Valve är tillbaka med sin hjärngympa då vi denna gång kan utsättas som testobjekt med en vän, eftersom spelet bjuder på två olika kampanjer. I föregångaren genomgår spelaren massa olika tester som Apeture Science huvuddator GLaDoS anordnar, till en början märker man inte att GLaDoS är galen och vill att försökspersonen mer än gärna ska dö. Efter en svettig fight så lyckas man besegra datorn, men efter det så lämnar Portal spelaren ovetande om karaktären lyckades fly.

I Portal 2 så intar man rollen som försökspersonen i föregångaren, man vaknar upp i ett trist motell-liknande rum och går genom en snabb hälsoundersökning. Man lyckades alltså inte fly från Apeture Science. Tempot trappas snabbt upp när roboten Wheatley smiter in i karaktärens rum och erbjuder karaktären hjälp att fly, Wheatley och försökspersonen börjar sin flykt genom det igenväxta Apeture Science som inte har varit igång sen GLaDoS var online och styrde anläggningen. Friheten är inom räckhåll då Wheatley utav misstag råkar slå på GLaDoS igen, och denna gång har hon mer tester att utsätta spelaren för.
I Singelplayer kampanjen så är det en mer berättande story där man går djupare in i Apeture Science testlokaler, man får även sällskap med den skämtsamma roboten Wheatley som pushar fram storyn. Wheatley är alltså inte till hjälp under pusselmomenten utan bara en karaktär som är till för att göra storyn mer intressant. I föregångaren så hade man sina portaler som man skulle lösa de olika testrummen med genom att leka med gravitationen, det är likadant i Portal 2, dock så är det flera extra saker som tillkommer under spelets gång. Man kommer t.ex stöta på substanser som gör att man kan studsa eller springa snabbt.

Man kommer även få lösa pussel genom att använda ljusbroar och ljushissar som man kan styra över genom att använda sina portaler eftertänksamt. Portal 2 skiljer sig mycket ifrån sin föregångare då man inte upplever den ensamheten som var så påtaglig i ettan. Man kommer även vara under flykt största delen utav spelet då man få en helt ny bild utav Apeture Science. Som sagt så råkar man utav misstag slå på GLaDoS igen då hon inte har varit online på väldigt länge, alltså så bygger hon testkamrarna under tiden man färdas genom dem. Det är alltså inte lika städat och rent som i föregångaren. Trots att man är tillbaka i testkamrarna igen så lyckas man fly till och från bakom kulisserna där man springer igenom fabriksliknande lokaler för att fly undan GLaDoS galna tester, men även om man flyr så måste man pussla och använda portaler bakom kulissena för att komma vidare. Att ha spelat Portal 1 var för mig till en stor hjälp då jag redan hade det ”tänket” man måste ha för att lösa de olika pusslen. Jag kan tänka mig att spelet kan uppfattas svårare om man inte ha spelat föregångaren då man blir nybörjare till att använda portalerna som jag uppfattade skulle sitta lite i ryggmärgen i Portal 2. Det jag menar är att alla dessa nya funktioner man presenteras för är nog med information för att lösa pussel, sen om man inte är van med att använda portaler kan bli till en nackdel då man oftast måste kombinera de olika substanserna med portalerna.

Spelet består utav pusselmoment men där i mellan berättas faktiskt en riktigt intressant story om tiden före GLaDoS, dock så tyckte jag att i mitten utav singelplayer kampanjen så blev storyn en aning förutsägbart, det var nästan en väntad story. Utseendemässigt så skiljer sig Portal 2 inte allt för mycket till sin föregångare, man ser klart och tydligt att Portal 2 använder sig utan en motor som har några år på nacken. Trots att Portal har en äldre motor så kom jag faktiskt inte över några buggar alls, buggar i ett spel som Portal skulle förstöra gameplayet otroligt mycket. Röstskådespelet är helt klockrent, från att hotas till döden utav en galen robot till att Wheatley får en att le som ett fån, humoristisk men ändå en djuphet och allvarlig underton. Styrningen är likadan som i Portal 1, jag kan tycka att karaktären är lite svårstyrd och otymplig vid vissa tillfällen, likadant gäller det med portalerna, de hamnar inte exakt där man vill att de ska vara, utan det kan skilja några centimeter som vid vissa tillfällen kan vara mycket frustrerande.

I Co-Op så kan man antingen spela Split-screen eller över live, där intar spelarna rollerna som Atlas och P-body som är testdroider. Man samarbetar tillsammans genom att använda 4 portaler ska leda Atlas och P-Body vidare i GLaDoS testrum. Det finns flera nivåer och på varje nivå är det flera rum som ska testas, alltså kan man dela in nivåerna i kapitel och rummen i olika delar. Både Atlas och P-body kan skjuta portaler och man kan gå igenom sin kompis portaler och sin egna som man vill, det som blir klurigt är när kompisen ska skjuta portaler åt en i farten då man faller till sin död om man inte får en portal att transporteras i. Jag spelade Co-op split-screen så jag hade direkt kontakt med min Co-op partner, vi kunde kolla på varandras skärmar och enklare se hur man kunde lösa pusslet. Det var ofta jag såg på min Co-op partners skärm halva hur pusslet skulle lösas, trots direkt kontakt med min partner så var det ändå relativt svårt att tajma in varandra. Där tror jag att ett dilemma kan uppstå, att spela Co-op över live kan knappast vara lika enkelt som Split-screen. Atlas och P-body kan peka och sätta ut highlights vart man ska skjuta, men trots detta så är tajming en jätte stor faktor just i Co-op kampanjen. Jag har svårt att tänka mig att man kan få lika bra tajming som i Split-screen.

Spelet är för de personer som gillar att utmanas, pröva, tänka om och lösa. Man kommer fastna, man kommer förbanna spelet, men känslan efter att ha klarat ett testrum är så tillfredsställande att man fortsätter till slutet. Det är en framåtdrivande story med tempo och spänning, dock så uppfattade jag GLaDoS lite tamare än i föregångaren, kanske beror det på att hon måste dela scen med Wheatley. Rekommenderar jag spelet? Ja absolut, men definitivt inte till alla. Portal är ett spel man antingen älskar eller hatar och i mitt fall så blev jag förälskad i GLaDoS sarkastiska robotröst, jag skulle banne mig klara att skjuta portaler runt om mig samtidigt som jag studsar på blåa substanser och duckar för droider med maskingevär.