Assassin’s Creed Chronicles: China Recension

Plattform: PlayStation 4, Xbox One, PC
Releasedatum: 2015-04-22
Genre: Plattform
Utgivare: Ubisoft Montreal
Utvecklare: Climax Studios
PEGI: PG-16
Bra:
• De långa banorna • Bandesignen i stort • Poängsystemet
Dåligt:
• Handligen kan inte stå på egna ben • Ingen ordentlig variation i speluppläget

Betyg

3.5
VN:F [1.9.22_1171]
Användarbetyg: 0.0
0
kommentarer
Assassin’s Creed Chronicles: China Recension
Av: Joakim Sjöberg, den: 21 april, 2015 kl kl. 13:05

Det började med att man från en konceptbild fick så mycket inspiration att man kunde gå vidare. Idén växte snabbt och tog fart. Ett extra tillägg till ”Unity:s” säsongspass – det var originalplanen. Men det var ämnat för så mycket mer än så. Under år 2015 kommer vi istället i tre delar att få lära känna Assassin’s Creed Chronicles och med det en mycket väl behövd möjlighet att ta ett kliv tillbaka. ”China” är det första kapitlet i en ny berättelse inom Assassin’s Creed.

Till skillnad från samtliga övriga spel i serien kommer de tre delarna ur ”Chronicles” att spelas på ett 2.5-dimensionellt plan. De öppna miljöerna hämtade ur alla världens hörn har skalats ner till noggrant mejslade plattforms-segment – och det utan att ha tummat på övrig spelmekanik hos serien. Början på denna trilogi ådrar sig till den Kina år 1526. Ming-dynanstin störtar ner framför landets ögon och mitt uppe i konflikten finner vi Shao Jun, en ung kvinna som nu är den sista levande lönnmördaren i det kinesiska brödraskapet. Shao har återvänt till sitt hemland efter att ha blivit tränad av Ezio Auditore och har nu som enda mål att fullfölja sin hämnd och släcka livet på ”Tigrarna” – dynastins tempelriddare.

Ac_china_01

Assassin’s Creed Chronicles: China har således upplägget av ett modernt plattformsspel tillsammans med spelmekaniken ifrån sina egna föregångare. I kontroll av Shao Jun tar vi oss igenom en linjär handling som driver oss igenom mäktiga fästningar, små bergsbyar och den förbjudna staden självt. Precis som sina kollegor är Shao en mästare på att tämja sin omgivning och är lätt på foten när det kommer till att klättra, hoppa och smyga. Den bästa upplevelsen föds ur viljan att ta sig igenom banorna utan att bli upptäckt eller behöva dra stål Precis som serien har lärt oss så är en ensam lönnmördare allt för sårbar när det kommer till en öppen strid och att med finess plocka av vakterna en och en eller till och med smyga runt dem helt är oftast att föredra. Med det sagt – en duktig spelare kan klara av att handskas även med flera fiender i fajter som har precis samma takt och ton gällande att parera och sen gå på offensivt utfall, så som vi har vant oss vid att spel ett Assassin’s Creed.

AC_China_02

Och som ett Assassin’s Creed känns det. Banorna varvar stealth-moment med flykt-sekvenser där reflexer efterfrågas när man tvingar spelaren att på kortast möjligast tid löpa igenom ett uppdrag. I sig är dessa sekvenser inte nämnvärt upphetsande, men de blir till en passande motpol till de övriga smyg-momenten. Hanterandet av föremål blir mer intressant än någonsin tidigare för serien och smart användande av sina ringa tillgångar kan ofta förenkla ett moment med allt för många vaksamma vakter. Senare banor i spelet tvingar nästan fram ett ”trial and error”-betéende när oddsen hopar sig emot vår ensamma hjältinna, men den smarta och varierande bandesignen är nog för att locka sin spelare igenom omgivningarna. Emellan uppdragen nystas den bakomliggande konflikten upp och det är skönt att se ett Assassin’s Creed-spel som äntligen låter den huvudsakliga berättelsen tala för sig själv istället för att hela tiden stycka upp det med moment utanför ”Animus”. Varje enskild bana har ett tydligt delmål vid sidan av det primära som, ifall det utförs korrekt, ger spelaren extra poäng i slutändan. Vid varje checkpoint får spelaren även direkt feedback på hur denne klarade av det föregående momentet. Denne bedöms antingen på sitt smygande, sitt lönnmördande eller sitt stridande och får poäng baserat på hur väl momentet utfördes. I slutet av uppdraget läggs poängen ihop och med tillräckligt höga nivåer så låser spelaren upp nya uppgraderingar som träder i kraft direkt.

Ac_China_03

Assassin’s Creed Chronicles: China är ett kapitel som lämnar en gott intryckt hos någon som fortfarande vill kunna älska Assassin’s Creed-serien. Trots att handligen aldrig riktigt tar fart och blir tjusande så har Climax Studios gjort någonting mycket skickligt i hur de har modellerat om den det redan övermogna spelupplägget till ett plattforms-plan och det utan att egentligen ha bantat ned den övriga spelmekaniken. Trots det nya upplägget så smyger vi på samma sätt, vi lönnmördar på samma sätt och vi strider på samma sätt. Efter att någon timme tillsammans med Assassin’s Creed Chronicles: China börja förstå att det går alldeles utmärkt att spela det på samma sätt du hade spelat ett annat spel ur serien är en oväntat spännande insikt och visar mer på tidigare brister i spelets presentation och berättande och inte dess grundmekanik. Med fortsättande kapitel inom 1800-talets Indien och 1900-talets Ryssland så lovar Assassin’s Creed Chronicles att bli en egen och stark del av den tillväxta Assassin’s Creed-tidslinjen.


India_01
India_02
India_03
assassins_india_thumb
india_cover
AC_chronicles_cover
ACChina_cover
Ac_china_01
AC_China_02
Ac_China_03
AC_China_thumb
Radarparet Joakim & Daniel sparkar igång spelåret 2016 med årets allra första snabbtitt.
Idag blir det Assassin’s Creed fast i en något annorlunda form mot vad vi är vana vid.

Inga kommentarer

Inga kommentarer än.

Du måste vara inloggad får att posta kommentarer.


.