Dark Souls III Recension

Profilbild på Anders Sandberg

Hidetaka Miyazaki har verkligen haft fullt upp de senaste fyra åren, inte nog med att han regisserade utvecklingen av Bloodborne utan han gjorde även detsamma med Dark Souls III. Givetvis var det två separata team som arbetade med dessa titlar och det känns som att talangen blev jämnt fördelad när spelen utvecklades. Bb hyllades av kritiker världen över och jag är övertygad om att Dark Souls III kommer uppleva liknande respons. Jag borde veta efter att ha överlevt äventyret och sakta men säkert tagit mig till denna punkt när jag nu ska utdela min kritik, lyckligtvis är den inte lika oförlåtande och brutal som Dark Souls III.

Officiellt är DS3 den fjärde installationen i Souls-serien och jag håller inte fullständigt med, det bär även frukt från fjolårets Bloodborne. Det är också den delen som är spelets största förändring till skillnad mot sina äldre syskon. Alla som lirat ett tidigare Souls-spel vet att den som är eftertänksam och försiktig vinner i långa loppet men allt är inte lika svart och vitt längre, nu finns det också en gråskala som innebär större risker. Din karaktär har fått ett högre tempo och det innebär att du kan åsamka dina fiender mer lidande på en kort tid men det fungerar till motståndarnas favör också. Om du blir överrumplad av en grupp monster kommer du ha nästintill noll möjligheter att freda dig själv innan du ligger livlös på marken, högre hastighet innebär en snabbare död antingen för dig eller alla du möter. En sköld kan vara ett bra hjälpmedel till försvar men i den här installationen är undanmanövrar bättre än i föregående installationer (förutom Bb) och därför är det ingen självklarhet vilken metod som gör att du undkommer dödens käftar. Det här är absolut ett rätt steg i seriens utveckling och om det blir fler uppföljare bör de efterlikna vad DS3 gör rätt, tempot är absolut en av dessa saker.

Darks Souls III

Det finns fler attribut som spelet gör bra, det tar inte för givet att alla ska veta vad Souls-spel innebär och därför erbjuder det en väldigt kortfattad och pedagogisk tutorial innan du kommer igång med huvudrätten. En stor faktor som många vill veta när det handlar om Souls är; hur svårt är det? Det är svårt, det har blivit lite av seriens signum och tro inte att det blir lättare eller svårare jämfört med äldre titlar. Svårighetsgraden är något som From Software redan bemästrat sedan länge, denna knivskarpa egg som balanserar mellan vredesutbrott och total eufori är fortfarande lika solid. Jag satt fast på en boss i nästan fem timmar, sen kom jag till en punkt där jag antingen skulle ge upp eller testa något helt annat. Jag valde det sistnämnda och det lönade sig. Att banka skallen i en vägg och räkna med att den ska falla håller bara till en viss punkt, det gäller därför att komma ihåg att tänka på alla möjligheter även det som inte är mest uppenbart. En ny sak som hänt med bossarna är att nu har de två faser, när ungefär halva livet passerat ändras deras mönster och det gäller att vara extra uppmärksam om du inte vill bli pannkaka.

Dark Souls III

Det gör att striderna blir ännu mer intensiva och DS3 har några av de mest originella och minnesvärda bossar som existerat under seriens utveckling, och upplevelsen med dessa förstärks ytterligare av ett episkt soundtrack från kompositörerna Yuka Kitamura och Motoi Sakuraba. När du kliver in i ett rum och ska möta en av spelets bestar dundrar domedagstoner ut ur dina högtalare och det blir en extra pulshöjare. Det förekommer musik utanför bosstrider också och där är den mer stämningsfull och ligger som ett lågt täcke i bakgrunden, men då har du ändå fokus på allt som försöker döda dig. En sak som alltid varit utvecklarnas svaghet är frame rate, och det slipper vi inte undan i Dark Souls III heller. Det här är garanterat ett problem som kommer patchas inom kort men det hade varit skönt att slippa det från början och nu är det sju år sedan Demon’s Souls släpptes, det är dags att lära er From Software. Det är också en av spelets få nackdelar, men en annan del som måste lyftas är spelets längd och likheter. Det här är betydligt kortare än Dark Souls II och innehåller inte lika många ytor. Alla delar har istället blivit större och det uppmuntrar mer utforskande när du nått ett nytt område, samtidigt känns miljön inte lika plottrig som den gjorde i DS2.

Dark Souls III

Grafiken är väldigt bekant och det är inte många nya färgpaletter som använts under produktionen men det råder ingen tvekan om att detta är det snyggaste Dark Souls, och tur är väl det för om det hade varit lika välpolerat som Bloodborne hade det troligen laggat och frustrerat spelare av fel anledningar. Historien i Dark Souls III kretsar kring cykeln om eld och mörker, och du är en Unkindled Ash som ska avgöra cirkelns slut. Ditt uppdrag är att leta reda på alla Lords of Cinder och sammanföra dessa än en gång i Firelink Shrine. Precis som i sina föregångare är bakgrundshistorien något som du får söka efter själv och det finns mycket att läsa sig till genom föremål och gravstenar som är utspridda i världen. Du kan uppleva olika slut på spelet men hur du når dessa och vad som händer tänker jag låta er upptäcka själva. Det finns alltså en story även om den mest åker i baksätet samtidigt som gameplay får sitta på första parkett. När allt är sagt och gjort i spelet stannar klockan på under femtio timmar, om du inte väljer att börja om med NG+. Det är alltså kortare men den gameplay som erbjuds är istället solid och koncentrerad, det är betydligt bättre än något som är halvdant och utdraget.

Dark Souls III

Likheterna med Dark Souls II är många och under stress-testet i oktober kändes det mer som att jag upplevde en expansion mer än ett nytt spel och nu har jag faktiskt satt tänderna i hela köttstycket, men höstens känsla vill ändå inte helt försvinna. Självklart är det här ett nytt spel mer än en faktisk DLC men eftersom de återkommande elementen är många har det inte riktigt samma wow-faktor. En mekanik som är ”ny” är magimätaren som återvänder från Demon’s Souls, och den får sällskap av en Ashen Estus Flask. Du har alltså två flaskor i det här spelet och du får själv ställa in hur många du ska ha av respektive sort, men du kan bara välja från en gemensam pott. Om du möter en boss där du inte ska använda magi kan det alltså vara klokt att maximera de vanliga livflaskorna och utelämna den andra sorten. När du avancerat längre in i spelet kommer du få en större pott av flaskor men en eller två Estus Flask kan vara skillnaden mellan liv och död. Din vapenarsenal är lika bred som vanligt men nu kan du dessutom göra specialattacker som gör extra mycket skada om du ställer dig i beredskapsläge. Jag nyttjade denna funktion väldigt sparsamt eftersom jag tror mer på basattacker men det blir snygga tekniker som dessutom gör bra skada om de träffar.

Dark Souls III

Hidetaka Miyazaki har själv sagt i en intervju; ”jag bryr mig inte om Dark Souls VIII släpps, det är inte poängen. Det handlar om mycket mer, vad vill fansen? Vi vill leva upp till deras önskemål.” Jag är ett fan men först och främst är jag en kritiker. Just nu vill båda dessa sidor av mig samma sak; inga fler Dark Souls. Det är med största respekt jag skriver dessa ord men också främst för att spelserien befinner sig vid en punkt där det inte längre går att mjölka mer utan att det surnar lite för varje installation som kommer. Låt Dark Souls III bli seriens sista och bästa spel, sluta med flaggan i topp. Bättre råd och betyg kan jag inte ge spelet och du som vill uppleva Souls höjdpunkt bör köpa det omgående.

Bra

  • Snyggaste Dark Souls
  • Tempo
  • Bossar
  • Musiken
  • Svårighetsnivån
  • Bäst i serien

Dåligt

  • FPS-drop
  • Inte samma wow-faktor som föregångarna
8.9

Mycket bra

Profilbild på Anders Sandberg
Anders är chefredaktör på PowerGamer.se och ända sedan han fick sin första konsol har han varit fast i spelträsket. Den första tiden var det bara Super Mario Bros. som gällde men med åren blev han kär i Zelda, BioShock, Metal Gear Solid, Final Fantasy, Pokemon, Dark Souls och Chrono Trigger.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord