Confrontation

Plattform: PC
Releasedatum: 2012-04-05
Genre: Rollspel
Utgivare: Focus Home Interactive
Utvecklare: Cyanide
PEGI: PG-12
Bra:
• Spännande grundidé • Det strategiska stridandet
Dåligt:
• Alldeles för linjärt och repetitivt • För mycket felande spelmekanik • Saknar djup och lyckas ej att engagera

Betyg

2.5
VN:F [1.9.22_1171]
Användarbetyg: 0.0
1
kommentar
Confrontation
Av: Joakim Sjöberg, den: 25 april, 2012 kl kl. 10:14

Rollspelandet har kommit en lång bit ifrån tärningar, papper och penna, drakar och troll i analog form. Den gamla skolan av rollspelsberättande har fått lämna rum åt högintensiva actionupplevelser som inte drar sig för att låta en backstory lida till förmån av ännu en explosion. Confrontations uppdrag var att belysa traditionella rötter, men tycks själv ha glömt bort någonting på vägen.

Confrontation är i grund och botten otroligt likt klassiska Baldur’s Gate. Genom att bygga ihop en blygsam armé på fyra personer, valt ifrån tolv möjliga klasser, ger vi oss av på ett äventyr genom miljöer som, oavsett vart vi befinner oss, alltid lyckas vara uppbyggt som trånga korridorer. Trots vår klaustrofobiska tillvaro trycker vi vidare, med kära minnen om alla fina stunder vi har haft med Baldur’s Gate och Diablo krampaktigt greppade i händerna. Vad som följer är inte en rättvis representation av rollspelandets digitala barndom.

I Confrontation guidar vi våra krigare mellan de olika uppdrag som vi blir tilldelade från mer eller mindre obetydliga karaktärer vi stöter på under resans gång. Dessa konflikter gör ett tappert försök till att ge spelet form och handling, men misslyckas totalt med att fånga spelarens intresse. Det hela är så klumpigt och oinspirerat framfört att det i de allra flesta fall i de flesta fall inte blir mycket mer än otrevliga avbrott som drar ner spelets tempo. Precis som spelets titel antyder så är huvudfokus i Confrontation de stridigheter som är ständigt återkommande. I strid kontrollorerar du dina fyra krigare samtidigt och ger ut specifika order som svarar till var och en av dina krigares specifika egenskaper. Under strid kan spelaren själv välja att frysa tiden för att ge sig själv ett strategiskt andrum. Här uppenbarar sig även spelets strategibaserade stridssystem och som spelare tillåts man att tänka fram bästa agerande för den givna situationen. I dessa stunder känns Confrontation spännande och intressant, just därför är det synd att allt för mycket runt om kring känns alldeles för opolerat.

Det är just stridandet som är det enda som görs rätt. Att handplocka vilka krigare med vilka förmågor som skall ingå i sitt fyramanna-lag och sedermera konstruera taktiker för sin laguppsättning har definitivt sin tjusning, men tyvärr blir det strategiska värdet tillbakahållet av dålig pathing som ofta ser till att dina krigare inte kan ta sig fram till sina mål och den begränsade faunan av fiender inom varje område som beklagligt nog ser till att även stridandet blir repetitivt. Det är synd, då känslan av att genom att närma sig varje strid strategisk kunna övervinna överväldigande odds stundvis är riktigt belönande.  Vad spelet egentligen handikappas mest av är det faktum att spelandet aldrig tycks komma in i ett högre tempo, utan ligger istället kvar på en allt för låg växel timma efter timma. Således gör vi inte mycket annat än springer fram genom trånga korridorer och tar hand om de fiender som vi stöter på längs vägen, då de stängda ytor som utgör spelets miljöer inte gör mycket för att uppmuntra till utforskande.

Confrontation är helt och hållet baserad på en idé som är så otroligt god och har enorm potential, att det är synd att se att slutprodukten blir så medioker. Närmandet av ett rollspel baserat på strategibaserad strid i grupp är spännande för en kort stund, sen gör sig för mycket felande spelmekanik uppenbar och spelet tappar i både trovärdighet och spänning. Det faktum att spelet sen inte lyckas med att engagera spelaren i sin värld ser till att man inte kan se bortom spelets uppenbara brister. Confrontation står som en representant av våra klassiska rollspel och varför vi har älskat dem, men har själv inte en tillräckligt stabil grund för att stödja sin solida kärna. Vi vänder blicken mot Diablo III och undrar om vi någonsin kommer att orka vänta på ett rollspel igen.


1 Kommentar

  1. Profile photo of Anders Sandberg

    Anders Sandberg säger:

    Jepp, fortsätter att vänta på D3 istället för att plocka upp detta. Synd att potentialen inte levs upp i denna installation bara.

    den april 25, 2012 kl kl. 15:47 -


Du måste vara inloggad får att posta kommentarer.


.