För mig är e-sport inget nytt eller främmande. Jag började tävla i Counter Strike när jag var sjutton, och gick sedan över till Call of Duty 4. Jag var aldrig ens i närheten av att vara bra, men jag var ändå en del av ett stort community som utövade och intresserade sig av e-sport i alla former. Skillnaden nu jämfört med då var att vi var en ganska isolerad grupp som förmodligen upplevdes som lite exotisk och underlig utifrån men inom gruppen fanns det ett brinnande intresse där de som var bäst var superstjärnor som alla vill associera sig med. Nu däremot möttes jag inte bara av datordamm och den ljuvliga doften av sunkig skräpmat när jag gick in genom portarna på Elmia. Nu fanns e-sporten överallt! Man tävlade i allt från små turneringar till stora tävlingar som lockade utländska spelare. Man spelade RTF, FPS, MOBA, FIGHTING och alla andra typer av spel. Och den gemensamma nämnaren för all dessa tävlingar var att var och en av dem hade en enorm publik som var ivrig att få titta på när mästarna utsågs i respektive spel.

Det som förut var något som bara intresserade en lite klick av gamers, var nu något som alla hungrade efter en bit av. Inte bara storspel som Starcraft 2 intresserade, utan även andra spel såsom Heroes of newearth, Bloodline champions och Tetris lockar publik. Det verkar som om det nya mottot lyder – är det ett spel ska vi tävla i det och om det tävlas i det vill vi se det! Men den kanske största förändringen var att spelarna inte var de största stjärnorna längre. De har fått lämna plats för nya idoler – kommentatorerna. Day9, Tasteless och Artosis är numera vardagsnamn för publiken. Kommentatorer som är mer kända än spelarna de kommenterar. Och kanske är detta beviset på att e-sport har blivit något folkligt för alla gamers. Att underhållningsvärdet har stigit så högt att de som kommenterar matcherna är en del av showen. Att man sitter tillsammans och kollar i en enorm arena, att man har sina favoriter man hejar på och framför allt – att e-sporten har fått en enormt större publik som alltid vill ha mer.

Samtidigt är e-sport fortfarande bara något som verkar intressera gamers. Fenomenet här ännu inte brutit sig ut till den stora massan, mera casual spelare, de som bara spelar lite grann. För dessa spelare är det fortfarande något exotiskt och underligt som man visserligen är medveten om att folk sysslar med, men ännu är långt ifrån att jämställa med annan typ av underhållning så som fotbolls VM. Men kanske bryter sig e-sport sig ur även denna bubbla och blir något som även lockar de som inte titulerar sig nördar.

Så vad tror ni – är e-sport nästa stora underhållningsfenomen?

Den 1 april förra året blev Hideo Kojima utsedd till vice-direktör för Konami Digital Entertainment. Han är en av världens mest respekterade och omtalade spelskapare, men vägen till där han sitter idag har varit lång och splittrad. I hans mest framgångsrika spelserie Metal Gear Solid har vi hört, sett och känt den berättelse som han har försökt att förmedla till alla världens spelare. Många har hört orden, men hur många som spelat som Solid Snake har verkligen förstått? Det finns en djupare tankegång i hjärnan på Hideo Kojima än vad många kan förstå, inte ens jag själv förstår allt. Spelkritikern Ben Croshaw (Zero Punctuation) berättade en gång att om den person som snacka mest skit ska styra landet, då skulle Hideo Kojima vara president över universum. Jag kan förstå vad han menar med den kommentaren då det är lätt att avfärda mycket av de frågor som väcks i Metal Gear Solid som skitsnack, men som jag var inne på tidigare finns det något mer där. Det gäller bara att man letar lite djupare.

En person som spenderar mycket tid för sig själv får också väldigt mycket tid att tänka på allt mellan himmel och jord. En del hävdar att det inte är hälsosamt att grubbla för mycket på olika saker och det må vara sant. Men Hideo hade inte mycket val som barn, han fick nämligen lära sig i tidig ålder att klara sig själv hemma. När han kom hem från skolan var han oftast ensam, han var ett ”nyckelbarn” helt enkelt. Detta påverkar honom tydligen än idag för när han kommer till ett hotellrum är det första han gör att starta rummets tv för att inte behöva känna sig ensam. Han hade även en livlig fantasi som barn för att han skickade in noveller till tidningar men han fick aldrig en enda publicerad. Han skrev noveller som var ungefär 400 sidor när tidningarna enbart ville ha 100, man kan påstå att han var överambitiös redan som ung. Han brukade ofta se på film tillsammans med sina föräldrar och film är definitivt något som han själv var väldigt intresserad av att skapa på egen hand. Han hade en vän som ägde en kamera och tillsammans brukade de göra kortare småfilmer. Men när han växte upp och hade börjat studera ekonomi på universitetet insåg han att det skulle vara mer tillfredställande att skapa spel. Detta beslut kan ha varit ett av de viktigaste som han tagit i sitt liv, för vem vet om vi hade fått spela som Solid Snake idag om saker varit annorlunda.

Han blev väldigt ofta ifrågasatt på Konami under hans första år där för att han saknade de tekniska kunskaperna gällande programmering. Han blev givetvis väldigt frustrerad över detta och övervägde att sluta men bestämde sig för att hänga kvar. Detta lönade sig och han fick sitt första arbete som assisterande direktör på spelet Penguin Adventure till Konamis konsol MSX. Ett litet spel som handlar om pingvingen Penta och hans jakt efter det gyllene äpplet som han behöver för att bota pingvinprinsessan Penguette. Spelet blev för övrigt väl mottaget som ett av det bästa action-adventure spel som existerat till den konsolen. Men efter detta spel skapades det en enorm möjlighet för Hideo Kojima, han blev nämligen tillfrågad att ta över ett projekt vid namn Metal Gear. Jag tror nog att alla som läser denna artikel vet vad han svarade på den frågan. Det ska nu också påpekas att genom Hideos spel har man vid många tillfällen kunnat se tydliga influenser från filmer. I Metal Gear Solid 2 är Snakes kodnamn Plissken, detta är taget från Flykten från New York där huvudkaraktären heter Snake Plissken. Ett annat roligt exempel är karaktären Hal ”Otacon” Emmerich vars namn kommer från superdatorn HAL i filmen 2001: A Space Odyssey. Men inspirationen till hela konceptet Metal Gear, att man ska smyga och inte bli upptäckt. Det fick han från filmerna Den stora flykten och Kanonerna på Navarone blandat med några delar från James Bond. Men ett spel som går ut på att undvika strid istället för att spöa upp varenda fiende, det var väldigt ovanligt år 1987 men det gick tydligen hem.

Hans nästa stora spel skulle bli en ännu större hommage till fler filmer, nämligen Blade Runner och The Terminator. Spelet jag pratar om heter Snatcher, det handlar om en detektiv som försöker att stoppa en ras cyborger som dödar människor för att sedan kopiera sitt offer och ta dennes plats i samhället. Spelet var väldigt före sin tid på många fronter, bland annat tog spelet berättandet av storyn till en helt ny nivå. Den grafiska designen i alla filmsekvenser var av högsta kvalité och det var ett mycket mer ”vuxet” spel. Men några år efter det släppte Hideo ytterligare ett spel som var i samma liga. Tyvärr släpptes det aldrig officiellt utanför Japan men spelet Policenauts har lyckats att bli känt i västvärlden ändå. På skaparens födelsedags 2009 släpptes det en inofficiell översättning på internet som finns att ladda ner för den som har lite svårt för japanskan. I detta spel tar du än en gång rollen som detektiv, men istället för att du ska tackla cyborger ska du istället försöka lösa ett mord och ett plötsligt försvinnande. Den mördade är detektivens exfru och den sakande är hennes nya man, finns det ett samband där kanske? I det här spelet hittar du också kopior av Riggs och Murtaugh från den kända filmserien Dödligt Vapen. Fast i Policenauts heter dem istället Jonathan och Ed. Hideo Kojima hade mer än väl bevisat att han kunde berätta en historia som fängslade människor. Nästa steg skulle bli att ta detta till en djupare nivå och han skulle göra det med en gammal räv.

Året är 1998 och snart är det ett nytt millenium, framtiden väntar och Hideo Kojima har en plats i den. Det året släpptes nämligen Metal Gear Solid till PlayStation och om man inte hade hört talats om människan Hideo Kojima tidigare då kan jag säga att ingen inom spelvärlden kunde glömma honom när det året var slut. Han blev en internationell kändis inom spelvärlden på riktigt tack vare MGS. Spelet lovordades av kritiker världen över och alla som spelat Metal Gear Solid hade fått en upplevelse som inte liknade något annat sen tidigare. Det första MGS är också Hideo Kojimas personliga favorit. Han säger att väldigt mycket av honom själv som skapare finns i det spelet och därför är det spelet väldigt personligt för honom. Ganska nyligen släpptes det en Metal Gear Solid HD Collection till PlayStation 3 och många undrar varför inte det första spelet i serien var inkluderat där. Han har sagt att som en producent vill han väldigt gärna möta alla fans önskemål men som skapare av spelet känner han att om det ska göras en ny version av spelet ska det göras helt från grunden. Metal Gear Solid visade stora tekniska framsteg när det släpptes och innehöll flera väldigt unika spelmoment. Två av mina personliga favoriter är när du under en konversation blir tillsagd att kolla på baksidan av spelets fodral för att få en kod. Denna kod slår du sedan in i spelet för att kunna kontakta en person, ett väldigt kreativt drag anser jag. Men det största genidraget är när du under din strid mot Psycho Mantis måste byta kontrollport för att kunna träffa honom, vem kom på det första gången när ni spelade spelet?

Med en gigantisk succé som Metal Gear Solid var det bara en tidsfråga innan vi skulle få se en uppföljare. Men innan dess gjorde Hideo en liten avstickare och skapade en helt ny spelserie, nämligen Zone of the Enders. Om Solid Snake skulle smyga och vara diskret var Zone of the Enders den totala motsatsen. Det var robotaction i högt tempo och med hjälp av roboten Jehuty skulle man plöja ner horder av fiender. Spelet hade en väldigt animeinfluerad stil och första spelet blev måttligt mottaget av kritiker. Uppföljaren lyckades dock mycket bättre med förbättrat stridssystem, snyggare grafisk design och en bättre story. Hideo och hans team hade lärt sig av sina brister och åtgärdat de för att leverera en ännu bättre upplevelse. För den som inte har spelat dessa två spel kan jag gladeligen berätta att det var inte enbart Metal Gear Solid som får en HD Collection, det får även Zone of the Enders och den kommer att släppas nu under 2012. Samlingen kommer att innehålla båda titlarna som släpptes till PlayStation 2. Första spelet lyckades nå relativt höga försäljningssummor men det berodde dock på en annan faktor än spelet i fråga. I originalförpackningen av Zone of the Enders medföljde det nämligen en spelbar demo av det kommande Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty. Jag personligen har faktiskt hört om människor som inte ens har spelat ZoE utan de köpte enbart spelet just för den demons skull. Jag klandrar dem inte heller för att senare samma år släpptes nämligen den riktiga upplevelsen och då var MGS2 en av det mest eftertraktade uppföljarna någonsin. Resultatet levde upp till förväntningarna och än en gång blev det stor succé för Metal Gear Solid och Hideo Kojima.

Tvåtusentalets första decennium fortsatte att präglas av Metal Gear Solid. Det har kommit ett flertal portabla titlar och ytterligare en titel till PlayStation 2, Metal Gear Solid 3: Snake Eater. Det spelet kommer dessutom att släppas snart till Nintendo 3DS i en omgjord version med stöd för 3D. Men det var med Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots som Hideo Kojima verkligen fick inleda den nya generationen av PlayStation. Ett ganska starkt bevis på detta var försäljningen av konsolen PlayStation 3. I början av sin tid såldes det knappt 10,000 enheter i Japan per vecka. Men under samma vecka som MGS4 släpptes i Japan såldes det över 70,000 enheter, japanerna hade tydligen väntat på denna stora titel som skulle bli Hideo Kojimas avslutande epos i sagan om Solid Snake. Det spelet skulle knyta ihop alla lösa trådar och låta Solid Snake dö, jag skojar inte. Hideo Kojima ville att hans största skapelse någonsin skulle dö och då skulle cirkeln vara sluten. Men hela hans team ville att han skulle leva vidare och Hideo gav sig slutligen, Solid Snake skulle få leva för att se ljuset en annan dag. När Hideo ser tillbaka på sitt val är han kluven, som en producent vill han fortsätta göra Metal Gear när det finns människor som vill spela spelen. Men som en spelskapare vill han istället gå vidare till nya projekt och testa nya typer av spel. Han gillar sin spelserie väldigt mycket, men han känner inte att det finns tid för att kunna göra Metal Gear och andra projekt samtidigt.

I nuläget jobbar han istället på en helt ny spelmotor som kallas för Fox Engine, hans egna ord är att när denna motor släpps kommer det att vara världens mest kraftfulla motor. Med tanke på vad Unreal lyckas leverera ska det bli intressant att se om det finns någon konkurrens i vad Hideo säger. Men det är inte det enda som han arbetar med i nuläget, han håller också på med ett spel. Project Ogre är det enda namnet som vi känner till och vad det ska bli för typ av spel, det vet bara Hideo själv. Project Ogre kommer att ta väldigt lång tid att utveckla dock och Hideo kommer att försöka arbeta med andra projekt under tiden. Detta år kan vi se fram mot Metal Gear Rising: Revengeance som numera utvecklas av Platinum Games, samma studio som gett oss Bayonetta och Vanquish. Ursprungtiteln för spelet var Metal Gear Solid: Rising och det skulle utspela sig mellan tvåan och fyran i serien men nu är det istället en spinoff och ska inte räknas till MGS-serien. Då spelet är ett fartfyllt actionpackat hack-slash i 60 fps känns det som att spelet är i trygga händer med Platinum Games. Men hur ser framtiden ut för Metal Gear Solid 5 då? Hideo Kojima säger att det förmodligen kommer att komma någon gång. När, var och hur är det ingen som vet men Hideo själv tror inte han kommer att ha stor del i utvecklingen av spelet utan kanske bara kommer göra en bana för spelet. Samma sak berättade Hideo dock om MGS4 och det spelet kunde han inte låta bli. Den säkra gissningen inför framtiden är att om det kommer ett nytt MGS lär det vara mannen själv som kommer stå bakom projektet.

Jag tänkte låta Hideo Kojimas egna filosofi om hur man bygger upp en berättelse och interagerar med den få avsluta denna resa.
“Storytelling is very difficult. But adding the flavour helps to relay the storytelling, meaning in a cut scene, with a set camera and effects, you can make the users feel sorrow, or make them happy or laugh. This is an easy approach, which we have been doing. That is one point, the second point is that if I make multiple storylines and allow the users to select which story, this might really sacrifice the deep emotion the user might feel; when there’s a concrete storyline, and you kind of go along that rail, you feel the destiny of the story, which at the end, makes you feel more moved. But when you make it interactive – if you want multiple stories where you go one way or another – will that make the player more moved when he or she finishes the game? These two points are really the key which I am thinking about, and if this works, I think I could probably introduce a more interactive storytelling method.”

Då kommer vi åter igen till frågan, vad är det som definierar Hideo Kojima? Jag tror att det svaret kommer vara olika från person till person beroende på hur man har uppfattat hans spel och budskap. För min egen del skulle jag vilja påstå att det som definierar honom är hans frågeställningar, hur han lyckas mitt i ett storskaligt action-äventyr att väcka frågor om livet och vår existens. Det definierar honom och givetvis det faktum att han enligt denna skribent är en av världens största genier inom spel, för det är det enda ord jag finner som känns rättvist för denna man.

9. Dark Souls
Jag kom inte riktigt överens med det här spelet till en början, men när jag väl insåg utvecklarnas genialitet i hur de hade skapat spelmekaniken och hur de ville att man skulle spela det. Det var då kärleken till Dark Souls växte för varje frustrerande timma man satt framför tv’n.

8. Yakuza 4
Enligt mig, 2011-års mest underskattade titel. Ett fighting-rpg i en öppen värld á Grand Theft Auto med en story som inget annat spel i år ens kan komma i närheten av. Hoppas verkligen att flera läser det här och ger det en ärlig chans, för det är ett helt underbart spel.

7. Battlefield 3
Möjligheten finns att jag kanske inte är den absolut bästa soldaten på slagfältet, men med det sagt så kan jag inte förneka att den här titeln har gett mig många timmar av glädje. Därför måste jag ge det en plats på min topplista.

6. Shogun 2: Total War
När det kommer till djupa och avancerade strategispel så finns det ingen utvecklare som klarar av att göra det bättre än vad Creative Assembly gör. Tidigt under 2011 kom spelet som bevisade det.

5. Forza Motorsport 4
Två riktigt bra bilspel kom ut under 2011, det första var Dirt 3 som Codemasters lyckats göra till en riktig fullträff. Det andra var Forza Motorsport 4, som är min personliga favorit.

4. Batman: Arkham City
När man inte trodde att det kunde bli bättre så går Rocksteady Studios och helt överträffar sig själva med Arkham City. Det är utan tvekan det bästa licensspelet som kom ut under 2011 och även ett av de bästa spelen jag spelat under förra året.

3. Saints Row The Third
Roligare spel får man leta efter. Violition har lyckats skapa något där de totalt skiter i alla gränser och vad man får och inte får göra. Det kunde ha blivit en riktigt smaklös bajsmacka, men istället blev det vad som mycket väl kan vara 2011-års roligaste spel.

2. The Witcher 2: Assassins of Kings
Som många vet är The Witcher 2 ett spel som ligger oss varmt om hjärtat här på PowerGamer.se, men det är också en av de mest välgjorda och största spelupplevelserna under 2011. Ett actionorienterat rollspel med en story som inte går av för hackor.

1. The Elder Scrolls V: Skyrim
Är ni förvånade över mitt val till förstaplatsen? Nä, jag tror knappast det va. The Elder Scrolls V: Skyrim är det bästa spel Bethesda någonsin har lyckats skapa och efter mina 164-timmar i spelet kan jag konstatera att inget annat spel under året har gett mig lika mycket spelglädje där varje utmaning är unik och kan lösas på oändliga olika sätt.

9. Gears of War 3
VA? varför hamnade Gears of War 3 så långt ner på listan!? Till en början var jag osäker på om jag ens skulle ha med Gears of War 3 i min GOTY-lista, men efter långa funderingar och många koppar kaffe kom jag fram till att det 3:de spelet i serien förtjänar en plats i min lista för dess hållbara Co-op. Det är inte så att jag tycker Gears 3 är ett dåligt spel, det är bara det att det har kommit så många bra spel detta år som har berört mig mer. Det som gör att Gears of War 3 är ett bra spel är spelen innan, att man har lärt känna Delta-team genom 2 spel för att nu ta sig an det sista uppdraget väcker många ömsesidiga känslor till de benhårda killarna. Men om man nu inte har spelat de tidigare spelen så är faktiskt inte Gears of War 3 ett spel som står på egna ben, det tredje spelet är den sista pusselbiten för trilogin som fångat många hjärtan.

8. Resistance 3
Den Playstation exklusiva titeln som värmde mina kalla kontrollhänder i höstkylan. Misär, desperation, rymdvarelser och vapen är några utav de ingredienserna som ingår när man ska göra en favorit á la Saade. Med tight kontroll och ett vapenarsenal som jag gärna tog mig tid att bläddra igenom så gav jag mig av i en resa mot att försöka att rädda mänskligheten ännu en gång. Trots att storyn har sina brister så är känslan i spelet spot-on, jag gillar den retroaktiga postapokalypsen med inslag av teknologi, det är ett spel som tilltalar mig, inte för storyn men för konceptet och gameplayet, det är en light verision av favorit á la Saade

7. Dead Space 2
Min softspot är rymden när det kommer till spel, att befinna sig i ett universum man inte känner till är för mig otroligt inspirerande och framför allt spännande. Jag älskade Dead Space 1, det var snyggt, roligt combatsystem, bra bossar och kluriga pusselmoment, men det jag älskade mest var…tystnaden. Dead Space 2 har allt det Dead Space 1 har förutom…tystnaden. Och det är just det som gör att Dead Space inte hamnar högre upp på listan. Det som gör skräcken så intensiv i föregångaren är just tystnaden, känslan av total ensamhet, det tyckte jag inte Dead Space 2 levererade utan jag befann mig ständigt i combat. Trots den lilla missen så var det ett nöje att få umgås med Isaac Clarke, vara i rymden och speciellt att få spöa necromorphs.

6. Deus Ex: Human Revolution
Det finns så mycket att säga om Deus Ex, men det som fångade mig var just estetiken. Den barockinspirerade framtiden och de jordnära färgerna fick mig att spinna som en katt. Enligt mig så liknade Deus Ex en blanding av Mass Effect och Batman: Arkham Asylum, det var många rollspelselement som kan liknas vid Mass Effects uppbyggnad i dialog och kartsystem medans när man var i combat så kände man av lite Batman vibbar. Spelet hade bra handling och ej självklara dialogval som gjorde att jag som spelare blev mer intresserad av hur dialogerna med andra karaktärer i spelet skulle sluta. Och lika mycket som jag gillar postapokalypser så gillar jag även framtidsversioner, misär och vapen var ju några ingredienser som ingick i, ja vad då? En favorit á la Saade of course!

5. Portal 2
Det finns en anledning till att jag har döpt mina SSD-diskar till Wheatly och GlaDOS, det är portal 2, det är humor, sarkasm, hjärngympa och samarbete, lite som min dator. Co-op kampanjen är underbar! Med hjälp utav Atlas och P-body så ska man tajma in varandra och samarbeta fram en lösning på pusslet som GlaDOS utsätter en för, och kommentarerna hon häver ur sig är fantastiska. Men jag tyckte även att singelplayer kampanjen var minst lika rolig, det som skiljer sig från denna kampanj till föregångaren är att man har en slags storyline som förklarar hur man hamnade under Aperture Science våld, det finns ett mål med spelet.

4. Batman: Arkham City
Jag kommer ihåg när jag var i USA och såg hur Gameinformer tidningen lyste på sitt ställ, den var vit med en majestätisk Batman som torkar av blod i mungipan, det omslaget är nu inramat och hänger på min vägg. Man visste nästan innan spelet hade kommit att det skulle bli ett bra spel, de har ju alla verktyg för att få det att funka, en grym hjälte, en skruvad skurk, flera intressanta bikaraktärer från DC-universumet och redan ett bevisat bra stridssystem. Batman: Arkham City blev ett bra spel, eller förlåt, det blev ett grymt spel! Jag gillar verkligen noir-känslan som är spelet igenom, de mörka gränderna och den tragikomiska situationerna man befinner sig i, det känns så Batman och jag blir varm inombords när jag ser att licensspel faktiskt kan vara bra som de en gång faktiskt var.

3. Battlefield 3
Battlefield 3 är det spelet jag spelar mest just nu då jag älskar att spela multiplayer. Det är snyggt, skön fysik, otroligt bra ljud, snygga ljusdetaljer och diverse små plotter saker som gör att Call of Duty serien ser rätt blek ut i jämförelse. Visst Battlefield 3 hade ingen banbrytande kampanj, utan det kändes mer som en slags spin-off på Call of Duty: Black Ops. Men det spelet har är en sjuhelvetes multiplayer, och det är ju multiplayern som folk spelar i slutänden. Jag gillar att spelet belönar spelare som kanske inte är bäst på att skjuta utan den som boostar sitt lag, eller den som är med och tar över ett objekt, eller den som skyddar ett objektiv, eller den som kör fordonet, eller, eller, eller. Ja Battlefield är inte bara ett fps där man belönas om man dödar mest som bidrar till själviskt spelande, utan man får enklast mer poäng om man är en bra team mate.

2. Star Wars: The Old Republic
Jag är en sucker för Star Wars, det är ett universum som jag tycker har hittat en perfekt balans med en slags sagokänsla i sig. Jag var först skeptisk till det kommande mmo:et då jag rent spontant kände att Star Wars var ett koncept som kanske var svårt att tolka till ett mmo, men så fel jag hade, det tolkades perfekt i ett spel där man kan skapa sin egna hjälte, eller i mitt fall anti-hjälte. Spelet har så många underbara referenser och bakgrundshistorik som får vilken Star Wars nörd som helst att bli till sig. Spelet känns individuellt just för att man har röstbaserade dialoger för att få sina quest, det bli en story som många mmo kan ha svårt med att få fram.

1 .The Elder Scrolls V: Skyrim
Att beskriva mina känslor till The Elder Scrolls är näst intill omöjligt, det ungefär lika ömsesidigt som Jeremy Solues kompensationer som ljuder i mina hörlurar när jag springer fram på vinterlandskapen. Jag älskade Morrowind och Oblivion så att älska Skryim var en enkel match! Jag älskar de vackra landskapen, jag älskar mystiken, jag älskar att det finns så mycket att göra, jag älskar att man är en ensamvarg, jag älskar att man kan göra sin klass hur man vill, jag älskar att man får skapa sin karaktär, jag älskar den vackra musiken, jag älskar att samla växter till potions, jag älskar att döda drakar, jag älskar att läsa böckerna i spelet, jag älskar att höra rykten och se om de är sanna, jag älskar valmöjligheterna, jag älskar de nordiska temat, jag älskar M’aiq the Liar som förföljt mig sedan Morrowind, jag älskar Skyrim.

9. Dark Souls
En nyhets behag gör mycket för att försköna sitt objekt, och det är någonting som kan ta en titel långt. När uppföljaren till banbrytande Demon’s Souls sattes inför oss fick vi mottaga ett spel som var gjort på samma recept som sin föregångare, men med den dubblerade mängden av alla ingredienser. Ett fantastiskt bra spel, javisst, men för mig räcker det inte att spela samma spel som jag gjorde förra året.

8. The Elder Scrolls V: Skyrim
Absolut ingen kan ha undgått att Skyrim landade. Ett enormt mediauppbåd vart man än vände sig vittnade om ett spel som var större än Bibeln och mer innehållsrikt än en rysk docka. Bethesda skapade ett spel där allt de någonsin implementerat i Elder Scrolls-serien tilläts kulminera, och att ta sig an drakar och utforska varenda litet grässtrå av Tamriel var en fängslande upplevelse. Synd bara att det tillslut blev så fantastiskt ensamt.

7. Resistance 3
Under år 2011 var det någonting visst med del tre ur post-apokalyptiska framtidsshooters. Resistance 3 var den titel som gick i spetsen för detta fenomen när man levererade en titel som var så mycket mer än de två tidigare installationerna i samma serie. När vi slog oss fram genom ödelagd Amerikansk civilisation så slogs vi inte ens för mänskligheten, utan endast för att kanske, kanske få överleva ännu en dag. Känslan av episk och ödesdiger hopplöshet var total. För allt annat finns Mastercard.

6. Mortal Kombat
Polarens revben spräcks, precis innan dina tummar tvingar hans ögon ut ur dess hålor. Avslutningsvis vrider du nacken av honom, och kastar ut ex-kamratens lik i den frätande syran. När Mortal Kombat återvände med ett nytt spel för första gången p på fem år så gjordes det på ett sätt som inte tillät oss att önska efter någonting annat. Med grövre fatalities än någonsin, samt tillkommet av X-ray-attacker kom även bättre spelmekanik, något som gjordes att spelet snabbt blev en tävlingstitel på de stora skärmarna. Cowa-fucking-bonga!

5. Batman: Arkham City
Vi älskade Batman: Arkham Asulym. Det var tungt, ödesdigert, farligt och satte vår barndomshjälte i den bästa dager vi någonsin har sett honom i. Uppföljaren ”Arkham City” är sagan om hur Rocksteady överträffade sig själva och satte sitt namn på listan över de stora utvecklarna, någonsin som man gjorde genom att öppna upp omvärlden till den livsfarliga staden, och skapade den perfekta scenen för ett Batman-spel. Batman: Arkham City var större, råare, mer genomtänkt och storslaget än någonsin tidigare, och hur vi älskade det.

4. Saints Row: The Third
Efter Saints Row 2 och Grand Theft Auto IV trodde vi att vi hade sett allt i ett sandlåde-spel. Volition hade en stor uppgift inför sig när de för tredje gången skulle låta oss ta oss an omvärlden som vårt alter-ego bland the Saints. Lösningen? Att skapa ett spel som är så groteskt, överdrivet och fruktansvärt over-the-top att ingen kan förneka dess storhet. Ett spel som utan den extremt kritiska glimten i ögat endast hade varit en vulgär smörja blev istället till en tribut till allt det som tv-spel någonsin har stått för, och vi har aldrig haft lika roligt med en och samma titel.

3. Uncharted 3: Drake’s Deception
Uncharted 3: Drake’s Deception är ett spel fött ur Hollywood. Hade titeln varit på filmduken hade den hetat Indiana Jones 5: Raiders of the Damned Crusaders – The Temple of the Lost Ark. Naughty Dog visade perfektion i allt de tog sig för när vi med hjärtat i halsgropen tog oss an den mest visuellt hisnande spelupplevelse som någonsin skapats. Kryddad med fullkomligt oklanderlig spelmekanik, röstskådespel och en klockren multiplayer så blev Uncharted tredje gången gillt ett av årtiondets bästa spel.

2. Star Wars: The Old Republic
Trots att Star Wars: The Old Republic till sist landade i slutet av år 2011 så han de under sina debutdagar innan årskiftet visa precis varför vi har väntat på det i närapå tre år. Precis allt i spelet kändes ”Star Wars” ända ut i ljussabelsspetsarna, och upplevelsen av ett singleplayer-spel inbakat i ett MMORPG var helt olikt någonting genren tidigare presterat. En enorm värld, fantastiskt berättande och outtömliga möjligheter som kommer att växa under hela detta år lovar att ni kommer att se det här spelet återkomma på denna lista i slutet av 2012.

1. Zelda: Skyward Sword
Det är svårt att tro att vi innan Skyward Sword hade väntat i fem år på att se Zelda-serien återvända till en stationär konsol. När spelet, efter en glanslös presentation under sin debut, tillslut landade till julhandeln så blåstes alla tvivel bort, tillsammans med alla andra titlar som innan hade varit intressanta. Zelda: Skyward Sword var den hundraprocentiga Zelda-upplevelsen och det värdigaste sättet som serien någonsin hade kunnat fira sina 25 år på. Två och ett halvt decenniums Zelda-historia kulminerade i kanske den bästa titeln serien har sett, och samtidigt blev Wii äntligen den konsol den alltid har ämnat att vara. Skyward Sword var vackert nära perfektion.

9. Dead Space 2
Detta är andra gången Isaac Clarke måste kämpa mot Necromorphs och detta spelet är precis som föregångaren inget för den mörkrädda. För när du minst anar det släcks ljuset och i nästa sekund är du omringad av fiender. Dör du får du nöjet att noggrant se din kropp slitas itu på många olika kreativa sätt och det finns många i detta spel, tro mig.

8. Assassin’s Creed: Revelations
Du har följt ditt mål under en lång tid. Hoppandes mellan hustak för att inte tappa honom ur ditt synfält. På taket får vakter syn på dig och genom att kontra deras slag med ditt svärd är de snabbt besegrade. Måltavlan är nu ensam, du hoppar ner mot honom och låter din dolda kniv glida fram för att genomborra hans hjärta.

7. Deus Ex: Human Revolution
Ett spel med mängder av möjligheter för hur du vill tacka varje situation. Miljön är framtida cyberpunk, dock med en hint av en del historia. Mycket frihet med mängder av sidouppdrag och olika valmöjligheter för hur du vill anpassa din karaktär. Allt detta i ett enda spel som är troget till originalet som släpptes för tolv år sedan och det lyckas vara bättre.

6. Portal 2
Med tre av de bästa insatserna som gjordes av röstskådespelare förra året levererar Portal 2 en av de roligaste spelupplevelserna någonsin. GLaDOS, Wheatley och Cave Johnson kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta tillsammans med robotarna Atlas, P-Body och alla testkammare som grillade min hjärna mer än något annat spel 2011.

5. Batman: Arkham City
Om du alltid har drömt om att vara Batman och spöa upp skurkar för att sedan låsa in dem bakom galler är detta spel den närmsta upplevelse du kan få. Inte nog med att det är den närmsta upplevelsen, det är utan tvekan den bästa. Aldrig tidigare har Batman varit bättre än nu, Batman: Arkham City är det bästa superhjältespel som skapats.

4. The Elder Scrolls V: Skyrim
Skyrim, vart ska jag börja? Det finns för mycket saker att nämna som borde lyftas upp. Ett spel av denna magnitud med allt innehåll som Bethesda levererar är helt enkelt ofattbart. The Elder Scrolls V: Skyrim är en livsstil för att när du befinner dig i dess värld är du inte längre kvar på jorden. Detta gör Skyrim bäst, att skapa en värld som lever.

3. Uncharted 3: Drake’s Deception
När slutar film att vara film och när slutar spel att vara spel? Med en av de mest fängslande resor jag fick nöjet att uppleva förra året följde jag med Nathan Drake på en resa runt jorden. Han visade mig de mest fantastiska platser jag någonsin sett i ett spel. Det var en av de mest minnesvärda resor jag någonsin gjort och jag gör gärna om den igen.

2. Zelda: Skyward Sword
Vilket är världens bästa spel? Enligt många är det Zelda: Ocarina of Time men efter releasen av Zelda: Skyward Sword har många människor fått fundera. Jag har gjort det och är nostalgin i OoT värt mer än 25 år av erfarenhet som lett fram till Skyward Sword? Jag grubblar och konstaterar att det näst bästa spelet 2011 är Skyward Sword.

1. Dark Souls
Är Dark Souls lika tekniskt imponerande som Uncharted 3: Drake’s Deception? Nej. Har det samma spelglädje som Zelda: Skyward Sword? Nej. Det erbjuder istället en känsla av framgång som inget annat spel lyckas leverera, spelet ger dig en framgångsrik känsla som inte kan beskrivas med ord och därför är Dark Souls det bästa spelet 2011.

Vilka spel var det som stod ut egentligen? Vad blev årets inköpslista bland de respektive konsolerna och inte minst, vad blev årets bästa spel 2011. Se våra högst personliga åsikter men glöm som sagt heller inte att göra din egen åsikt hörd angående årets spel 2011. För användarna 2011 har, precis som spelen varit helt fantastiska. Så Game of the Year Awards 2011 är inte enbart en presentation längre. Det är även en hyllning. En hyllning över våra framsteg som en etablerad spelsida och en hyllning till alla våra läsare som gjort det hela möjligt. Så luta dig tillbaka, tänd ett ljus, klicka på en kategori och minns. Minns det gångna året 2011 i all dess prakt, för snart är det slut och 2012 står utanför dörren.

Game of the Year Awards 2011 är vår presentation av de absolut bästa spelen under det gångna året. Hela redaktionen har samlats och tillsammans utsett något av den finaste titel ett spel kan få inom givna kategorier. Som vinnare av Game of the Year Awards kan ett spel stoltsera med värdighet som borde representeras i varje spelhylla.

Vilket anser du borde vinna Årets spel av nedansstående nomineringar? Var med och rösta fram användarnas bästa spel 2011.

(Omröstningen pågår fram till och med den 31:e December 2011 och vinnarna presenteras den 2:e Januari 2012, här på PowerGamer.se)

Detta görs ofta genom att utse Game of the Year och diverse underkategorier. En tillställning som utmärker sig extra för detta evenemang är Spike Video Game Awards. Klockan 02.00 svensk tid drog denna gala igång och mannen som hosta hela evenemanget var ingen mindre än Zachary Levi, skådespelaren som agerar Chuck Bartowski i Chuck. Under galans gång presenterades vinnare i många olika kategorier. Jag kan berätta att den högt prestigefyllda utmärkelsen GOTY delades ut till The Elder Scrolls V: Skyrim. Om ni är intresserade av att se de övriga kategorierna rekommenderar jag er att kolla in deras sida. Men det finns ytterligare en väldigt stark anledning till varför just denna gala är extra uppmärksammad och det beror helt enkelt på att det visas en del nya trailers från kommande spel, både från titlar vi har hört talas om och även helt nya.

Bioware har gett oss titlarna Dragon Age: Origins, Mass Effect och även det kommande Star Wars: The Old Republic som många i hela världen väntar på just nu. Den sistnämnda titeln kommer med hög sannolikhet bli en väldigt fin julklapp detta år och kommer troligen få se väldigt många aktiva spelare under mellandagarna. Det har dock ryktats om just denna spelstudio väldigt mycket den senaste tiden, att de håller på att arbetar med en ny titel och under VGA presenterades en trailer på just detta. Det visades också ett nytt klipp med material direkt taget ur kommande Mass Effect 3. Det nya Mass Effect ser ut att bli både större och snyggare än någonsin, det känns verkligen som att Bioware vill ge sin rymdsaga den stora final som serien förtjänar. Slutet börjar den 6e mars nästa år då spelet har release. Men gällande den nya titeln blev jag väldigt förvånad när jag såg vilket spel det var, det är en uppföljare på en del i en väldigt känd rts-serie. Westwood Studios grundade denna spelserie från början och med dessa ledtrådar kan jag avslöja att spelet I fråga är Command & Conquer: Generals 2. Det enda vi kan informera baserat på trailern är att spelet kommer använda sig av den väldigt aktuella Frostbite 2.0-motorn och att spelet kommer släppas någon gång under 2013. Med det sagt ser trailern onekligen snygg ut och det står faktiskt att det är taget direkt från spelet. Det ska bli intressant att se hur Bioware kommer att forma uppföljaren till Generals och vad som kommer att förbättra eller försämra spelet gentemot föregångaren.

Vi har nu också äntligen fått mer klarhet kring alla rykten som cirkulerat kring Alan Wake. Det har spekulerats väldigt mycket under veckan om det spel som skulle visas på VGA kommer att vara en DLC eller en direkt uppföljare. Nu efter att galan har passerat och den officiella trailern för första gången visats kan vi konstatera att det handlar om inget av dessa alternativ. Alan Wake: American Nightmare är en fristående titel som kommer att släppas till Xbox Live Arcade enbart. I trailern berättas det om en karaktär vid namn Mr. Scratch och troligen är det denna som Alan kommer att försöka konfrontera. I Alan Wake är ljuset ditt starkaste vapen och det gäller även i denna titel, låt inte mörkret vinna.

Vi får också under galans gång se ett helt nytt spel från Epic Games, studion som ligger bakom Unreal Engine 3 som i nuläget är en av de mest använda spelmotorer i världen. Unreal Engine har en lång historia bakom sig och Epic Games har visat gång på gång att deras spelmotor levererar. Från deras första Unreal till Gears of War 3 har vi sett tre olika spelmotorer och för varje ny höjs ribban mer och mer. Denna gång ser det dock ut att vara en radikal skillnad av spel om vi jämför med GoW3 som är Epic Games stora titel detta år. Fortnite heter det kommande spelet. Trailern avslöjar väldigt lite men det vi ser är att trailern har en animerad stil som påminner lite om Team Fortress 2 och spelet verkar ha fokus på att man ska försvara sig mot zombier. Det känns väldigt lättsamt och humoristiskt, men med detta sagt finns även möjligheten att det skulle kunna vara ett nytt survival-horror i stil med Resident Evil. Det ska bli väldigt intressant att se mer info om denna kommande titel i framtiden.

En annan stor titel som vi dock har vetat om sedan lång tid tillbaka och som vi nu väntat på i över elva år är Diablo 3. Efter att ha prövat spelets beta på Gamex är nu längtan efter detta spel större än någonsin för denna skribent. Jag vill dyka ner i Blizzards kommande dungeon crawler och njuta av att dräpa horder av demoner, monster och se hur min utrustning blir mer och mer förfinad för varje boss jag dräper. Det finns flera anledningar till varför Blizzard Entertainment är en av världens bästa spelstudior men en specifik anledning är deras otroliga förmåga att leverera filmsekvenser som är av episka proportioner. Jag anser att jag väljer detta ordet av rätt anledning för om jag blickar tillbaka genom åren på vad för sekvenser jag har sett i Blizzards spel kan jag gång på gång se scener skapade med en otrolig grafisk design kombinerat med musikstycken som kunde fylla en konserthall. Det blir väldigt överväldigande och det känns helt enkelt storslaget. Därför är det inte konstigt att den mest imponerande trailer som visades under årets VGA också är en filmtrailer på kommande Diablo 3. Till alla ni som väntar, och trots flera förseningar fortsätter att troget vänta är detta klipp ett måste att se!

Alla som har en PS3 kan vara glada, för under galan visades det en helt ny titel som enbart kommer att släppas till den konsolen. Naughty Dog har gjort ett av årets bästa spel, kanske det bästa rentav. Jag pratar om Uncharted 3: Drakes Deception och med denna titel bevisar Naughty Dog än en gång att denna studio kommer vara med och kämpa om framtidens stora titlar. Naughty Dog har i stort sett bara tre olika spelserier. Det är Crash Bandicoot, Jack and Daxter och slutligen Uncharted. Alla tre har blivit kommersiellt framgångsrika och framför allt Uncharted som har tagit spel ett steg närmare filmens värld. Naughty Dogs nästa titel som kommer att vara exklusiv till PS3 heter The Last of Us. I trailern som visas får vi följa Joel och Ellie som kämpar för sitt liv i en värld som påminner om filmen I Am Legend. Klippet utspelar sig en stadsmiljö där mänskligheten nu istället består av zombies och dessa två söker efter vapen, ammunition och allt annat som kan tänkas behövas för att överleva i en värld där oddsen är mot en. Rent grafiskt är även denna trailer väldigt imponerande och det stärks ännu mera av det faktum att klippet spelas upp direkt från ett Playstation 3. Jag personligen har enorm respekt för Naughty Dog och denna titel kommer jag att följa utvecklingen av tills dagen då spelet släpps, frågan jag undrar är om spelet kommer att bli ännu mera film än vad Uncharted lyckats vara. Det ska bli ett nöje att ta reda på det.

Det var många fler spel som visades under galan och bland annat visa det sig att Metal Gear Solid: Rising numera heter Metal Gear Rising: Revengeance, Hitman Absolution levererar ännu en grymt imponerande trailer och vi kommer att få se Tekken Tag Tournament 2 lagom till nästa vinter. Allt detta och mycket mer erbjöds under Spike VGA. Spelåret 2011 har varit väldigt imponerande men nu blickar vi framåt och tittar på 2012 som ser ut att bli väldigt lovande.

Det var för ett par veckor sedan som jag, ivrig och full av förväntan, fick sätta mig ned med en ännu ofärdig version av den titel som är en direkt uppföljare till Final Fantasy XIII. Som en ihärdig och outtröttlig slav till J-RPG:n i allmänhet, och inte minst Final Fantasy-serien, tedde det sig naturligt att min puls befann sig på ohälsosamma nivåer medan spelet fortfarande befann sig på en laddningsskärm. Innan jag vet ordet av så har spelet dragit igång och jag placeras i form av hjältinnan Lightning på en punkt till synes inte långt efter där jag lämnade henne när ridån gick ner förra året. Innan jag ens hinner svälja klumpen som residerar i min halsgrop så sätter spelet iväg med en hissnade introsekvens, där spelande och filmsekvenser integreras sömlöst. Genom cinematiska quick time-events så tillåts jag att ta del och påverka den överdådiga cutscene:en som rullar framför mig, och bara ett par minuter senare så har spelet redan levererat mer actionpackat innehåll än vad en mindre speltitel innehåller. Ingen Final Fantasy-titel har någonsin inletts såhär.

När dammet har lagt sig och spelets logga och titel kristalliseras på skärmen är jag redan matt. Matt, men bottenlöst förväntansfull över vad som komma skall. Handlingen i Final Fantasy XIII-2 fokuserar på hur Serrah, syster till hjältinnan från det tidigare spelet, gör sitt bästa för att vänja sig vid sin vardag utan sin nu försvunna syster. När den mystiske Noel, en yngling som påstår sig vara från 700 år i framtiden, säger sig ha rest tillbaka i tiden efter att ha träffat Lightning, får Serrah åter upp hoppet om att återförenas med sin syster. Serrah och Noel sätter av tillsammans på en resa genom tiden för att hitta Lightning, men snart inser de att ofantligt mycket mer än så står på spel.

Producent Yoshinori Kitaste berättar att man i Final Fantasy XIII-2 att man har tagit åt sig av den kritik som originaltiteln fick. Den största kritikpunkten var spelets första halva, som för sin genre var otroligt linjär. Spelare ville inte behöva vänta otaliga timmar in i spelet för att kunna ge sig ut och utforska på egen hand, någonting som man har sett till att adressera i uppföljaren. Redan från start känns spelet relativt öppet, då jag har egna val om vilka platser jag vill resa till och i vilken tidsålder, även om mina möjligheter på olika platser delvis är begränsande. Men scenen för en storslagen och öppen värld är redan satt, en frihet som utan tvekan kommer att fortsätta att vidgas förbi de sex timmar som jag han ta mig in i spelets huvudhandling.

Final Fantasy XIII-2 tar med sig mycket nytt till serien, och presenterar även innehåll som är helt nytt för J-RPG-genren som helhet. Det är tydligt att man har observerat och inspirerats av den senaste tidens stora västerländska RPG-titlar, och lånar effektivt från dessa. Varje dialog innehåller nu val av responser à la Mass Effect, och förutom huvudstoryn så finns det rikligt med side quests som både blir till spännande nytt innehåll och erbjuder belöningar för de spelare som anstränger sig. Den nya frihet som man vill implementera i spelandet leder även fram till att Final Fantasy XIII-2 kommer att besitta ett flertal olika slut, baserat på spelarens stora val.

Utöver sex timmars speltid av den ännu ofärdiga titeln så fick jag det stora privilegiet att sätta mig ner tillsammans med Yoshinori Kitase, en man som har haft ledande roller inom titlar som Final Fantasy VI, VII, VIII och X, Chrono Trigger, och självfallet nu även Final Fantasy XIII och dess uppföljare. Våran tid tillsammans var mycket knapp, men genom dennes tolk som översatte mellan engelska och japanska så hann jag få ett par insiktsfulla svar ur den erfarne spelutvecklaren.

1. Dammet från Final Fantasy XIII hade knappt tid att lägga sig innan vi fick höra om de första detaljerna kring en direkt uppföljare. Var detta planerat redan från start? Varför ännu en direkt uppföljare, och till just del tretton?

Svar: Vi hade faktiskt inte från början tänkt oss att Final Fantasy XIII skulle få sig en fortsättning i en uppföljare, utan det var mer någonting som vi insåg att vi ville göra och dessutom hade kapaciteten till. Vi kände att universumet i Final Fantasy XIII hade så mycket mer att ge och att dess historia inte var avslutad, samt att det fanns en massa saker som vi i en uppföljare kunde göra bättre. Eftersom vi hade allt material som vi behövde i originaltiteln så kunde vi genom att bygga vidare på det få ut en förbättrad och uppföljande titel på ganska kort tid.

2. Hur står del av teamet från Final Fantasy XIII har nu arbetat på uppföljaren?

Svar: Hela teamet i sig är inte detsamma, men någonting som vi var väldigt bestämda med att se till var att alla nyckelfigurerna på ledande roller var samma personer som tidigare. Personerna som arbetar under dessa ledare har kastats om, men eftersom vi visste precis vad vi ville göra så kunde vi leda in varje grupp på precis rätt spår.

3. Kommer det vara möjligt att i Final Fantasy XIII-2 hitta ledtrådar om till exempel Final Fantasy Versus XIII, med tanke på att spelen utspelar sig i samma universum?

Svar: Mycket av atmosfären i dessa spel kommer att vara liknande, då de båda är vidareutvecklingar av den futuristiska sättningen som sågs i Final Fantasy VII. Det kommer helt klart att finnas ledtrådar och liknelser här och där, men i slutändan är det fortfarande väldigt olika spel från olika tider i universumet, och de har båda sina distinkta sättningar och känslor.

4. Final Fantasy XIII-2 kastar om serien på flera sätt än ett. Är detta en prolog till hur framtiden för Final Fantasy-serien ser ut?

Svar: Det är väldigt svårt för mig att säga hur Final Fantasy kommer att fortsätta att utvecklas, men det kommer att ske på ett sätt där man fortsätter att försöka hålla sig nära till grundidén om spelen. Just nu är vi väldigt nöjda med vad vi ser i Final Fantasy XIII-2, och helt klart kommer vi att vilja bygga vidare på det och introducera nytt innehåll till serien, så att man kommer att fortsätta se saker som dialogskiftningar och quick time-events i serien i framtiden är inte omöjligt.

Så snart var min flyktiga tid med den japanske spelproducenten slut. Final Fantasy XIII-2 når oss redan i Februari nästa år, och lovar att inleda spelåret på det mest makalösa av sätt. Titeln utlovar att revolutionera sin serie och leda den in i den nuvarande generationens spelande, och jag är inte rädd över att lova att Final Fantasy XIII-2 kommer att bli allt som sin företrädare var, och mycket mer därtill.

Den prestigefyllda Berwaldhallen i Stockholm är närapå fylld när David Westerlund äntrar scenen tillsammans med det sammansvetsade bandet, Level Up. Uppsättningen musiker som vid det här laget har underhållit oss med tv-spelsmusik många gånger tidigare är proffsiga, träffsäkra och väldigt enhetliga. Efter det nästintill obligatoriska Super Mario-medley’t så kan David Westerlund stolt deklarera starten på årets julfirande, och vi hade inte bytt det mot någonting.

Foto: Elias Gammelgård

Julhälsningarna från många av tidernas absolut bästa tv-spelsoundtrack avlöser varandra på parad. Den symfoniorkestern som senast musicerade fram Castlevania-konserten har nu bytts ut mot en mindre och kompaktare sättning som tillåter mer moderna och innovativa arrangemang av de välkända musikstycken som framförs under kvällen. Flöjt och fiol är fortfarande ledande komponenter under många av låtarna och ser till att vi fortfarande utan problem kan placera in alla melodier från alla de speltitlar som konserten kan stoltsera med. Fullkomligt makalösa sångframträdanden av Helena Vinderson blir även till helt fantastiska avbrott och håller publiken både underhållen och alert.

Så fortskrider årets mest nostalgiprydda julkonsert. Vad som kan te sig tråkigt är de många låtar som, för någon som precis som denna skribent har besökt samtliga av Davids uppsättningar, blir till klichéartade repriser. Allra bäst under konserten blir de oväntade och ohyllade låtvalen, så som musik ur Street Fighter II och Persona 4, och kvällens höjdpunkt kommer i form av att frontmannen själv greppar sångmicken och levererar en exploderande tribut till det totalt utflippade God Hand. Det är ett steg i rätt riktning, men med många säkra kort. Man måste våga genomföra en konsert med tv-spelmusik utan The Moon från Ducktales och Dr. Wily’s Theme från Mega Man 2.

Ingen som påstår sig ha det minsta intresse eller nostalgisk koppling till tv-spelmusik har en ursäkt att inte hålla ögonen öppna för David Westerlund och Level Up:s kommande uppsättningar. För mig är nu julen inringd och det enda jag i skrivande stund kan undra över är vilket spel som jag kommer sitta med när natten ligger tung över en julafton.

Tre uppsättningar av Gamers X-mas återstår, i Göteborg, Örebro och Västerås. Köp biljetter här!