Rise of the Tomb Raider Recension

Plattform: Xbox One, Xbox 360
Releasedatum: 2015-10-13
Genre: Action-Äventyr
Utgivare: Square Enix
Utvecklare: Crystal Dynamics
PEGI: PG-18
Bra:
• Världsdesignen • Vidden av det nya innehållet • Pusseldesignen
Dåligt:
• Fiendernas AI • Avancemanget av handligen håller fortfarande inte tätt

Betyg

3.5
VN:F [1.9.22_1171]
Användarbetyg: 0.0
0
kommentarer
Rise of the Tomb Raider Recension
Av: Joakim Sjöberg, den: 9 november, 2015 kl kl. 10:03

För två år sedan föddes Lara Croft på nytt. Den odödliga kvinnan som först födds ur vad som kan liknas vid en lycklig olyckshändelse och därefter frodats i Angelina Jolies stjärnglans var inte den individ som vi fick möta när Crystal Dynamics stod bakom rodret. När tidslinjen vridits tillbaka till sin utgångspunkt så började en berättelse om en ung, hungrig och nästintill naiv arkeolog som jagade sitt första fynd. Lara befann sig ljusår ifrån de stordåd som vi känner henne för, men allteftersom hon utsattes för sitt första äventyr så kunde vi ana framväxten av den forna hjältinnan. I Rise of the Tomb Raider är hennes resa påbörjad sedan länge och Crystal Dynamics spiller inte länge någon tid.

Vid spelets början har det gått en tid sedan Laras upplevelse på den fördömda ön i Bermudas mitt. Vår flicka har fått skarpare blick, hårdare hud och har skaffat sig ett uppdrag i att frambringa både sin fars och sin egen upprättelse. Genom att avsluta vad en tidigare Croft påbörjat hoppas hon kunna hitta en mytomspunnen profets kraftkälla, vilken tros vara den absoluta hemligheten till oändligt liv. Det är bäddat för en klassisk gravplundring och det med en protagonist som från start är redo för precis allt. Mycket av kärnan i spelandet är även det en direkt vidarekoppling på vad vi lärde känna i den tidigare re-boot:en, men tack vare att den nya serien redan nu har hunnit växa med sin huvudrollsinnehavare så är vidden av allt innehåll bra mycket större än tidigare. Stigen som Lara tidigare sprang på har ersatts av frusna bergregioner och djup skogsmark och för första gången får vi på allvar känna på verkligheten som skrivs när kvinnan möter det vilda och otämjda. Land, hav, vatten och vildsinta rovdjur utgör en lika stor fara som den mänskliga fienden, men tjusningen finns tillsammans med utmaningen i spelets nya, stora och oerhört vackra omgivningar. Landskapen vi reser igenom har sällan en upptrampad stig och spelaren får i detta själv staka sin väg vidare mot nästa mål. Resan är därmed inte bara kantad av mängder av upptäckter att göra – spelupplevelsen i sig är genomsyrad av dem. Spelets frivilligt antagna gravplundringar sätter både Lara och spelaren på prov i vad som kontinuerligt utgörs av klyftigt snickrade utmaningar som utförs i häpnadsväckande omgivningar – en solkar högpunkt ur denna spelhöst.

TombRaider_1

Även spelets krigsföring har fått sig en tillväxt. Ny och utökad fokus på Laras möjlighet att vara taktiskt och tyst inför uppgiften ger spelaren chansen att ta hand om fienden utan att iscensätta en öppen eldstrid – ibland till och med utan att ens spilla blod. Stealth-momenten fungerar förvånansvärt bra, men det beror olyckligtvis till stor del på det många bristerna med beteendet hos fiendesoldater och dess AI. Få gånger är motståndet snabbt på att reagera på det faktum att en av deras egna har blivit avverkad och ännu färre är gångerna där de upptäcker Laras närvaro i en situation som i ett annat spel med liknande moment hade varit ytterst tveksam. Många gånger känns det som att spelet tar i från tårna för att få spelaren att lyckas och för att framtvinga den önskade upplevelsen som utvecklarna helst bjuder spelaren på, vilket helt enkelt sker på bekostnad av spelets trovärdighet. Även i intensiva eldstrider så uppför sig bovarna många gånger väldigt märkligt, vilket är ett bevis på att det inte är en fråga om spelets ställbara svårighetsnivå, utan att det snarare rör sig om ett feltänk inom soldaternas programmerade tankegångar.

TombRaider_2

Croft:s arsenal har utökats i jämn takt med hennes färdigheter och inom skaplig tid har spelaren hunnit samla på sig en icke så blygsam verktygslåda. Laras eldgivning sker igenom ett gediget bibliotek av vapen, med allt ifrån kulsprutor som vikarierar som granatgevär till hagelgevär med exploderande ammunition. Huvudrollen spelas återigen av pilbågen – som denna gången bestyckas med flertalet av olika sorters specialammunition vars gemensamma nämnare är att de har kapacitet att på nolltid rensa spelarens vy ifrån fiender. Med möjligheterna inom de olika sorters pilarna samt det faktum att ammunitionen både är billig att införskaffa sig och dessutom kan oskadliggöra flera fiender på ett ögonblick utan att Lara ens röjer sin position blir de flertalet bågar som tillgängliggörs till virtuella fickknivar som är de enda vapen du egentligen behöver använda dig av då de helt enkelt är det bästa valet för i stort sett varje tänkbar situation spelaren kan hamna i. Nytt för Rise of the Tomb Raider är ett enkelt crafting-system som gör det möjligt för spelaren att hålla sig försedd med både ammunition och medicin genom att flitigt använda sig av naturens resurser. Detta, tillsammans med samma färdighetssystem som föregångaren använde sig av, ser tyvärr till att Lara återigen växer sig otroligt kraftfull i jämförelse med sina fiender och ännu en gång gör Crystal Dynamics misstaget att sätta spelarens självkänsla framför möjligheten att berätta en trovärdig och relaterande historia som är fantastiskt istället för godkänd. För andra gången i nära tid blir berättelsen satt i ett andra rum till förmån för en karaktär vars utveckling går i kollision med anledningen till varför en reboot av Tomb Raider var intressant från första början.

RiseOfTheTombRaider_4

Utöver att spela sig igenom spelets handling kan spelaren ta sig an skräddarsydda expeditioner som äger rum i spelvärlden. Detta poäng-baserade spelläge låter oss skapa våra egna utmaningar för att sedan utmana våra vänner inom. Genom att köpa paket med spelkort införskaffas sätt att förändra parametrar i dessa äventyr, så som att Lara får nya förmågor eller utrustning. Krediterna som vi spenderar i affären erhålls genom spelets kampanj, men kan även bytas mot äkta hårdvaluta. Det är långt ifrån storslaget, men ett klart välkomnat sätt att pressa det mesta ur den världsdesign som är titeln absolut bästa sida.

Rise of the Tomb Raider är ett resolut kliv närmare det storslagna äventyret som ett spel titulerat ”Tomb Raider” kräver, men återigen så har Crystal Dynamics format sitt spel utan ett genuint intresse för vem Lara Croft är – oavsett vad de själva påstår. Så fort de har hunnit etablera en premiss så skickar de iväg spelaren på en bana som precis som sist ser till att den påstått nya, humana och verkliga tolkningen av en mytomspunnen hjältinna reduceras till en själlös mördarmaskin utan tydlig riktning. Tursamt nog är spelet tillräckligt vackert, stort och funktionellt för att vi ska hållas roade av dess explosivitet och matiné-action, men saknaden av en riktigt bra berättelse hänger sig än så länge kvar. Trots sina brister – en av höstens absolut största spelupplevelser som bäst upplevs med en smula överseende och stor äventyrslusta.


RiseOfTheTombRaider-cover
TombRaider_thumb
TombRaider_1
TombRaider_2
RiseOfTheTombRaider_4
Laras äventyr fortsätter på PC, och för er som inte orkar vänta till PS4-versionen kan logga in på Steam och dra hem detta NU!
Lara Croft är tillbaka, även om det är någonting vi aldrig hade trott någonting annat kring!

Inga kommentarer

Inga kommentarer än.

Du måste vara inloggad får att posta kommentarer.


.