Defiance – Michael Nankin – TV-serien inom spelet

Det var tillsammans med amerikansk och brittisk spelmedia som jag fick chansen att sätta mig ned tillsammans med Michael Nankin för att diskutera dennes roll som medproducent av Defiance-serien hos SyFy. Minuter innan hade vi beskådat den första en och en halv timman ur resan genom ett pilotavsnitt. Parallellt med utvecklingen av den nya MMO-titeln hade en tv-serie satt i samma scenario skrivits och spelats in under mycket välproducerade former. Jag och mina amerikanska kollegor fick gemensamt fyra av frågor till Michael som tog oss med på skapandeprocessen av ett helt nytt SciFi-varumärke.

Jag kände igen huvudrollsinnehavaren, Nolan. Är han australiensare?

”Faktiskt så tror jag att han är från Nya Zeeland, även fast han påstår att han är australiensare.”

Jag kände igen honom från några gamla tv-serier. Han var med i Blue Hills. Han är ett bra val för rollen – en liten bit av Han Solo och en liten bit av….Indiana Jones. En liten bit av Harrison Ford, helt enkelt.

”Han är rätt otrolig, faktiskt. Han tar ett enormt ansvar under inspelningarna. Han är väldigt professionell i allt han gör och är på många sätt en ledare när vi spelar in. Han har alltid visat enorm respekt mot mig och min roll, alltid i tid, kan alltid sina repliker och alla andras. En fantastisk kille, helt enkelt.”

Hur blev han involverad? Genom att han provspelade?

”Just så. Men i en tv-serie av den här magnituden så tar man inte riktigt in en handfull skådespelare, låter dem pröva för rollen och sen sätter man sig ned, kliar hakan och funderar på vem man ska välja. Istället kommer namn på personer som varit ankare i produktioner tidigare upp tidigt under uppstarten. När man på det sättet har lyckats sålla ned sina val så tar man in skådespelarna för provspel.”

Om man går tillbaka i tiden, innan där piloten tog vid. Hur kom hela apokalypsen att uppstå?

”Jag önskar att jag kunde svara på det – men jag var inte där. Jag kom in i projektet precis i början av arbetet med piloten och min roll blev då att ta ansvar för producerande och överse stora delar av arbetet. Men Defiance födelse, det är jag fel man att svara på.”

Så hur hamnade du inom projektet?

”SyFy kontaktade mig, antagligen för att jag gjort en hel del arbete för dem under åren. Bland annat regisserade jag ganska många Battlestar Galactica-avsnitt. Det hela är ganska intressant, då jag tror att vad som fick dem att vilja ha med mig på Defiance var en 2-timmarspilot som jag gjorde förra året som hette ”Red Faction”. Denna var också baserad på ett tv-spel, men ett redan existerande sådant. Ett nytt spel till denna serie skulle precis komma ut och mellan detta och föregångaren fanns det en lucka på trettio år i seriens handling. Vad min pilot gjorde var att den gick in och berättade om händelserna under denna luckan. En pilot görs alltid för att se om man vill gå vidare med produktionen och göra en hel serie, och i just detta fallet bestämdes det att det inte var någonting man ville göra.”

Jag såg många likheter emellan Battlestar Galactica och Defiance. Mycket av den smutsiga känslan känns bekant. Vad gjorde du för att se till att produktionerna inte blev för lika varandra?

”Seriernas meningar är mycket olika. Battlestar är mycket mörkare….”

Jag tyckte att det vi just fick se var ganska så mörkt…

”Absolut, men Battlestar är en serie om människor som är förlorade. Deras hemvärld är förintad, de har ingen aning om vart de är påväg och en ond makt försöker ta deras liv. Det är en serie om människor som upptäcker just vad de blir kapabla till när de tvingas till sitt yttersta. Även om Defiance skildrar en post-apokalyptisk värld så finns där mycket hopp. Det handlar om att människorna och alienraserna måste överkomma sina skillnader och sluta fred för att framtidens generationer ska ha en hemplanet. För mig är detta den stora skillnaden mellan de två. Vi testade också någonting visuellt som inte är med i piloten men som ni kommer kunna lägga märke till senare i serien, som också skiljer sig från Battlestar Galactica. Båda showerna är i stort sett helt filmade med handfallna kameror. I Battlestar var tanken med detta att nästan få det att kännas som en dokumentär. Vi jobbade med aggressiva inzoomningar och olika fokus för att skapa känslan av ett dokumentär-team som knappt kunde följa all aktion som skedde. Defiance är också handhållen till stor del, men i varje avsnitt valde vi ut två eller tre nyckelscener som vi kände var känslosamma och dessa filmade vi med en helt låst kamera. Så du har den här smutsiga och skitiga känslan och helt plötsligt övergår det till ett mycket större intryck och det sker egentligen undermedvetet. Kameran låser ned sig på nyckelscener och det gör att du som tittare ägnar mycket mer uppmärksamhet åt vad som sker i scenen.”

Hur ser ni handlingen utvecklas? Bara här i piloten fick vi se att det finns en hel del bakgrundshandling och vi blev introducerade för väldigt många karaktärer. Kommer ni ta tillbaka det hela till början där vi fick se huvudkaraktären i sin barndom när de utomjordliga skeppen anländer till jorden? Det var någonting som jag blev väldigt nyfiken på.

”Ärligt talat så går vi inte så långt tillbaka särskilt mycket i serien. Istället höll de oss upptagna med att utforska hjältens förflutna ute i vildmarkerna, när han istället plötsligt finner sig själv som sheriff och söker efter räddning i sin hemstad. Det visar sig tidigt att han har ett mycket mörkt förflutet. Dennes relation till sin dotter är hjärtat i seriens berättelse. Samtidigt har vi ju Datakk Tarr som försöker överta makten av staden och andra personer som tycks vara ute efter att förstöra staden för att finna någonting som är gömt. Allt detta tar oss igenom hela första säsongen.”

I Storbritannien hade vi en serie som hette ”Outcasts” som handlade om människor som anländer till en ny planet där de försöker av överleva som ett samhälle. Den här serien lyckades inte alls hitta sin publik i Storbritannien, tror du att det finns någonting inom de Amerikanska stationerna som gör att de kan lyckas med ett liknande koncept mycket bättre?

”Jag skulle inte vilja påstå det. En av våra kreativa utgångspunkter är att vi ständigt påminde oss själva om att vi berättar en historia om invandrare. Detta blir en direkt skillnad mot Storbritannien då invandringen ligger inom USA:s DNA – vi är alla invandrare här. Vi ser ett tydligt exempel på detta i Datakk Tarr-familjen, deras son slår revolt mot sina föräldrar eftersom han är född in i den nya världen och bryr sig inte om sitt folks historia. Du skulle kunna ta samma scenario som här och placera det i New York på 1900-talet. Hela kärnan i showen är egentligen som tagen från en klassisk western och även om vi gjorde valet att inte ha med hästar eller typiska cowboyhattar för att göra en gest emot det hela så är samma teman väldigt närvarande – Du har din huvudgata, sheriff och läkare.”

En annan sak som slog mig var det högra produktionsvärdet och de visuella effekterna. Det känns som om hela produktionen är ett projekt med extremt höga kostnader…?

”Som ofta inom tv-serier så kommer vi inte att under serien ständigt uppehålla den extrema produktionsnivå som piloten har. Jag kan avslöja att episod två är enormt, men samtidigt har vi mindre avsnitt därinne som handlar mer om att utveckla karaktärerna och deras personer. För övrigt så är det samma team för visuella effekter som det var på Battlestar. Vad som inte syns i piloten som kommer att medverka senare är scener som helt och hållet är digitalt renderade miljöer. I stort sett så har scenen ett bord och en stol och allting annat är green screens. Detta är någonting vi gjorde för att kunna ta tittarna till platser som vi inte kunde återskapa i samma skala rent fysiskt. Sanningen är att Defiance är inte ett projekt med en enorm budget, men genom digitala miljöer kan vi öppna upp den ytterligare.”

Har ni satsat på att Defiance ska ha cliffhangers av samma natur som Battlestar och därmed kunna fånga in tittare på det sättet?

”Med lite tur så. Det är svårt att säga – vi får se om en månad helt enkelt. Den stora frågan är egentligen hur det kommer att gå med vad som egentligen är ett stort experiment – spelet och tv-serien.”

Om man tittar på det ur synvinkeln av ett helt varumärke så är spelet är del, serien en del. Läser man ur raderna kan man gissa att det finns plats för mer, t.ex nätserier eller till och med en långfilm. Hur skiljer det sig att jobba med någonting sådant ställt mot Battlestar som är en enda självständig serie?

”Mycket av det beror på att vi med det här projektet hade en kreativ arbetspartner som man normalt sett inte har. Därmed hade vi ett dedikerat team som endast sysslade med element som skulle dyka upp både i spelet och i serien. Självklart var inte detta utan konflikter emellan parterna och jag tänker inte påstå att vi inte hade våra argumentationer, men i slutändan lyckades vi tillsammans hitta lösningarna. Det korta svaret är egentligen att det är dubbelt så mycket arbete. Vi behövde kunna genomföra deras saker och de behövde kunna genomföra våra saker. Till exempel så kunde inte de designa en karaktär från spelet som skulle komma in i showen som var grön, eftersom vi tog i stort sett alla tagningar framför en green screen. Å andra sidan var vi tvungna att kompromissa våra egna designer för karaktärer, då saker med för komplexa kurvor senare skulle vara svårt för deras animatörer att ta in till spelet.”

Hur ser du att utvecklingen kommer att fortsätta efter lanseringen av spelet och den första säsongen av serien?

”Vi kommer att ha ett element som vi inte hade innan – vi kommer att ha sex månader av aktivt spelande. Fram till nu har vi skapat showen samtidigt som spelet har byggts och ingen av oss har egentligen spelat det. Vid en eventuell inspelning av en ny säsong kommer vi att ha med oss berättandet från spelarna själva. Dessutom behövde vi under arbetet med den första säsongen lägga ner mycket arbete och tid på att ta fram skapandeprocessen och skapa bryggan mellan spelet och serien, någonting som vid arbetet med en ny säsong redan kommer att vara klart och färdigt. En ny säsong skulle betyda ett helt ny spelplan, där vi har spelarnas input och spelets fortskridning att hämta ifrån.”

Säg att en av dessa två, serien eller spelet, inte får ett särskilt bra mottagande. Skulle det kunna betyda att den andra parten, som det kanske går bra för, inte kan fortsätta?

”Inte alls – om någon av parterna är en stor hit så kommer den inte att påverkas av den andra. Om spelet praktiskt taget flyger av hyllorna medan ingen ser på serien så finns det ingen anledning till varför spelet skulle stängas ner. Jag är övertygad om att de har arbetat fram en skala på precis hur stort intresse måste finnas kring både spelet och serien för att de båda ska fortsätta.”

Det måste ha funnits väldigt mycket som ni ville göra men som inte gick att arbeta in i spelet, precis som ni säkert var tvungen att dra i handbromsen för dem. Var det inte svårt att arbeta med två seperata team utan någon bestämd chef som säger ”Det här ska vi göra och såhär ska vi göra det.”?

”Faktiskt inte! Mycket av det beror på att runt 75-80% av materialet mellan medierna har ingenting med varandra att göra, så till stor del hade teamen ändå fria händer. Ja, det var sammandrabbningar och det fanns stunder där vi bara ville att de skulle försvinna och de kände likadant inför oss. En av de första meningsskillnaderna kom över ämnet hästar. Skulle vi ha hästar? Serieteamet ville det absolut, vi menade att eftersom allting har blivit förstört så behövs nu arbetsdjuren igen. Spelutvecklarna sa bara att de inte kunde göra hästar, och så var det med det.”

Blev ni någonsin inbjudna att ta del av spelutvecklarnas arbete och vice-versa?

”Nej, egentligen inte. Största anledningen var att båda sidor var så upptagna med att få sitt egna färdigt i tid. Det är egentligen fortfarande mycket arbete kvar, imorrn flyger jag ut till Los Angeles för att ordna med de sista promo-bilderna och andra fototagningar. Samtidigt är det fortfarande mycket redigeringsarbete kvar, speciellt med musiken. Så för oss är det skönt att spelutvecklarna inte behöver oss, och de är bara glada att vi är lika upptagna som de är. En säsong två hade däremot helt klart fungerat annorlunda – vi har receptet klart nu”

För en vecka sen lanserades Defiance till PC, PlayStation 3 och Xbox 360. Medan onlinekriget rasar förbereder vi oss på att ta oss an en annan del av historien när tv-serien debuterar via SyFy den 16:e April.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord