A.O.T.: Wings of Freedom Recension

Profilbild på Anders Sandberg

Om du någonsin ska uppleva Attack on Titan ur ett tv-spelsperspektiv är A.O.T.: Wings of Freedom i särklass det bästa valet.

Koei Tecmo eller snarare deras Omega Force-division har under många år finslipat formulan över stora slagfält med hundratals fiender. Det hela började med Dynasty Warriors och under årens lopp har utvecklarna låtit sig influeras av andra medier, bland annat japanska tecknade serier, och nu är det Shingeki no Kyojin eller snarare Attack on Titan som står på tur.

I studions senaste alster A.O.T.: Wings of Freedom får vi följa med på en resa om mänsklighetens överlevnad och trots att det ser mörkt ut finns en svag strimma hopp. För att hindra människotätande jättar från att glufsa i sig allt folk byggdes tre gigantiska murar och bakom dessa har alla överlevare sökt skydd. Tyvärr inträffar det fruktansvärda och titanerna lyckas infiltrera den första muren och då är det upp till Eren Yeager, Mikasa Ackerman och Armin Arlert att tillsammans med elittränade soldater stoppa varelsernas destruktiva framfart. Spelets handling kommer att täcka det som händer under tv-seriens första säsong, och det kommer även komma upp inslag ifrån den efterlängtade säsong två, innehåll som i skrivande stund endast mangaläsarna har fått njuta av. Historien i A.O.T. är väldigt mörk och kan kännas dyster, den fångar hopplösheten av att leva i skräck bakom murarna och det är en tillvaro ingen önskar. Spelet lyckas att vara troget mot källmaterialet och därför kommer spelare som är bekanta med handlingen snabbt in i spelmekaniken, men även nykomlingar kommer förstå efter en grundläggande tutorial som går igenom de viktigaste grunderna. Jag rekommenderar starkt de japanska rösterna, där har vi en ensemble som tycker om sitt jobb. Alla känslor lyfts verkligen fram och man kan riktigt känna karaktärernas desperation i deras tonläge.

aot.wingsoffreedom-img03Det här är absolut inget spel för alla, och det gäller resten av utvecklarnas spelbibliotek eftersom det är ett väldigt repetitivt system. Du startar varje uppdrag i din bas och där kan du uppgradera utrustningen med material som du samlat på dig genom uppdrag i story-mode eller äventyrsläget. Det är ett väldigt smart system att resurserna som du samlar på dig utanför handlingen också går att använda i kampanjen, basen och basens resurser delas helt enkelt och i det sistnämnda spelläget kan du också koppla upp dig online och besegra jättar med andra spelare. Det blir otroligt underhållande att arbeta som en tight grupp för att ta ned dessa gigantiska monster. När du har preppat allt i din bas och är redo för batalj väljer du vilket uppdrag du ska ge dig ut på och alla har olika förutsättningar gällande miljö och motstånd. En del nivåer är mer korridorsbaserade och erbjuder ett svagt motstånd medans andra kan vara en enda stor slätt som kryllar av titaner i olika former. Generellt finns det små, mellan och stora titaner med vissa avvikelser som jag inte tänker avslöja här. Oavsett storlek på kolossen kan det se lite lustigt ut när den faller genom byggnader eller andra föremål, det ser lite buggit ut men det är inget som förstör spelupplevelsen. Du har tre primära ingredienser i din utrustning och det är; svärd, gaskammare och stålvajer. Dessa tre delar kombinerat med dina färdigheter är vad som gör dig till en titandräpare och det gäller att hålla alla aspekter i topp trim om du inte vill riskera att bli uppäten.

aot.wingsoffreedom-img01Du skjuter iväg stålvajern och hakar fast dig i olika föremål för att snabbt kunna transportera dig långa sträckor och när du vill trotsa en titan blir varelsen själv ankar(äntrings)punkten och det gäller att kapa dess lemmar, och vissa kroppsdelar rymmer mer sällsynta resurser som kan vara värda att plocka upp. Du kommer med största sannolikhet stöta på personer som vill ha din hjälp under uppdrag och det kan löna sig att göra en avstickare från huvuduppdraget för att hjälpa dessa. I slutet av varje nivå får du en rank och den bestäms av tid, sidouppdrag och antal dräpta bestar. Gör om och gör rätt om du vill nå högre bonusar eller bara spelare vidare om det inte är intressant, det är upp till var och en. Innan och efter varje sorti får du se en filmsekvens (om du spelar genom kampanjen) och där har du hela upplägget, varken mer eller mindre. En del spelare kommer tycka att detta innehåll är skrattretande men jag väljer istället att lägga fokus på kvalitén istället för kvantiteten. Att befinna sig på ett slagfält med jättar som strövar omkring överallt och sedan se dessa falla till marken tack vare ditt svärd är en mäktig känsla och när du kommit in i systemet behöver du nödvändigtvis inte ens nudda marken utan en riktigt skicklig spelare hoppar direkt från en död jätte till nästa mål. Det uppstår ett fantastiskt flow när man nått denna punkt och då är spelet som bäst.

aot.wingsoffreedom-img02Grafiken som tydligt influerats av cel-shading matchar originalseriens animerade stil och det mörka tonerna lyser verkligen igenom i färgpaletten, detta är ingen trevlig värld och det känns verkligen att livet är miserabelt för invånarna som lever i den. Musiken som dundrar ut genom högtalarna är toner som väcker den inre krigaren i dig, den fyller dig med motivation och det känns att du ska verkligen göra ett stordåd när du kliver ut på slagfältet. Jag minns när detta spelet utannonserades att det kändes verkligen som helt rätt studio hade fått jobbet, och nu efter att ha spelat det i ungefär tjugo timmar kan jag konstatera att den känslan var rätt. Om du någonsin ska uppleva Attack on Titan ur ett tv-spelsperspektiv är A.O.T.: Wings of Freedom i särklass det bästa valet, tills utvecklarna gör något bättre. Huvudsaken är att Koei Tecmo får förvalta nästa del också, för efter en sådan här start ser jag inte hur det kan bli sämre.

Bra

  • Troget till källmaterialet
  • Spelmekanikens flöde
  • Gemensamma basresurser
  • Fantastiskt roligt online

Dåligt

  • Inte för alla
  • Repetitivt
  • Fåtal buggar men mest av den komiska sorten
7.6

Bra

Profilbild på Anders Sandberg
Anders är chefredaktör på PowerGamer.se och ända sedan han fick sin första konsol har han varit fast i spelträsket. Den första tiden var det bara Super Mario Bros. som gällde men med åren blev han kär i Zelda, BioShock, Metal Gear Solid, Final Fantasy, Pokemon, Dark Souls och Chrono Trigger.

Skriv en kommentar

Glömt ditt lösenord