När jag startar mitt äventyr med Diablo III är det en fruktansvärt motsträvig och bristande server som möter mig. Till en början kunde jag knappt installera mitt spel utan jag behövde göra om den processen flera gånger innan spelet slutligen var klart. Direkt efter att jag hade ett spel redo att spela uppstod nästa problem, anslutningen. Inte nog med att jag hade problem att få spelet på datorn, nu fick jag dessutom problem med att logga in på spelet. Du måste nämligen vara ansluten till Battle.net för att du ska kunna ta del av denna upplevelse. Jag och många andra miljoner spelare frustrerades över detta ”Error 37” som vägrade att försvinna från våra inloggningsskärmar. Det tog ett bra tag men slutligen kunde jag komma vidare och välja min klass. Det var inget lätt beslut att fatta med fem väldigt unika och säregna klasser. Barbarian, Wizard, Monk, Witch Doctor och slutligen Demon Hunter. För mig handlade det främst om jag ville besegra mina fiender på avstånd med överväldigande magier som en Wizard, eller om jag ville använda rå styrka i närkamper. Då jag föredrar det sistnämnda alternativet blev Barbarian mitt val genom denna 19 timmar långa resa. En resa i en väldigt främmande värld som ändå allteftersom tiden passerade visade sig innehålla mer än vad jag kom ihåg från Diablo II.

Självklart har alla som spelat Diablo förstått vad spelet till 90% handlar om, att döda monster om och om igen. För alla som inte spelat spelet kan jag berätta att det är ett Hack ‘n Slash men det är också en Dungeon Crawler samt även ett Action-RPG. Du ska ta dig genom fyra akter och under dessa kommer du att möta horder av fiender som du ska ta dig genom. Fienderna du möter kommer att tappa utrustning som du själv kan bära och ju längre in i spelet du kommer desto bättre föremål tappar fienderna. Det ska också sägas att när fienderna tappar bättre objekt, då kommer också fienderna själva att vara ännu starkare och mer utmanande. Balansen där mellan hur utmanande ditt motstånd ska vara och vad ditt nya svärd ska vara värt är något som Blizzard har lyckats med i mina ögon. Många människor kan förmodligen inte riktigt förstå varför det ska ta denna studio tolv år att släppa detta spel som vid första anblick ser exakt ut som föregångaren, fast med lite snyggare grafik. Denna spelstudio har några av världens mest spelade onlinespel och det kan vara en anledning att dem prioriterat dessa titlar i första hand framför utvecklingen av Diablo III. Jag vågar påstå att denna efterlängtade uppföljare har varit klar nu under en ganska lång tid men anledning till varför dem inte velat släppa spelet är som jag nämnde innan, balansering. I mina ögon finns det två saker som jag alltid kan räkna med som finns i ett Blizzardspel.

Den första aspekten är balansen. Det får inte vara för lätt för då tappar man fokus och intresse. Om det är för svårt blir istället många människor frustrerade och slutar spela. I denna titel har det en nästintill perfekt balans. Om du känner att ett moment börjar bli för lätt går det inte en lång stund innan du får dig en käftsmäll som heter duga. Då inser man att man lever och måste skärpa till sig. På samma sätt kan det också släppa helt plötsligt när man känner att allt hopp är förlorat genom att man hittar ett enda litet föremål. Här är också kontrasten mellan bra vapen och starka monster oerhört viktig. För att inte tala om när man lyckats ta sig genom spelet för att sedan avancera till nästa nivå, men det tänker jag ta upp senare. Kort sagt är Blizzard i mina ögon mästare på att skapa rättvisa spel och Diablo III är utan tvekan ett av dessa. Den andra aspekten som jag räknar med i ett spel från denna studio är att jag får en visuell upplevelse. Om jag tittar tillbaka idag på filmsekvenser från WarCraft III kan jag än idag tycka att de filmsekvenser som visas upp i det spelet är några av dem snyggaste jag någonsin sett. Detsamma gäller för Diablo III. Filmsekvenserna är verkligen av högsta kvalité och det är flera gånger som jag fått uppleva att mina hår reser sig över hela min kropp, det är kort och gott imponerande.

Detsamma går inte att säga om hur spelet ser ut när man väl är inne i denna sagovärld som jag vill likna spelet vid. Grafiken som används är om något beprövad från denna spelstudio i andra installationer som dem har utvecklat. Nu kommer vi till en ren smakfråga då det handlar om grafisk design och stil. Jag gillar den beprövade pastejfärgsliknande miljön som används för att utgöra världen där man strövar omkring. För mig känns det som att man kommer in i en sagovärld där allt kan hända. Nu säger jag inte att allt kan hända i Diablo III som det till exempel kan i Skyrim, men mycket kan te sig annorlunda beroende på vem det är som spelar. Denna spelserie har sedan start haft en väldigt smart slumpgenerator som skapar världen och detta resulterar i att din andra spelgnomgång kommer aldrig vara exakt likadan. Beroende på vilken klass du väljer kommer du också att få se olika filmsekvenser och höra olika repliker när du möter alla som bor i världen. Till och med somliga bossar får helt nya attacker när du når de högre svårighetsnivåerna. Jag tänker samtidigt vara ärlig och berätta att spelet har en tydlig början och ett tydligt slut.

Du får varningstecken om att djävulens makter är på väg att återvända och du ska utforska för att ta reda på om det finns någon sanning i detta. Tidigt in i spelet får vi se bekanta ansikten från tidigare spel och vi blir också introducerad för nya ansikten. Det kommer under spelets gång att bjudas på starka ögonblick, både positiva och negativa. Berättelsen kommer att fortskrida genom de välgjorda filmsekvenserna men även genom att man pratar med alla karaktärer i spelet. Du kommer också att bli matad med extra information om det önskas. Denna möjlighet får du genom böcker och skrifter som du kan hitta under spelets gång och dessa återberättas för dig med högst trovärdiga röstskådespelare. Det gäller även alla karaktärer i spelet. Deras röster får dig som spelare engagerad och du bryr dig verkligen om dina medmänniskor precis som din hjälte. Du bryr dig också om dina fiender, dessa helvetesdemoner som du bara vill undanröja med snabbast möjliga medel. Bossarna som du får möta är inget undantag till detta, men det blir betydligt mer krävande för dig om du bara tror att du kan valsa in och slå lite. Dessa extra utmanande fiender kommer verkligen att testa dina kunskaper. För det första är majoriteten av dem väldigt stora och dem gör riktigt ont.

Du behöver många gånger lära dig att manöverera runt på stridsfältet för att undvika de mest förödande attackerna. Att lära sig känna igen attackmönster blir också oerhört viktigt för att lära sig när man ska backa undan och när man kan slå till. Om du känner att de föremål du plockar upp ute i världen inte riktigt räcker hela vägen finns det flera alternativ som du kan nyttja. I din bas kommer du att ha tillgång till en smed och han kan med viss träning och mynt från din sida leverera fina vapen som kan ha den där lilla extra auran som gör att du kan överleva den där sista attacken. Somliga vapen går det även att placera smycken i. Nu pratar jag inte om några accessoarer i stil med en Barbiedocka utan juveler som förbättrar din karaktär beroende på vad för typ av föremål du väljer att placera den i. Tack vare att utrustning på högre nivå kan ha väldigt varierande egenskaper är det omöjligt att säga om ett föremål är bäst, allt handlar om hur du väljer att bygga din karaktär. Själva fokusen på byggandet är också något som spelet vill att du aktivt ska göra då det spelar en stor roll i spelet. Med det sagt är det absolut inget krav att du måste spendera hundratals timmar i detta spel om du själv inte önskar.

När du spelar första gången gör du det automatiskt på Normal. Denna svårighetsnivå tycker jag fungerar alldeles perfekt för att du ska kunna njuta av spelets berättelse och samtidigt få uppleva en fantastisk resa. När du sedan har klarat det går det att lägga av, men du kan också ta steget längre. Bortom historien finns det som nämnt tidigare en stor fokus på samlandet av den ”perfekta” utrustningen. Perfekt i detta spel är en illusion, jag tror inte det finns en byggnad som överträffar alla andras. Men jakten på sin egna riktigt grymma garderob med svärd, hjälmar, trollstavar och pilbågar börjar här på riktigt. Nightmare är steget efter Normal och dit fortsätter alla som önskar att fortsätta sitt äventyr och det ska sägas att skillnaden mellan dessa två svårighetsnivåer är monumentala. Både när det kommer till hur bra föremålen som existerar är och hur mycket starkare alla monster har blivit. Misströsta inte, som jag nämnde tidigare har detta spelet en balans och den sviktar inte på de högre nivåerna heller. Du blir istället belönad genom att din utmaning blir svårare och när du lyckas blir belöningen mer ljuvlig.

Jag vill likna detta fenomen till en annan titel som släpptes förra året med en brutal svårighetsnivå och euforisk förlösning vid framgång. Det var min upplevelse av Dark Souls i alla fall och jag kan känna lite av dessa vibbar när man når de högre svårighetsnivåerna på Diablo III. Nu är det säkert många som läser detta och tänker att detta är ett väldigt dåligt sätt att skapa omspelningsvärde på. Därför vill jag också tillstryka att här kommer många människor att separeras i två grupper. De människorna som vill spela spelet för att uppleva storyn och den gruppen som är ute efter att konstant samla nya delar för att skapa sin ultimata krigare. Det bästa är att Diablo III erbjuder möjligheten för båda parterna då Normal är definitivt utmanande nog för att fånga spelare, men samtidigt låter dem njuta av berättelsen. För den som istället verkligen vill spendera mängder av timmar i detta spel för att få en grym gear kan sedan göra detta från och med Nightmare.

Det kan också underlätta om du gör detta tillsammans med en eller tre av dina vänner. Det går nämligen att sömlöst hoppa in och ut ur en annan spelares session. När någon gör detta kommer monstren att öka i styrka för att motsvara den ökade styrkan av spelare. Har du någon gång varit i den situationen då du tjafsat med någon över ett specifikt föremål som båda två vill ha? Jag kan minnas ex antal händelser då detta har inträffat. I ett spel som detta där fokus ligger på att samla kan en sådan situation bli oerhört frustrerande. Det är samtidigt inget större problem eftersom spelare får lika mycket oavsett om ni är två eller fyra i samma grupp. Alla spelare har nämligen unika föremål som endast blir tillgängliga för dem själva. Detta innebär att om jag får ett sällsynt svärd kanske du som spelar med mig får ett sällsynt spjut. Båda får ett lika ovanligt vapen men vad det är för typ av vapen kan variera. Detta är ett väldigt bra system eftersom det gör att man som individ även har en del att tjäna på. Om du dock är en krigare och plockar upp en trollstav finns möjligheten att lägga ut denna på marken för att din kära trollkarlskamrat ska kunna ha bättre nytta av den. Detta skapar också möjligheten till byteshandel. Blizzard har faktiskt tagit den delen ett steg längre genom att skapa ett ”riktigt” aktionshus. Du kan nämligen sälja eftertraktade och kraftfulla vapen för riktiga pengar. Jag skojar inte utan det finns möjligheten att tjäna riktiga pengar i Diablo III genom att man försöker samla på sig en stor variation av objekt. Om detta är något positivt eller negativt vill jag inte ta ställning till då spelet för mig handlar om en underhållande upplevelse, inte en affärsverksamhet.

Men lyckas Diablo III att leverera något som jag inte har sett tidigare? Både ja och nej vill jag svara på den frågan. Det är samma gamla spel som jag blev förälskad i för över ett decennium tillbaka. Min musknapp klickar hetare än någonsin tidigare och jag söker konstant efter nästa del som går att bytas ut för att få en mer välbalanserad karaktär. Jag skulle vilja säga att Diablo III är som Diablo II, men det är bättre. Blizzard har på dessa tolv år tagit all erfarenhet för att kunna skapa ett spel som älskades av många och göra det ännu mer älskvärt. Genom att skapa en ännu större variation i fiender. Att erbjuda oss en ännu större värld att utforska. Låta oss få dela gemenskapen med andra genom ett fantastiskt smidigt co-op system. Om du älskade Diablo II kommer du att älska detta. Har du ännu inte spelat någon av föregångarna kan du starta med trean redan idag. Ta del av denna fantastiska värld och låt dig trollbindas. Lyft din arm och placera pekfingret på din vänstra musknapp, för nu ska det slaktas demoner utan dess like.

Det var tidigare idag som Gearbox Software och 2k Games utannonserade att deras nya kärleksbarn, Borderlands 2, kommer att tillgängliggöras världen över tillsammans med två unika specialutgåvor. Bägge av dessa skattkistor kommer att levereras i iögonfallande förpackningar och tilldela köparen både fysiska föremål och bonusmaterial i spelet.

Deluxe Vault Hunter’s Collector’s Edition innehåller, förutom det faktiska Borderlands 2-spelet, en bobblehead av karaktären Marcus Kincaid, ”Inside the Vault: Art & Design” – en inbunden bok med all spelets artwork, samlingsbara klistermärken, en karta över spelets värld Pandora, kod för nedladdning av spelets digitala serietidning samt koder för att låsa upp bonusmaterial i spelet.

Ultimate Loot Chest Limited Edition innehåller, förutom allt det ovannämnda, en autentisk och fullstor modell av de skattkistorna som finns i spelet, ett stålfodral till spelet, en karta över alla spelets fiender, vykort från spelet, forskningsanteckningar av Sir Hammerlock, en karta över Pandora i tyg och ett certifikat som talar om att paketet är autentiskt. Bägge specialtgåvorna kommer att finnas möjliga till samtliga av spelets plattformar.

De spelare som förhandsbokar någon Borderlands 2 i någon av specialutgåvorna eller i standardversion tilldelas även medlemsskap till Borderlands 2 Premiere Club, som kommer med en rad olika fördelar färdiga att inskaffas. Bland dessa finner vi en femte spelbar klass i spelet – Mechromancer, samt ett paket med unika vapen att använda sig av under sin avfärd på Pandora.

Oavsett om vi tar oss an Pandoras faror ensam eller tillsammans med tre trogna vänner i spelets fyraspelar-co-op så har vi många timmar av intensivt utforskande. Inget bättre sätt än att påbörja sitt nya uppdrag via en fullpackad samlarutgåva, när Borderlands 2 når oss till PC, PlayStation 3 och Xbox 360 den 21:a September.

Vanligtvis när man tänker på Playstation Move-spel tänker man ofta på gimmick-spel som Sony ofta tror sig kunna sälja tillbehöret med, men i det här fallet är det faktiskt tvärtom. Datura är ett Playstation Move-spel som faktiskt skulle kunna sälja tillbehöret och som faktiskt använder Move på ett imponerande sätt. Men det är tyvärr också just Move-kontrollerna som är spelet starkaste kort.

När jag först startade upp spelet drev genast mina tankar iväg och jag tänkte på äventyrsklassiker som Myst, då det till viss del påminner om de gamla klassiska spelen i upplägget. Du styr helt enkelt din karaktärs hand med Move-kontroller där den största fördelen med att använda sig av Move ligger i att du kan kontrollera djupet i bilden, något som blir svårt ifall du endast spelar med en vanlig handkontroll som faktiskt också fungerar. Redan i början av spelet, är det precis som ovan nämnt också just kontrollerna som står ut och känns väldigt genomtänkta.

Spelet går sedan till största del ut på att du ska utforska världen, interagera med diverse olika saker och lösa pussel för att komma vidare. Spelet är också väldigt bra på att meddela dig om vad du kan interagera med i världen, något som egentligen är bra men här gör det att det blir alldeles för lätt att komma vidare. Utspritt i den grafiskt snygga men å’ så psykadeliska världen hittar du vita träd som du använder som riktmärken och för att markera på din karta vart du är och vart du har varit, en stor del av mekaniken för att du ska kunna hitta någonstans i början av spelet. Men istället för en kartskärm håller karaktärens hand istället upp ett pappersark i själva världen, vilket gör att det blir mer inlevelsefullt.

Men trots allt positivt som t.ex.den på ett sätt innovativa spelmekaniken, move-kontroller som faktiskt fungerar, en spännande värld att utforska och en hel del pusselelement – så räcker inte Datura hela vägen fram. Spelet har ett ganska stort potential som det känns som utvecklarna missar helt och hållet att utnyttja. När du efter cirka en 1tim och 40min när du känner att du behärskar det mesta spelet har att erbjuda är det slut. Du får inte reda på något mer från storyn och du lämnas tom och otillfredsställd. Inga av de frågor som ställdes under spelets gång besvaras och det blir bara ett platt fall. Datura är därför ett snyggt spel som egentligen enbart drivs framåt av bra teknik i form av Move-kontrollen och tyvärr inte så mycket mer.

Mejla oss åsikter, frågor och annat skoj på: podcast@powergamer.se

Det har kommit in en del mejl om att nedladdningsknappen på podcastsidan inte fungerar med nya Internet Explorer 9. Bifogar därför en helt vanlig html-länk också, för säkerhetsskull.
[ MP3 ] Ladda ner som MP3

Värd:
Daniel Green, Joakim Sjöberg, Anders Sandberg

Musik
The Recon
OC Remix

Länkar:
Senaste nyheterna

Fotbollsspelen släpps alltid under hösten och konkurrensen mellan EA Sports FIFA samt Konamis Pro Evolution Soccer är stenhård i dagens spelbransch. Därför kommer det kanske inte som någon överraskning att företaget redan under maj valt att släppa en pressrelease med nyheter till FIFA 13. Nyheterna till FIFA 13 uppges av EA Sports i pressreleasen de skickat vara banbrytande för ett fotbollsspel.

Spelets exekutiva producent David Rutter berättar om AI:n som enligt egen utsago ska vara den bästa någonsin. Ett av de viktigaste momenten inom fotboll är när medspelarna tar löpningar som skapar ytor eller möjligheter till chanser. Något som ska bli verklighet till FIFA 13 menar man från EA Canada och därmed ska varje spelare verkligen positionera sig till den grad att nya möjligheter kan skapas.

Inspirerade av Lionel Messi, världens bästa spelare enligt många har man hos EA Canada valt att göra om dribblingsystemet och därmed ska man kunna ha flera möjligheter att göra dribblingar som kan oroa backlinjer eller spelare på andra defensiva positioner. Om dribblingar blir lättare och mer flexibla kommer förändringar att göras på passningsdelen. Spelarna kommer inte längre att kunna ta emot en passning som förr utan mottagningarna kan gå fel och det ska ge motståndarna möjlighet att stjäla bollen.

Player Impact Engine, fysikmotorn som introducerades i FIFA 12 kommer att få sig en lyft och inkludera närkamper, inte bara kollisioner. Dessutom ska frisparksdelen göras om och varianter där spelare täcker bollen eller tar löpvägar, som enbart är till för att lura motståndaren i Tactical Free Kicks. Motståndarna i sin tur ska kunna smyga fram med muren och lägga till eller ta bort spelare från muren när en frispark har tilldelats.

Utan att ange mer står det att FIFA 13 kommer att ha stöd för Kinect och vad vi förmodar är PlayStation Move. Mer om det kommer EA Sports antagligen att prata mer om senare under våren eller sommaren.

Utgivare som vill tjäna pengar är ingen nyhet och EA Sports har absolut inte varit ett undantag. Så länge jag minns det vill säga sedan 1998 har man släppt mästerskapsspel och på det sättet tjänat pengar på hypen kring VM- eller EM-turneringarna. Problemen med spelen har inte varit kvalitén utan det faktum priset kombinerat med livslängden. Spelbutiker har satt ett pris som motsvarar ett nytt FIFA fast med mindre innehåll vilket har gjort att mästerskapsspelen inte har hållit mer än någon vecka efter att de tagit slut. Nyheten om att Euro 2012 skulle släppas som ett DLC var därför välkommet.

Till årets EM som spelas i Polen och Ukraina har Sverige kvalat in vilket är glädjande. Inte bara för att tv-sommaren blir roligare utan för att vårt landslag förhoppningsvis tillhör bland de bättre lagen i spelet. Ifall ni frågar mig så står annars segern mellan Tyskland, Holland, Spanien och Portugal som outsider.

Med tanke på att spelet har släppts för ett bra tag sedan så får jag be om ursäkt för att recensionen är sen. Tyvärr så har jag dragits med ett stort problem på min Xbox 360 och det är att FIFA 12 fastnar när den försöker koppla upp sig till EA Servers. Kom ihåg att eftersom det är ett DLC så måste man växla mellan FIFA 12 & Euro 2012, något som i sig är välkommet. Endan gången jag fått igång spelet är att koppla ur Xbox från Xbox Live något som fungerat. Dock har jag inte kunnat testa en del spellägen bland annat de som är för onlinespelandet och en fullständig recension kommer att dyka upp med uppdaterad betyg ifall det höjer betyget såklart. Var uppmärksamma på att betyget är för offlinedelen kära läsare men buggen är nog så irriterande att man undrar vad EA Sports sysslar med. För er som undrar så finns det en lösning men den kräver att man radera all gamma speldata inklusive den där man skapat sin spelare för Be A Pro-läget. Försökte kopiera över datan till ett USB-minne men den planen visade sig inte fungera och alla speltimmar på FIFA 12 ska inte gå förlorade för Euro 2012.

De spellägen jag kan testa är förutom mästerskap något som heter ”Expedition Mode” och även om det låter som ett äventyr, är det långtifrån lika dramatiskt som Bear Grylls galna upptåg på jordens mest extrema platser. Expedition Mode handlar om att skapa ett lag där man sedan får ett gäng usla spelare från olika länder och väljer en grupp i Europa där man skapar vägar. I min grupp var Azerbadzjan det svagaste laget och vid varje vinst får jag möjligheten att samla på bilder som ska bilda en mosaic, tillgång till bättre reservspelare från det land som blivit besegrad och möjligheten att bygga en väg till andra europeiska länder som Turkiet eller Belgien i min grupp. Förvisso roligt men att spela tre gånger mot Belgien eller vilket land som helst för att man ska ha klarat av de helt blir lite tjatigt. Samtidigt utan Expedition Mode hade Euro 2012 kännts ännu fattigare på innehåll.

Vill man inte spela Expedition Mode finns möjligheten att spela EM-turneringen fast utan kvalrundan vilket är tråkigt med tanke på att World Cup 2010 erbjöd den möjligheten. Istället för att byta ut ett av lagen fanns möjligheten att kvala in till VM-turneringen i Sydafrika med Sverige, som ju bekant missade turneringen. Alla landslag som är UEFA-medlemmar (europeiska fotbollsförbundet) finns med det vill säga även länder som Georgien, Armeninen, Israel, Azerbadzjan och Kazakstan, länder som geografiskt inte är inom det vi kallar för Europa.

Något som har utmärkt mästerskapsspelen är hur EA Sports har lyckats fånga atmosfären och medan vuvuzelorna förblev en del av Sydafrika, har de naturligtvis inte följt med till Polen eller Ukraina. Men spelar man mot någon av de två lagen i så hör man att publiken är annorlunda där många tycks ha huligantutor. Arenorna som för övrigt är licensierade, har speakers på polska eller ukrainska vilket är ännu ett plus. Tv-grafiken tycks se ut som det kommer att göra under tv-sändningarna men något som är grymt irriterande är annars licenserna för landslagen. Polen har spelarnas rikigta namn men inte tröjorna medan Ukraina inte är licensierat överhuvudtaget och urkainska gamers får besviket konstatera att EA Sports förhoppningsvis lär släppa en patch där de är helt licensierade. Världsspelare som Shevshenko eller Tymoschuk finns inte på planen med namn eller ansikten. Till svensk glädje så är spelarna licensierade tillsammans med tröjor men inte alla har sina ansikten, något som känns konstigt med tanke på att i PES-serien har alla svenska spelare sina namn tillsammans med ansikten, något som är väldigt imponerande och därför frågar man sig varför inte EA Sports kunde göra samma sak.

Med tanke på problemen som har uppstått för mig och att det är så lite tid kvar till mästerskapet ber jag er att hålla utkik på en uppdaterad version av recensionen.

Tillsammans med den nya patchen till spelet kommer möjligheten att blockera attacker från större varelser än innan, något som kommer ifrån spelarnas egna önskemål och åsikter. Spelarna ges även möjligheten att undvika attacker genom en kullerbytta som initieras genom två snabba tryck på valfri riktningstangent.

Nedan följer patchens innehåll i sin helhet

Justeringar
- Förbättrad rendering av växtligheter
- Förbättrad draw-distance på föremål
- Förbättrad rendering av mark

Balanseringar
- Maximalt antal av automatiska sparfiler begränsat till tio
- Förbättrad AI på monster i strid
- Förbättrad AI i situationer där karaktären blir attackerad bakifrån
- Kanon-sabotaget i Puerto Isabella är förenklat
- Köpmän på Sword Coast säljer nu även rom och grogg
- Åtgärdade en bugg i skjut-minispelet.
- Maras hälsa har blivit utökad
- Steelbeards hatt går inte längre att sälja

Buggfixar
- Åtgärdade ett problem med att träd flimrade när de syntes från långa avstånd med Nvidia-grafikkort
- Åtgärdade fel där spelet kraschade på grund av ljudsystem med 7.1-konfigurering
- Åtgärdade problem med SLI-grafikkort
- Åtgärdade en krasch som i vissa fall uppstod under klättrings-segment
- Åtgärdade ett fel som ibland uppstod med ”return to ship”-mekaniken
- Åtgärdade ett fel med regn som syntes inomhus
- Besättningsmedlemmar kan inte längre bli dödade av monster
- Spelare får ”cunning potion” efter craftande
- Åtgärdade problem med skill teachers
- Åtgärdade flera småbuggar och kryphål

Risen 2: Dark Water seglar nu stadigare än någonsin och den som lockas av tanken att kasta sig ut i äventyret har aldrig haft än bättre anledning än nu.