Det finns spel som placerar sig själva lÃ¥ngt utanför verklighetens gränser och slÃ¥r sina rötter inom fantasiriken där möjligheterna för utveckling är oändlig. Vi transporteras till en plats där omänskliga prestationer och estetiskt korrekt vÃ¥ld är vardagsmat och all möjlighet till grÃ¥ verklighetsförankring är kastad i vinden. Men sedan finns det spel som tar ned oss pÃ¥ jorden, till vÃ¥r egen planet och vÃ¥r egen natur. Med en oumbärlig ”bära-eller-brista”-mentalitet begav jag mig utanför dörren med ett halv kilo plast i händerna, för att ta reda pÃ¥ just hur mycket interaktivt nöje som finns att hämta ur människans första och viktigaste proffession. Jaktsäsongen började just.

Det var med enormt vemod som jag öppnade kartongen och möttes av tillräckligt mycket miljögiftigt material för att ödelägga en större myrstack. Lidelsefullt införskaffad erfarenhet har lärt mig att tv-spel som baserar sig på medföljande kontrolltillbehör allt som oftast lämnar mycket att önska för någon ute efter en spelupplevelse över medelpunkten. Med det sagt så begav jag mig, Wii-gevär i hand, trotsigt ut på min första jaktspels-upplevelse. Åtta dödade istappar och fruktträd senare så dagas det för mig att detta kanske kan bli lite, lite, bra.

Det första som skall sägas kring Cabela’s Dangerous Hunts 2011 är att det är ett spel som söker vara autentiskt. Med namnet pÃ¥ en välkänd tillverkare av jakt- och utomhusutrustning i speltiteln sÃ¥ har utvecklarna gjort sitt bästa för att komma nära sensationen av att vara en jägare ute i den vilda naturen. Tidigt in i spelet attackeras spelaren av blodtörstiga vargar och bergspumor och utsätts för naturfenomen som iskalla nätter och laviner. Allt detta sker igenom jägarens egna ögon, och att genom ett kikarsikte beskÃ¥da ett anfallande rovdjur är precis lika nervbitande som det lÃ¥ter. Adrenalinpumpade? Javisst. Verklighetstroget? Tyvärr inte lika mycket som jag hade velat.

Cabela’s Dangerous Hunts 2011 fortskrider utan större överraskningar. Vi tar oss frÃ¥n de vinterkalla Amerikanska bergen till de afrikanska vildmarkerna och dessa tvÃ¥ klimat huserar givetvis med sitt egna djurliv och miljöutbud. Det är vid samma punkt som spelet presenterar en förvÃ¥nansvärt utstuderad handling och jag gÃ¥r ifrÃ¥n fördomen om att jag endast är ute efter att förtunna populationen av diverse utrotningshotade djursläkten till att jag faktiskt kommer att skjuta med ett mer dramaturgiskt ärende. Det är ocksÃ¥ det som gör att spelet gÃ¥r ifrÃ¥n sin verklighetstrogna bild av en jaktskildring till att bli ett fartfyllt actionspel, vilket är pÃ¥ bÃ¥de gott och ont. Att med hjälp av hagelgevär och hÃ¥rkors bekämpa gigantiska rabiesvargar känns mer som taget ur Resident Evil, nÃ¥gonting som absolut inte är dÃ¥ligt, men bara inte vad man hade kunnat förvänta sig. MissförstÃ¥ mig rätt, jag är gränslöst glad att Cabela’s Dangerous Hunts 2011 inte är en simulator, jag skulle bara önska lite mer verklighet än att till synes ordinära vilddjur tar en kula frÃ¥n en älgstudsare genom kraniet och fortsätter sitt anfall.

Vad som gör Dangerous Hunts till den spelupplevelse den är är nästan egenhändigt gevärstillbehöret. Detsamma kan såklart sägas om alla tv-spel som baserar sig på medföljande tillbehör, men här tas det till en helt ny nivå. Med solida kontroller, en utmärkt finkänslighet och det välfungerande lasersiktet så har Top Shot Elite utvecklat det utan tvekan bästa enskilda speltillbehöret som den nuvarande spelgenerationen har erbjudits. Att det tar tid och övning att lära sig manövrera och sikta med vapnet bidrar endast till spelupplevelsen och den faktiska utmaningen som spelet ofta lyckas med att vara. Med hjälp av icke-handlingsdrivna skjutbanor där flera spelare kan sätta sitt prickskytte emot varandra så ökar både livslängd, spelglädje och faktiskt det övergripande värdet.  Om jakt hade varit tv-spel, då hade det gjorts på detta viset.

Cabela’s Dangerous Hunts 2011 är lÃ¥ngt ifrÃ¥n glasklart. Stundtals buggigt och med förÃ¥ldrad grafik sÃ¥ är det inte ett spel som kommer att omnämnas i tv-spelhistorien. Men även fast Dangerous Hunts velar i gränslandet mellan en verklighetskildring av människan mot naturen och ett pulshöjande actionspel sÃ¥ lyckas det med att fÃ¥nga och bibehÃ¥lla intresse och leverera en spelupplevelse baserad pÃ¥ en av Ã¥rets bästa spelidéer. Det mest kritiska av allt är att i slutändan sÃ¥ är Dangerous Hunts endast tvÃ¥ saker: jävligt ballt och jävligt roligt. Mycket mer än sÃ¥ behövs inte för att bli väldigt mycket mer än bara lite, lite bra.