DecAthlete/ Athlete Kings

Arkadspelskulturen slog aldrig igenom i Sverige så som den gjorde i andra delar. Idag talar vi knappt om arkadspel och även om det aldrig slog igenom stort i Sverige hann jag spela ett sportspel som än idag håller: Athlete Kings.

Under mellan och delar av högstadiet brukade jag gå till Globen och dess shoppinggalleria vilket skedde under mitten samt slutet av 1990-talet. Inte mycket fanns där förutom en rolig hörna för oss som gillade spel och den råkade vara en arkadhörna. Fem eller tiokronor gick åt väldigt fort där och det fanns en hel del spel som jag inte kände till, som ett fotbollsspel jag än idag inte kommer ihåg. Så fanns även Athlete Kings eller DecAthlete som det hette utanför Europa.

Istället för att skapa en friidrottare eller välja en anonym, valde man olika karaktärer från olika länder med sina positiva & negativa egenskaper. Rick Blade från USA var mångsidig och har senare jämförts med Carl Lewis, som var duktig både i löpgrenar samt längdhopp. Andra var Karl Vein från Tyskland, blond och med ett stort självförtroende där britten Robin Banks istället var fältets veteran med mycket rutin men också kraftig. En fördel i kastgrenarna vilket ryssen Aleksei Rigel också hade tack vare sin styrka medan unge Joe Kudou från Japan är allround men oerfaren men ett framtidshop.  Startfältet kompleterades med tre kvinnliga deltagare :Femi Kadiena från Jamaica som var stark i hoppgrenarna, ett tecken på att landet i mitten av 1990-talet inte var stora inom löpgrenarna fortfarande där Usain Bolt utan tvekan är den största stjärnan från Jamaica idag.  Snabba Ellen Reggiani från Frankrike var också en valbara atlet och den blott 15 år gamla Li Huang från Kina som tystat ned kritikerna angående hennes ålder var sist ut.

Själva tävlandet var långtifrån enkelt även om kontrollen i sig inte var dålig. Men var det något spel där jag slösade bort en hel del tiokronor så var det till Athlete Kings. Inför varje gren dök det upp en instruktionsfilm och sen var det meningen att kvalgränsen till nästa gren skulle klaras av. Något som bekant inte var lätt och det gällde att hitta en atlet man trivdes med och även om Rick Blade var mitt första val, så var han kanske inte bäst beroende på vilka grenar som var dina svagaste eller starkaste. Dessutom var jag på den tiden inte alls bra på att trycka snabbt på knapparna och såg ibland på när andra människor tog sig vidare, längre än vad jag någonsin kunnat. Men timmarna med Athlete Kings var långtifrån bortslösade utan jag hade väldigt roligt med spelet och önskade att föräldrarna hade råd att köpa en Sega Saturn, enbart för att kunna spela Sega Rally men även Athlete Kings.

Tack vare de olika personligheterna var valet av grafik en blandning mellan realism ute på banan men mer lekfullt gällande atleterna. Kudou från Japan hade en keps på sig medan Banks va överdrivet stort och dessutom hade en afrofrisyr som de på 1970-talet. Antagligen var meningen med de olika karaktärerna att man skulle identifiera sig med någon och vem drömde inte om att ha Karl Veins självförtroende eller vara duktig som Rick Blade? Kaxiga personer gillade nog mest Li Huang som med sina 15 år satte belackarna på plats och kunde tävla mot rutinerade atleter i olika grenar.

Av alla spel till Sega Saturn och arkad känns Athlete Kings som ett bortglömt spel. Ibland nämns det, ibland glömmer till och med jag bort det. Med tanke på att antalet arkadmaskiner tycks försvinna och att folk efter introduktionen av Counter-Strike börjat överge maskinerna, är jag för övrigt glad över att ha fått spela Athlete Kings på en arkadmaskin. Hade man haft tillgång till Athlete Kings idag så hade jag spelat bort än fler tiokronor än vad som var möjligt för mig under mellan och högstadiet. Sen skulle jag inte ha något emot att Sega valde att konvertera det till Xbox Live Arcade eller PlayStation Network. Då kommer spelet att ha en garanterad köpare i form av mig och än fler timmar kommer att spenderas med detta arkadmästerverk.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord