När Dragon Age: Origins släpptes kammade de inte bara hem massor av prestigefyllda pris, såsom PowerGamers Game of the Year 2009, utan fick oss alla att återigen börja prata om dvärgar, drakar och heroiska insatser. Spelet var ett mästerverk från början till slut och erbjöd massor av underhållning, spännande uppdrag, intressanta dialoger och identitetsstarka karaktärer. Med andra ord, Dragon Age II har en hel del att leva upp till.

Det märks dock tidigt att Dragon Age II inte vill vara sina föregÃ¥ngare och fokus har lagts pÃ¥ helt skilda saker. Till att börja med är inte Dragon Age II en hjältes resa där världens öde vilar pÃ¥ dennes axlar. Istället fÃ¥r vi följa Hawke, en man som tillsammans med sin familj flyr förödelsen ”the blight” har pÃ¥ hans hemstad Lothering i Ferelden. Han flyr mot Krikwall som tillhör Free Marches för att börja ett nytt liv. Ett liv som är svÃ¥rt att göra nÃ¥got Ã¥t dÃ¥ resten av staden ser ned pÃ¥ en pÃ¥ samma sätt som pÃ¥ alverna. Fokus ligger alltsÃ¥ pÃ¥ Hawke och hans resa frÃ¥n en flykting till en legend, men även pÃ¥ hans utveckling som person, dina val som pÃ¥verkar din närmsta omgivning och vännerna du finner under resans gÃ¥ng. Du fÃ¥r ständigt ta politiska ställningstaganden och ställas mot väggen med ”pest eller kolera”-liknande frÃ¥geställningar.

Trots sina skillnader i upplägg och fokus så är ändå en hel del som också känns igen. Stridssystemet har mer eller mindre fått en kosmetisk uppgradering där det visuellt ser väldigt imponerade ut med sitt blodrika avslutningar och flödande strider. Men under ytan är det mesta sig likt och du kan fortfarande styra olika karaktärer i strid genom en enkel knapptryckning. Taktiker kan också utfärdas i menyn, både i och utanför strid, för att få AI:n att agera som du vill under satta omständigheter. Det är inte särskilt innovativt, men erbjuder åtminstone en hel del spänning under de större striderna i spelet. Känns något dessutom för svårt går det att ändra svårighetsgraden när som helst under spelet gång.

Precis som i alla BioWares titlar är dialog, manus och tyngden på storyn det som ska få spelaren att vilja fortsätta sin resa. Dragon Age II är inget undantag. En liten uppgradering har skett från föregångarens dialogsystem och varje mening representeras nu av en ikon som beskriver tonen i ditt kommande utlåtande. En teatermask betyder till exempel att du försöker vara lite lustig trots omständigheterna, medan en klassisk domstolsklubba representerar en mening som vill göra slag i sak. Det känns väldigt tydligt och man kan förmedla det man vill, istället för det lite kryptiska dialogsystemet som föregångaren hade där man ofta fick tolka meningar för att försöka få en uppfattning om vad man faktiskt håller på att säga.

Storyn har inte samma tyngd som föregångaren men är i alla fall lika intressant. Vår resa genom Kirkwall och dess näromgivning  är både drabbad av tragedi, korruption och politiskt ställningstagande. Det känns stort att få vara med om något sådant, att vara med och forma ett samhälle samtidigt som man tar ställning till viktiga frågor. Det finns så mycket val att göra att spelets omspelningvärde är enormt och det kommer nog inte dröja länge förrän jag dyker ned i Dragon Age II igen, denna gång som en förbannad, rasistisk och fördomsfull rouge.

Men det är tyvärr inte bara guld och gröna skogar. Dragon Age II når aldrig upp till föregångarens storhet och lider av lite onödiga problem. Det kanske onödigaste av allt är positionsproblematiken som gör att det är svårt att ställa sig rätt för att komma åt vissa val. Till exempel är det rent ut sagt ett helvete att beställa en drink på baren The Hanged Man. Karaktären vill hela tiden positionera sig för samtal istället för beställning. PC-versionen lider inte av det här problemet dock, då man lätt kan välja vad man vill med musmarkören.

Precis som föregÃ¥ngaren är det även lÃ¥nga laddningstider, nÃ¥got som kan avvärjas lite pÃ¥ 360-versionen om man installerar det. Det ska dock sägas att det laddar oftast stora omrÃ¥den sÃ¥ laddningstiderna är lÃ¥nga – men fÃ¥. Värst av allt är dock att samma dungeons Ã¥teranvänds om och om igen, inte ens kartan uppe i hörnet ändras även om olika passager spärras. Man tycker att lite mer arbete än sÃ¥ kunde lagts ned pÃ¥ det och variationen i miljöerna är väl egentligen spelets stora minus. Kirkwall är härligt, atmosfäriskt och berättar en historia i sig men mÃ¥las upp i en trÃ¥kig brunskala. Hade det erbjudits mer utanför staden hade jag inte lyft det till skyarna sÃ¥ mycket, men eftersom spelet utspelar sig i stor utsträckning inom stadsramarna sÃ¥ hade inte lite färg varit helt fel.

Det ska dock sägas att Dragon Age II enligt mig inte är en värdig uppföljare till föregångaren som var så storslagen och beroendeframkallande. Men å andra sidan är det inte heller ett dåligt spel, snarare tvärt om. Det erbjuder massor av saker att göra, side quests i timtal och i alla fall 30 timmars speltid för den som inte rusar genom spelet. Att söka upp och interagera med sina följeslagare är i sig intressant nog att bygga ett spel kring och känns minst lika viktigt som huvuduppdragen i sig. Det är allt det lilla som gör Dragon Age-serien så bra. Hade bara BioWare kunnat skippa buggarna och lagt lite mer tid på miljöer så hade Dragon Age II mycket väl kunnat knipa en plats i min topplista.

Nu gör det inte det och spelet känns rent ut sagt ofärdigt emellanåt. Spelet går även upp och ned i underhållningsvärde där uppdragen i sig blir relativt enformiga och egentligen är det bara dialogerna man vill åt. Med det sagt är det ändå värt att nämna att Dragon Age II vid vissa tillfällen når upp i samma nivå som sin föregångare men tillfällen är för få och alldeles för långt isär. Det slutar med att Dragon Age II blir mellanmjölk för de som avgudade föregångaren samtidigt som det lämnar stora hål i berättelsen för de som inte spelat det. Men det tåls att sägas återigen, Dragon Age II är ett bra spel, men är det värt att bära titeln?  Jag är dock säker på att med lite mer tid från BioWare hade Dragon Age II kunnat bli så mycket bättre. Ett spel som representerar så mycket för så många som Dragon Age: Origins gör förtjänar defenitivt inte att ha återanvända områden. Det finns ingen ursäkt, BioWare.