0
kommentarer
Topp 10 – Games of the Year 2015: Anders Sandberg
Av: Anders Sandberg, den: 3 januari, 2016 kl kl. 21:46

2015 ligger nu bakom oss och det är dags att blicka framåt mot det nya året. Vilka spel kommer släppas, och vilka utannonseringar kommer vi få ta del av denna gång? Innan vi släpper det gångna året helt vill jag personligen passa på att uppmärksamma några titlar som har betytt extra mycket för mig. Jag hoppas att du själv hittar några spel som du också gillar och om inte kanske du blir inspirerad att ta del av de tio titlar som jag fängslats av.

10. Super Mario Maker
Det spelar ingen roll om du började upptäcka Mario till 8-bitars eller Wii U, Super Mario Maker har samlat 30 års erfarenhet i en enda upplevelse. Visserligen får vi inte ta del av 3D-designen men i ärlighetens namn spelar det föga roll när hela spelvärlden hjälps åt och förverkligar några av de våtaste plattformsdrömmar som existerat. Däri ligger också spelets enorma potential, oavsett om du föredrar att bygga eller spela. Banantalet är i stort sett gränslöst vilket gör att den som vill ha sin Mario-dos aldrig kommer bli utan tack vare Super Mario maker.

SMM

9. Starcraft II: Legacy of the Void
Starcraft är en av världens bästa RTS-serier, det säger jag med samma självklarhet som när Blizzard Entertainment säger att deras spel släpps när de är klara. Jag minns fortfarande när det första spelet lanserades 1998 och redan då visste jag att detta var något speciellt, men inte trodde jag att det skulle bli ett lands inofficiella nationalsport. Det som har lett fram till seriens enorma framgångar är den ständiga jakten efter det perfekta ”schackspelet”, strävan efter en ultimat balans mellan alla enheter. Legacy of the Void fortsätter detta uppdrag och ger dessutom spelare mycket nytt multiplayer-innehåll och den avslutande delen om Protoss, En Taro Blizzard.

8. SOMA
Wow, ska jag verkligen känna dessa känslor just nu? Borde jag tänka som jag gör? Vad gör mig till människa? Dessa frågor och många fler kommer SOMA lyfta upp under din vistelse i undervattensvärlden som svenskarna Frictional Games skapat. I början trodde jag bara att det skulle vara ett nytt skräckförsök i samma manér som första Amnesia men jag insåg att således inte var fallet. Dialogen var mycket mer gripande och röstskådespelarnas insats levererade en av årets mest fängslande historier. Att spelets atmosfär ligger där som ett tjockt rökmoln bidrar dessutom till att hjärnan får gå på helvarv konstant, det kan alltså vara sunt att stanna upp och begrunda sina upplevelser. Om du gör det och lyckas smälta allt kan du vara ett stort steg närmare att svara på ovanstående frågor.

7. Ori and the Blind Forest
Det här spelet behöver inte ens tio minuter innan jag börjar gråta. På den lilla tiden lyckas Moon Studios bygga upp mer känslor i mig än vad många andra spel gjort från start till slut. Endast detta faktum är en bedrift i sig och då återstår resten av hela äventyret. Det som jag genast lockades av är den otroligt undersköna estetiken, det är tveklöst årets vackraste spel. Lyckligtvis medföljer vackra toner och en solid plattformsupplevelse. Det är alltså mycket mer som döljer sig under det fina, och det är samtidigt den delen som får dig att stanna kvar i den magiska skogen.

6. Fallout 4
Bethesda, ni kan mycket väl vara världens lataste spelstudio. Jag är fullt medveten om att ni har era fingrar i många olika pajer men det borde inte innebära att ni själva kan slacka med era egna titlar. Börja med den där spelmotorn, sen kan vi snacka om resten. När detta är sagt ska jag även erkänna att jag hade otroligt roligt i Commonwealth när jag utforskade och letade mig fram bland vrakdelar och mutantlik. Det fanns mycket som jag faktiskt fastnade för och nödvändigtvis inte något specifikt från handlingen utan Fallout 4 var för mig mer en öppen sandlåda där jag fick göra vad jag ville, och det var precis vad jag önskade mig.

5. Batman: Arkham Knight
Licenstolkade spel kan verkligen bli bra eller anus, sällan har jag upplevt mellanting och på 2000-talet har det tyvärr varit mer av den sistnämnda biten. Därför gläder det mig enormt när något personligt lyckas extra bra, till exempel superhjältespel. Rocksteady Studios överraskade oss alla när de släppte första Arkham-spelet 2009 och i år avslutas hela sagan med Arkham Knight. Batmobilen fick kanske lite väl mycket fokus men resten av Gotham City är en spelvärld som är fylld med hyllningar till originalmaterialet och det är en fröjd att bara glida runt tills något dyker upp. Jag hade nästan aldrig en tråkig stund med Läderlappen och jag kommer minnas vår tid i många år framöver.

BatVsKnight

4. Bloodborne
”Inte nu igen, jag hade den nästan, nästan.” Men varför lyckades jag inte? Bloodborne tvingar spelare att överväga sin taktik och analysera varje enskild boss. Som om det inte vore nog är alla vägar fyllda med övriga bestar som väntar på att släcka din livsglöd. Det har rapporterats om många som faktiskt slutar spela helt bara för de inte kommer förbi Father Gascoigne, men jag är helt övertygad om att de som faktiskt besegrar honom kommer fortsätta lite till innan det är dags att dö igen. Att dö är inte nederlaget i From Softwares senaste alster, det är att ge upp. Ge inte upp för när ni lyckas kommer en nästan euforisk känsla av framgång infinna sig och det är värt att dö för.

3. The Witcher 3: Wild Hunt
Det finns inte många perfekta spel, men många tävlar om att nå den statusen och CD Projekt RED ligger där och nosar på titeln. Det utvecklarna lyckats med i Witcher 3 är endast överträffat av ett enda spel detta år och det ska jag snart gå in på. Jag kan omöjligen ha med på dessa få rader allt som gör Wild Hunt till ett av spelvärldens bästa äventyr men jag kan nämna några punkter. Världen är oerhört levande och fylld av variation till bristningsgränsen, och jag har aldrig haft tråkigt. Karaktärerna är individer jag bryr mig om och vill lära känna. Jag råkar också vara beroende av Gwent, vem kunde trott det?

2. Metal Gear Solid V: The Phantom Pain
Om jag ska ge pris i år för vilket spel som kom närmast perfekt går det till MGSV: The Phantom Pain. Det här är anledningen till varför Hideo Kojima skapade Fox Engine, visst används motorn till andra titlar men inget känns i närheten lika välpolerat och tekniskt avancerat som TPP. Jag är självklart upprörd över att Mission 51 inte fick vara med i spelet, det hade avslutat den faktiska historien på ett mycket mer värdigt och passande sätt. Jag får istället nöja mig med allt annat som spelet har att erbjuda och det är nästan mer än vad jag kan hantera. Det bästa är att oavsett vad jag väljer att göra känns det fullkomligt genomtänkt och inget är lämnat åt slumpen. Tusen tack Hideo för alla dessa år med Metal Gear, och tack för att du spara det bästa till sist.

1. Undertale
Det här spelet är inte i närheten lika välpolerat och tekniskt avancerat som andra- och tredjeplatsen. Jag väljer dock sällan spel efter hur avancerade de är och vad som finns under huven, det är hur spelen får mig att känna som väger tyngst. Undertale är spelet som behandlar mig med den respekt jag förtjänar, oavsett om det är positivt eller negativt. Jag har upplevt spelet tre gånger och alla resorna har varit olika men två av dessa berörde mig extra. Det ena slutet var det bästa jag upplevt under hela spelåret 2015 och den andra omgången fick mig att avsky mig själv och mina egna handlingar. Jag är helt ärlig och när det slutet var färdigt hade jag tillsammans med Undertale fått en av de känslosammaste åkturerna någonsin, oavsett underhållningsform. Om ni ska spela ett enda spel från 2015 hoppas jag det blir detta, det är ett spel människor behöver.

Undertale


Inga kommentarer

Inga kommentarer än.

Du måste vara inloggad får att posta kommentarer.


.