskattade riktigt mycket då det begav sig, men som förlorade allt mer ju fler versioner av spelet de släppte. For Honor låter dock väldigt intressant, på fler än en punkt. Jag är dock i grund och botten en singelplayerspelare, så kommer jag ha kul med detta?

    • Profilbild på Victor Holyba

      Jag kan inte garantera att den kommer att vara långlivad för dig men det finns en hel del intressant bakgrundshistoria att hämta under kampanjen. Dock är allting i storyn uppbyggt att belöna dig med saker att dra nytta av i mp.

  3. Profilbild på Wilco42

    Alla jag pratat med som spelat betaversion och senare även det fullständiga version fullkomligt älskar det, men mest för att det inte direkt känns som ett regelrätt ubisoftspel. :p

  4. Profilbild på Rocketpanda

    Jag vet inte hur många recensioner Victor har skrivit men de två senaste texterna har varit fullkomligt spot on och ett rent nöje att läsa. Hoppas på fler recensioner inom en snar framtid!

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord