Den största skillnaden mellan Need for Speed: The Run och andra liknande spel, är att Need for Speed: The Run ”på pappret” har en riktigt häftig story som hela spelet kretsar runt. Det här i sig känns unikt och fick mig från första början att få upp ögonen för spelet.

Spelet går ut på att du ska ta dig från San Francisco till New York, du ska dessutom komma först av över 200 andra förare. Vinner du får du tillräckligt mycket prispengar för att kunna betala av din skuld som du av någon anledning har hos maffian. Upplägget och själva konceptet för det här spelet låter verkligen hur bra som helst, men tyvärr håller det inte i längden.

 Visst, normalt sett brukar jag recensera bilsimulatorer och liknande, men jag är inte helt ny inom arcaderacing då det var det enda som fanns att tillgå i mina yngre dagar när jag först började spela tv-spel. Så jag vet ett och annat när det kommer till arcaderacing och jag har även spelat alla andra tidigare spel i Need for Speed-serien.

Huvudstoryn och själva upplägget i spelet är som nämnt ovan att du ska ta dig från San Francisco till New York och du ska komma dit först. Avståndet är sedan uppdelat i mindre sträckor och varje sträcka är uppdelad i mindre event, som t.ex. att du ska slå klockan, köra om ett visst antal andra förare eller bara komma först i mål osv. Redan där förtas den där härliga känslan som hypen och spelet hittills byggt upp av det här stora cross-country racet. Att du sedan inte får förlora ett enda race förtar ännu mer av helhetsupplevelsen, om du förlorar ett event tvingas du att köra om det tills du klarar det. Inte för att det är speciellt svårt heller, hela spelet tar max 4-5 timmar att klara av och omspelningsvärde hittar jag egentligen inget av.



De quicktime-event vi sett en hel del av i diverse olika trailers osv sker enbart i de större städerna och är väldigt lätta att klara. De är dessutom väldigt snyggt gjorda vilket retar mig, då man istället för att kolla på den snygga ”cut-scenen” får sitta och titta efter vilka knappar man måste trycka på för att komma vidare. De tillför egentligen inget alls utan blir till slut bara ett riktigt irritationsmoment. 

Hanteringen av bilarna känns, konstig. På de lättaste nivåerna kör bilen nästan sig själv medans man på de svårare nivåerna har något av en understyrning utan dess like. Dock, inte på ett realistiskt sätt utan på ett sätt som varierar från gång till gång och jag kan inte få någon känsla i hur bilarna beteer sig. Ibland tycker jag till och med att det är så illa att det känns som att spelet inte har någon kontakt med handkontrollerna överhuvudtaget.



Grafiskt sett ser spelet riktigt bra ut och det finns absolut inget att klaga på om själva presentationen. Som de flesta redan vet är spelet gjort med samma frostbite 2-motor som DICE använder sig av i Battlefield 3, vilket på pappret borde resultera i väldigt spektakulära krascher. Tyvärr, måste jag säga igen är det inte alltid så. Vad du kan köra sönder och inte, varierar något otroligt. För att dra ett riktigt dåligt exempel kan du i vissa fall plöja dig rakt igenom en husväg och resterna från väggen exploderar över hela vägen och delar från bilen flyger av på ett enormt tillfredsställande sätt. Men sen kan det bli tvärstop om du kör på en buske längs med vägkanten, alltså seriöst. Hur tänkte utvecklarna här? Det medför inga häftiga actionscener alls, det medför bara oändlig frustration eftersom det inte går att planera sin körstil.





De som läst mina tidigare racingrecensioner här på PowerGamer.se vet att det är något specifikt som jag avskyr över allt annat och det är när motståndarnas AI har såkallad ”gummibands-effekt”, dvs att de beteer sig som om de sitter fast i röven på din bil med en gummisnodd. Om du kör ifrån så försvinner de i fjärran för att sedan precis som en gummisnodd sakta men säkert komma ifatt dig. Och likaså åt andra hållet om du kraschar av vägen så mer eller mindre väntar de andra på dig tills du är tillbaka i racet. Det är vad gummibandseffekt innebär och i det här spelet är det bland det värsta jag någonsin har sett. Det spelar ingen roll hur bra och hur snabbt du kör, du kan inte köra ifrån dina motståndare och ta hem racet i förtid, inte förrän spelets AI bestämmer att det är dags för dig att vinna. Vilket automatiskt driver in oss på bilarna. Det spelar absolut ingen roll med vilken bil du tävlar, visst det står ”stats” under bilarna men de siffrorna har ingen som helst betydelse i spelet. Med ovanstående beskrivna problem som spelet lider av kan du antingen köra med den bästa bilen, eller med den sämsta bilen. När du suttit och spelat 4-5 timmar kommer du ha klarat av spelet oavsett.

Det smärtar mig faktiskt att lista alla bristerna det här spelet har, för det här var faktiskt ett spel jag såg fram emot riktigt mycket. Med en mycket god tanke bakom dessutom. Om du vill spela Need for Speed så gör du bäst med att hålla dig till Hot Pursuit, eller så väntar du på uppföljaren till Need for Speed: The Run, även fast jag betvivlar att den kommer bli mycket bättre.