Ã…r 1993 skrevs första kapitlet ur den serie som redan dÃ¥ var känd som Syndicate. Detta futuristiska sÃ¥ kallade ”cyberpunk”-spel satte oss i kontroll av upp till fyra toppmoderna cyborgagenter, som genom mord, stöld, infiltration och hotelser kämpade för att ta sitt företag närmare världsherravälde. Sedan sin induktion har Syndicate och dess uppföljare fallit i glömska hos mÃ¥nga, men det senaste halvÃ¥ret har det varit pÃ¥ hela spelvärldens läppar. Syndicate är tillbaka, och det med stil.

Det spelar ingen roll ifall du är en av de övervintrade som under sin barndom byggde sitt syndikat med byggstenar gröpta ur rivalernas förluster eller ifall du är av den mer moderna eran och bara föredrar en skaplig skjutare; Syndicate har fångat åtminstone ett uns av ditt intresse. Från flashiga trailers till hype:at innehåll så tycks väntan ha varit lång, men hur ter sig en total nytolkning på en klassisk serie i händerna på svenska studion Starbreeze?

Även om titeln är identisk med det spel som för 19 år sedan skapade en unik sättning inom strategivärlden så är Syndicate ett helt nytt spel rakt igenom. Samtidigt som man lyckas väl med att implementera de viktiga element och ingredienser som gjort serien sedan start så har man i denna nytolkning porträtterat spelets värld genom en förstapersons-skjutare. Den tidigare nämnda övervintrade individen kommer inte ha några svårigheter att känna igen allt det som är överlevande sen seriens rötter, men samtidigt så kommer tillkommer spelet till en genre som mår gott av den dos originalitet som Syndicate faktiskt för med sig. Denna unika faktor utgörs inte minst av den sättning som från start gör spelet intressant och åsidosätter det från den generiska skaran vardagliga skjutare. Vi placeras i New York, år 2069, en digitaliserad världsmetropol. Överbefolkningen har nått oanade höjder, men endast den lilla procent individer vars hjärnor är integrerade med ett implementerat chip har någon som helst koppling till samhället. Världen styrs inte längre av politiker, utan av enorma och mäktiga företag som med hjälp av agenter besittande speciella militärchip med förmåga att digitalt anfalla andra chip slåss sinsemellan för kontroll. Spelare, du är den senaste prototypen av elittränade digitala vapen. Get to it.

Syndicate spelas som en blandning mellan Crysis och Modern Warfare, där det visuellt häpnadsväckande och glorifierande vÃ¥ldet är minst sagt aktuellt. Ett högt tempo tillsammans med tighta kontroller och skjutmekanik gör att Syndicate blir väldigt lätt att ta till sig för den skjutvana, men nÃ¥gonting som vi inte har utsetts tidigare är möjligheten att interagera med människor, maskiner och mekanik i närheten för att böja dessa till vÃ¥ra egna ändamÃ¥l. Genom spelets ”Breach”-mekanik kan vi hacka oss in i andra chip och sedermera utlösa en rad olika tillfredsställande funktioner. Genom att hacka fiender kan man tvinga dem att begÃ¥ självmord, eller till och med ta livet av sina kollegor innan den ofrivillige desertören till sist stoppar gevärspipan i munnen. Det hela nya systemet med digital krigsföring känns nytt, fräscht och interageras med den övriga spelmekaniken pÃ¥ ett sätt att det sömlöst binder ihop alltsammans och uppehÃ¥ller spelets fantastiska tempo. Kampanjen ur singleplayer-läget fortskrider utan större överraskningar, men engagerar med hjälp av en värld och handling som är sÃ¥ pass mer intressant än vad vi är vana vid ur ett FPS. Uppdragen kantas av de sporadiska sammandrabbningarna med rivaliserande agenter, som blir till kryddade bosstrider. Även om alla dessa duster är speciella pÃ¥ sina egna vis och kräver att spelaren har lika mycket koll pÃ¥ skjutfärdigheten som hackandet sÃ¥ blir de tyvärr lite smittade av genrens generiska förkylning, men när spelets soundtrack drar igÃ¥ng med hänsynslös dubstep sÃ¥ är allt förlÃ¥tet. Det är precis lika adrenalinpumpande som det lÃ¥ter.

Oavsett hur man ser på det så bjuder Syndicate på en kampanj som är riktigt bra för ett FPS. Därför är det väldigt tråkigt när den når ett tidigt och något förutsägbart slut. Vad som tar vid när ridån fälls över spelets handling är närvarandet av ett fantastiskt co-op-läge. Att tillsammans med tre andra agenter, en hyllning till originalspelet, ta sig an ett rivaliserande syndikat blir en hisnande och taktiskt krävande upplevelse. Fyra individer med outtömlig vetskap om hur en kula placeras på en bana genom fientliga kranium räcker bara halvvägs, då multiplayer i Syndicate lägger större fokus på samarbete än vi någonsin har satts inför tidigare. Fokusen vid lagarbetet skapar ett större djup och uppmuntrar spelare till att djupdyka ner i den stora del av spelet som faktiskt levs ut online. Genom spelets co-op ges vi även ännu större möjlighet och anledning att utforska spelets vapenarsenal, som inte är någonting annat än en fullträff, där man har fokuserat på att få varje verktyg att kännas helt rätt istället för överdådiga och flashiga. Varje vapen har både anledning och olika sätt att användas, och när de kombineras med aktiverandet av DART-mode, som både sänker tidens hastighet, förstärker agenten och spårar fiender genom väggar, så blir resultaten minst sagt intressanta. Att veta hur och när man ska aktivera DART-läget är kritiskt i alla spelets aspekter.

Syndicate ger spelaren alla verktyg för att ha en helgjuten upplevelse av en förstapersons-skjutare.  Det man inte fÃ¥r ut av att avsluta spelets kampanj Ã¥terbetalas i det dubbla när man tar sin upplevelse online. Det finns fantastiskt mycket att hämta ut av att skapa sin egna agent, sitt egna syndikat och leva ut sina ambitioner i utmanade onlinescenarion tillsammans med tre likasinnade vänner. Vad som blir överhängade i Syndicate är att spelet i överlag känns utmanande, men vad som är sÃ¥ viktigt är att spelet lyckas med att vara svÃ¥rt baserat pÃ¥ helt rätt anledningar. Misslyckanden blir resultatet av fel vapenval, ostadigt sikte, för oeffektivt användande av ”Breach”-mekaniken, eller samarbete under spelets co-op. Fienderna i Syndicate baserar sig pÃ¥ AI som är bland det bästa genren har sett. Dina motstÃ¥ndare kommer aldrig att utsätta sig själv för onödig fara, därför kommer de ducka undan ifall du lägger ditt sikte pÃ¥ dem, eller endast sticka ut gevärsmynningen för att kunna skjuta. Mycket av sammandrabbningarna handlar om att överlista de överväldigande fiendestyrkorna, och ser till att ständigt hÃ¥lla spelaren alert.

Syndicate är den mest adrenalinpumpande och djupgående FPS-upplevelsen på länge. Solida vapen, fantastisk sättning, klockren och originell spelmekanik, kusligt realistisk AI och ett riktigt minnesvärt soundtrack bidrar till en spelupplevelse som på många plan blir så mycket mer än bara en enkel skjutare. Det är synd att spelets kampanj inte erbjuder mer innehåll att utforska, då känns som att det egentligen hade kunnat finnas mer att hämta därigenom. Vad som gjuter fast vad Syndicate är om är den engagerande co-op:en som spelas ut online. I den mest obehagligt realistiska tolkningen av vår våldsamma och närliggande framtid har mänskligheten blivit degraderad till siffror i en digital verklighet. Vi är alla bara ettor och nollor.