Battleborn Recension

Profilbild på Joakim Sjöberg

År 2016 verkar spelvärlden fortfarande försöka få huvudet runt hur League of Legends kunde bli den största framgången den nutida spelvärlden någonsin har skådat. MOBA-genren har sedan sin urkomst av en WarCraft-mod planterat sina fötter i det absoluta toppskiktet av spel- och streamingvärldens elit. Receptet tycks ha skapat en soppa som smakar så gott att ingen utvecklare som gett sig in i guldruschen har ens haft en tanke till att förändra, vidareutveckla eller problematisera kring processen och spelet vi spelar idag är i princip detsamma som för tio år sedan. År 2016 tycks alla ha kommit till slutsatsen att det som nu behöver göras är att flytta kameran ifrån sin tidigare överblickande vy till en ny placering på frontlinjen. Battleborn gör ett försök att skapa ny meta.

Battleborn är utvecklat av Gearbox Software och mer specifikt av samma team som gav oss det fantastiska Borderlands 2. Studions tidigare kunskaper och koncept hämtade från planeten Pandora:s karga vidder har lyfts över till denna nya arena där man i sann MOBA-anda delar upp tio spelare i lag om fem och kastar in dem i en färgsprakande och actionpackad upplevelse. Utmed tre distinkta Versus-lägen spelas matcher där spelare jobbar inom laget för att skaffa sig dominans om spelvärlden och – med god vigör – se till att hälsomätaren hos spelaren på andra sidan bordet rinner ut.  I två av tre spellägen fylls kartan med så kallade ”minions” – AI-kontrollerade underhuggare som plikttroget går i bräschen för spelarnas sak. Spelarna kan lämna de öppna korridorerna som löper igenom terrängen för att jaga efter ”shards” – hårdvaluta som kan användas till att konstruera alla möjliga sorters skyttetorn, fällor och andra krigsdon som i tuffa situationer kan göra mycket för att skifta vågspelen i  en positiv riktning under sammandrabbningar där spelarens hjälte gradvis växer i styrka och erhåller nya förmågor. Det är ingen fråga kring hur tydliga MOBA-influenserna är, och även om rätten är en annan så är det en soppa som vi känner igen.

BB_1

I vad som känns som en förlängning av tidigare Borderlands-upplevelser så erbjuder Gearbox möjligheten att tillsammans med andra spelare ge sig iväg på utstakade uppdrag. I dessa dialog-drivna äventyr får spelare ta sig an horder med fiender och gemensamt arbeta sig fram emot möjligheten att samla in de belöningar som delas ut efter ett lyckat uppdrag. Tidigare avklarade uppdrag kan utmanas på nytt med än större prissummor, så som möjligheten att låsa upp nya spelbara karaktärer.

BB_2

Ur synpunkten av ett tävlingsinriktat spel så erbjuder Battleborn mycket för den som vill briljera inför sina lagkamrater. Genom sin mångfacetterade natur hittar vi många små nyanseringar som i händerna på en duktig spelare kan ge enorma resultat. Bland det mest intressanta är ändå hur Gearbox har lyckats översätta den ebb- och flod som samtliga föregående MOBA-spel har haft gemensamt och fått denna rytm att stämma in så pass väl i en första-persons-skjutare. Trots det helt nya formatet är meta:n densamma – farma via minions, pusha dina korridorer, håll kontroll över kartans globala mål och ta striden till motståndarens halva. Det är en process som kanske låter simpel när den presenteras i ett enkelt format som detta, men Battleborn är precis lika utmanande som det är ofiltrerat roligt.

BB_3

Det fulla karaktärsgalleriet är redan vid release ett imponerande sådant, men jag kan inte låta bli att ställa mig tveksam mot valet att hålla majoriteten av kämparna låsta tills det att spelaren har uppnått vissa kriterier. Rent krasst känns denna hårda begränsning som ett sätt att tvinga spelaren att spendera tid med spelets story-läge, alternativt spendera än mer tid i Versus. Ett annat scenario är att spelarens intresse svalnar i värmen av en spelupplevelse som är mer ljummen än nödvändigt på grund av ett ursprungligt handikappat galleri. Den fulla uppställningen hjältar är absolut ett varierat gäng, men genom många gemensamma nämnare, så som energisköldar och närstridsattacker så smalnar man av spektrat och kapar mångfalden. Spelupplevelsen färgas inte lika mycket av den valda hjälten som ett spel ur denna scen bör och helt plötsligt öppnas en punkt där Battleborn blöder långsamt.

 

Misströsta inte – Battleborn gör precis det som ett FPS-spel fött ur MOBA-genrén bör göra och lyckas samtidigt att vara precis lika underhållande och karakteristiskt skruvat som Borderlands-rötterna kräver. Det är en perfekt symbios emellan flera goda ting och potentialen hos nya spellägen, story-uppdrag och spelbara karaktärer lämnar spelet utrymme att växa; kanske ett utrymme som idag är lite väl stort. Känslan är någonstans att Battleborn idag inte är i en version helt i sin rätt, som att vissa delar – främst uppsättningen hjältar – går på halvfart. Lockelsen att ge sig in i en ny match kan dessutom nästan haltas av bristen på tydliga mål att jaga, någonting som är så förbannat synd med tanke på hur otroligt roligt varje spelare bör ha så fort denne intar stridsfältet. De många faktorer som dikterar utkomsten av kriget är tjusande och tvingar spelaren att vänja sig ifrån det tunnelseende som många skjutare i multiplayer-format ofta påtvingar. Den som inte har någonting emot en actionpackad shooter som – trots avigheter, ojämnheter och blessyrer – levererar spelglädje, utmaning och ett högintensivt lagspel kommer snabbt att fästa sig vid Battleborne. Om samma person har glada minnen ifrån sena nätter med vänner i Borderlands har denne redan påbörjat sin karriär.

 

Bra

  • Nytolkningen av MOBA-konceptet
  • Mångfacetterat
  • Okonstlat och underhållande

Dåligt

  • Känns kantigt och avigt i sin helhet
  • Dålig progression i belöningar och upplåst innehåll
7.2

Bra

Profilbild på Joakim Sjöberg
MMORPG och alla sorters spel med smarta onlinelägen får Joakim att bli varm i mysknölen. Slänger du in pirater, eller några som helst referenser till pirater, så går han till och med upp i falsett. Älskar ljudet av sin röst och alla sorters ost.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord