Codemasters försöker ännu en gång visa vart skåpet ska stå när det kommer till att leverera en ultrarealistisk soldatsimulator. I den här uppföljaren till Operation Flashpoint: Dragon Rising, har det visserligen gjorts en del förbättringar men det är några saker som de missat totalt.

Vid en första anblick är det knappt någon skillnad alls mot det föregående spelet Dragon Rising, då det är exakt samma grafikmotor vilket nu har börjat märkas ordentligt. De använder samma resurser som i det första spelet och har vad vi ser inte uppdaterat eller putsat speciellt mycket på motorn. Redan i vår recension till Dragon Rising tyckte vi att grafiken kändes lite föråldrad, med mycket lågupplösta texturer och liknande. I Red River är det samma sak, men eftersom det nu har gått ett år sedan förra spelet så känns det mer påtagligt. Det är dock inte enbart det visuella intrycket som tar skada av föråldrad grafik, även det spelmekaniska påverkas då det i många fall är svårt att urskilja fienderna i det pixliga gräset och skogarna. Det skulle definitivt krävas en betydligt mer högupplöst grafikmotor för att göra det här spelet mer fulländat.

Precis som Dragon Rising kan man dock inte säga annat än att Red River är ett mycket välgjort spel, om man nu bortser från den sunkiga grafikmotorn som borde skrotats för flera år sedan. Men Codemasters har dock lyckats förbättre ett flertal punkter och en av de punkterna är själva kampanjen, som känns betydligt mer stabil och har ett bättre driv rakt igenom. Känns inte alls lika lös som i Dragon Rising. En annan ganska betydelsefull sak som vi förväntade oss att utvecklarna skulle sneglat på lite i den här uppföljaren, var spelets AI som var under all kritik. Här kan vi nämna att det inte har gjorts speciellt stora ansträngningar så både fienden och dina egna soldater känns riktigt rå-korkade emellanåt. Ett exempel är när du lägger dig i skydd för att skjuta på fienden, så kan dina egna soldet lägga sig precis på dig vilket gör att du trycks ut från skyddet och hamnar i korselden. Eller t.ex. när du sitter och siktar på en fiende så lyckas nästan alltid dina egna soldater springa framför din mynningsflamme precis när du ska till att trycka på avtryckaren. Det värsta problemet är inte att det här händer lite då och då, utan precis hela tiden hela spelet igenom. Flera hundratals gånger och då överdriver inte jag alls, vilket genast bidrar till omladdningar av banan och en kokande frustration. Att det sedan är alldeles för långt mellan spelet checkpoints gör heller inte saken bättre, då det är tråkigt att behöva spela om delar som är timmar långa just för att man dör precis innan nästa checkpoint.

Spelet utspelar sig i Tajikistan pÃ¥ gränsen till Kina, dit du och dina mannar sänds för att till en början reda upp ett otrevligt inbördeskrig. Men istället, som du säkert förstÃ¥r vid det här laget, sÃ¥ hamnar ni ganska omgÃ¥ende i en konflikt med Kinas stora och mäktiga armé av aldrig sinande trupper. Det är ungefär det man behöver veta av storyn, det är lite andra roliga saker som nämns io förbifarten, men jag undviker att skriva det här dÃ¥ jag inte vill spoila nÃ¥got för er som tänkt spela igenom det. Red River belönar dig med erfarenhetspoäng när du klarat en bana, som du sedan kan använda dig av för att uppgradera din karaktär. T.ex. kan du bli bättre pÃ¥ att sikta, bli snabbare och fÃ¥ mer ork att springa längre osv. Ja, det gamla klassiska med andra ord. Det här systemet är ocksÃ¥ det som faktiskt gör att man blir sugen pÃ¥ att spela om vissa banor, för att pÃ¥ sÃ¥ sett skaffa sig fler erfarenhetspoäng och ha möjlighet till att uppgradera sin karaktär. Det är roligt och lockar till ett visst omspelningsvärde, men frÃ¥gan är om det verkligen tillför nÃ¥got till den totala spelupplevelsen. Red River skulle egentligen kunna vara en expansion till Dragon Rising, för det tillför egentligen inget nytt utöver en riktigt välgjord kampanj, som du dessutom kan spela i co-op vilket i och för sig är riktigt trevligt. Annars sÃ¥ tycker jag att de borde ha fixat till vissa mindre störande saker, som t.ex. AI’n pÃ¥ karaktärerna osv.

Men av de få utvecklare som nu för tiden försöker skapa ett ultrarealistiskt slagfält, så kommer faktiskt Codemasters väldigt nära. Men på grund av bristande AI, alldeles för få checkpoints och en otroligt föråldrad grafikmotor så faller spelet lite på mållinjen. Operation Flashpoint är något för de allra mest inbitna taktik och simulatorfansen som vill uppleva ett realistiskt krig i förstapersonsperspektiv, för det är utan tvekan det spel som kommer allra närmast verkligheten. Som ren vardagsrumsunderhållning räcker det tyvärr inte riktigt hela vägen fram.