E.T. och filmlicensspel 32 år senare

Ända sedan dem första konsolerna kom har spel baserade på filmer släppts och även om dem i många fall har irriterat oss finns det också ljuspunkter. Trots det verkar branschen efter releasen av E.T. 1982 inte har lärt sig alltför mycket om hur man ska göra med filmspel.

För några dagar sedan hittades dem nedgrävda spelkassetterna med vad som anses vara ett av de sämsta spelen någonsin: E.T. the Extra-Terrestrial. Microsoft var på plats för att dokumentera det hela i vad som länge ansågs vara en myt. Att Atari som gav ut spelet 1982 skulle gräva ned osålda spelkassetter på en plats i New Mexico ansågs fram tills den 26:e april 2014 vara en myt. Spelet grävdes för övrigt samma delstat där man i Roswell 1947 sägs ha hittat ett ufo som kraschade med sitt skepp. Val av delstat var för övrigt smart tänkt även om det är nära från El Paso, Texas, där Atari lastade ombord dem osålda spelkassetterna och körde till nästa delstat som råkade vara New Mexico, så lägger jag konspirationsteorierna åt sidan till denna krönika. Att prata om E.T. och spel baserad på filmer är än idag intressant. Samtidigt så visar det att branschen när det handlar om filmspel inte har ändrat sina vanor alltför mycket sedan 1982.

Vad många kanske inte vet är att spelbranschen kraschade 1983 och inte förrän 1985 återhämtade sig den med hjälp av NES. Resten är som vi brukar säga historia och Iron Man 2, Terminator: Salvation eller Last Action Hero kommer inte att få spelbranschen att krascha idag. Men likt förbannat som för 32 år tidigare, kommer dem att förpesta spelhyllorna och lura föräldrar eller mor/farföräldrar att köpa usla spel enbart för att dem är baserade på filmer som kanske har hyllats av en enad filmkritikerkår. Läxan från E.T. verkar inte branschen ha lärt sig och anledning stavas helt enkelt stress. När en film släpps ska det alltid finnas samlarsaker att köpa som filmens soundtrack, t-shirts, väskor och mycket mer. Spel har numera blivit ett måste för vissa filmbolag och de vill se ett spel baserad på en kommande film i spelbutiker runtom världen.

Cars2_1

Jag nämner Terminator: Salvation som utvecklades av svenska Grin och ni kanske tänker ”vänta lite. Du har ju glömt att nämna The Chronicles of Riddick!”. Men på vilket sätt är egentligen The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay ett filmspel? Inte för att jag tänker totalsåga Starbreezes titel, tvärtom spelade jag sönder demot när det kom till Xbox och hade sedan möjligheten att spela hela spelet vilket var en häftig upplevelse. Men spelet utspelas allså innan The Chronicles of Riddick och uppföljaren Assault on Dark Athena innehåller första spelet plus kampanjen med titeln Assault on Dark Athena. Titta på filmerna och starta igång spelen, så kommer du att märka att dem är fristående fast Starbreeze har licensen för The Chronicles of Riddick. Så ja, det kan kategoriseras som filmspel även om det inte är baserat direkt på någon av Riddick-filmerna med Vin Diesel i huvudrollen. Starbreeze får nog tacka för att dem fick fritt fram att göra ett fristående spel istället för att basera direkt på någon av filmerna som släpptes.

Sedan har vi kalkonerna Prison Break: The Conspiracy, Iron Man 2 och Aliens: Colonial Marines. Ingen av dem titlarna baseras direkt på filmer då Iron Man 2 utspelas efter själva filmen och dem två andra baseras på världen som skapats av regissörer, manusförfattare samt skådespelare. Så bara för att ett spel inte baseras på en film, betyder inte det att succén är ett faktum. The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay är tyvärr ett av dem få undantag i denna spelbransch som än idag fylls med usla spel baserade på filmer och det för att filmbolagen tror att spel kan stressas fram, men inte filmer av någon anledning. Tålamod är nyckel till succé vilket skaparna bakom South Park visste om när spelet försenades och idag kan Matt Stone tillsammans med Trey Parker titta på ett väldigt lyckat South Park-spel som inte har stressats fram som många andra spel med licenser från filmer eller tv-serier.

batman_ac_pic04

Amerikanska Avalanche Software (ej att förknippa med svenska Avalanche Studios) tillhör också undantangen med Toy Story 3 och Cars 2. Två filmspel som har blivit hyllad i en värld som annars består mestadels av skräp. Själv har jag ägt Terminator 2 till NES som jag då tyckte var roligt men idag är mer tveksam till det. Framförallt kontrollen och där man i motorcykel ska fly från T1000 som rattar en lastbil. Dem nivåerna är oerhört frustrerande och en uppkopplad värld som idag, hade jag kunnat förvarna mina föräldrar att inte köpa det spelet. Eller så hade dem kunnat läsa själva. En annan var Judge Dredd till SNES som faktiskt inte var så dåligt utan rätt så underhållande. Versionen till PlayStation One krävde däremot pistolen som fanns till konsolen då det var en arkadshooter. Resultatet var katastrofalt uselt så jag höll mig till SNES-versionen av spelet som baserades på en usel film. Avalanche Software lär ha fått tid att göra sina två spel medan Terminator 2 samt Judge Dredd antagligen skulle stressas ut till releasen av båda filmerna.

En annan sak som jag tror att filmlicensspel faller på ifall dem är direkt baserade på en film är pressen att återskapa en scen. Har du sett en film så är hela spelet dessutom en upprepning av det du tidigare sett på filmduken. Vi som spelar vill oftast utforska nya världar eller gamla, fast med en helt ny story. Vilket jag tror är anledningen till att Batman: Arkham-serien blev så lyckad. Istället för att vi ska spela om scener från filmer, ska vi på egen hand möta Jokern, Two-Face eller Pingvinen. Som ett exempel så tar jag scenen från The Dark Knight när man transporterar Harvey Dent till häktet och Jokern försöker få tag i personen han tror är Batman, har redan blivit odödlig på filmduken. Att försöka göra om de scenen på spel är egentligen meningslös och att göra som Rocksteady var bland det smartaste som kunde ha hänt. Ta dem mörka tonerna från The Dark Knight och blanda det med den animerade serien, så har du Batman: Arkham-serien som hyllats av mängder med gamers.

acm_pic02

Återigen så tar upp ett exempel som sticker ut från mängden och det är Rocky från 2002. Köpte det billigt då det hamnat i reahyllan och killen i kassan försäkrade mig att det var ett bra spel. Vi trodde på honom och han hade rätt för visst var det ett bra spel. Själva spelet baserades på dem första fem filmerna med Sylvester Stallone och man kämpar sig uppåt i sin karriär för att sedan möta Apollo Creed, Clubber Lang, Ivan Drago och Tommy Gunn. Fast skillnaden är att det är ett sportspel och utvecklarna Rage som tyvärr gick i konkurs 2003 behövde inte ha pressen på sig att återskapa scener eller släppa det lagom till filmreleasen, utan kunde koncentrera sig på vad som skulle ske på ringen. Några mellansekvenser fanns i spelet men i övrigt var fokus på boxningen vilket hjälpte dem en hel del och att spela mot andra var hur underhållande som helst, speciellt när man som Apollo Creed kunde få sin revansch på Ivan Drago eller låta Tommy Gunn ta sig an Clubber Lang. Då var karriärsläget låst till Rocky Balboa men inte senare när du bara vill spela vanliga boxningsmatcher, ännu ett smart drag från utvecklarna.

Som ni ser är filmspel en berg & dalbana som gör oss oftast frustrerade men ett fåtal gånger glada. Vad jag menar är att branschen och filmbolagen måste sluta stressa utvecklarna att släppa spel lagom till filmpremiärer. Samtidigt behöver inte spelen baseras helt på filmer utan fria tyglar, tålamod och bra uppbackning kan resultera i bra saker. Tänk om branschen efter E.T: hade bestämt sig för att aldrig mer släppa spel baserade på filmer. Då hade vi inte fått Aladdin till Mega Drive, Goldeneye 007 till Nintendo 64, Ghostbusters: The Video Game eller nyss nämnda Rocky. För då likt andra spel så lär jag spela om dem och njuta av ett förbannat bra spel.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord