När jag hörde talas om Little Big Planet 1 första gången var det via den numera legendariska E3 presentationen. Jag minns att jag tänkte att detta var något helt nytt, detta var nästa steg.  Nästan fyra år har gått sedan dessa och nu släpps uppföljaren till en av 00-talets populäraste plattformstitlar till PS3 och frågan är: Hur följer man upp en sådan succé?

För den som spelat första Little Big Planet är det inga stora skillnader man möts av inledningsvis. Du slängs in i en liknande pod och din sackboy importeras från tidigare spel och ser bekant ut. Kontrollerna är detsamma och det är bara till att börja tuta och köra på en gång. Berättandet är däremot annorlunda. Men hjälp av urgulliga cutscenes och mästerligt röstskådespeleri guidas spelaren mellan nivåerna av ledaren för alliansen, Larry da Vinci och olika karaktärer du stöter på längs din väg. Dessa dyker även upp under spelets gång för att hjälpa dig och ge tips på hur du ska klara av alla klurigheter du stöter på. Nivåerna och världarnas upplägg känns igen från första spelet, med olika temavärldar och tillhörande nivåer med extra banor. För varje avklarad nivå kommer du ett steg närmre ditt mål – att rädda craftworld från den onda dammsugaren Negativitron som vill suga upp allt och alla.

NivÃ¥erna har till skillnad frÃ¥n inledningen genomgott en enorm förändring. Om man trodde man hade sett allt i Little Big Planet 1 är man helt ute och cyklarna. Media Molecule har verkligen tagit leveldesignen ett steg längre i uppföljaren och nivÃ¥erna är bÃ¥de kluriga, fantasirika och enormt varierande.  En hel del nya spelmoment introduceras, sÃ¥som tÃ¥rtkanonen, hamsterboten och grepphaken, – den ena roligare än den andra. I flerspelarläget kan spelet stundtals bli lite rörigt. Det kan vara svÃ¥rt att skilja sin egna sackboy frÃ¥n de andra, men Little Big Planet blir inte roligare än när man spelar tillsammans med kompisarna, speciellt i tävlingsnivÃ¥erna som du lÃ¥ser upp genom att hitta nycklar i berättelsenivÃ¥erna.

Det starkaste i Little Big Planet spelen har alltid varit grafiken. I en bransch där många satsar på snyggare satsar MM på sötare och det finns en tydlig röd tråd i alla skapelser i craftworld. Berättelsenivåerna visar tydligt den enorma variation som kan skapas och sackboy får ta sig igenom övervuxna dårhus och elektriska bakelseträdgårdar i sin jakt på klistermärken, dekorationer och nya utstyrslar. Många av nivåerna doftar retro och arkad, något som funkar väldigt bra med spelets mekanik i övrigt. Little Big Planet 2 är ett spel som gäckar fantasin och får en att törsta efter mera tokigheter. Precis som i föregångaren har spelaren möjlighet att göra sina egna nivåer med hjälp av förmodligen den enklaste editorn i konsolhistoria. Detta till trots tar det tid att sätta ihop en egen bana, men för den som är sugen är möjligheterna oändliga. Den unika grafiska stilen lyfts spelets soundtrack, som har gjort en klar förbättring sen första spelet. Här finns remixer på bekanta låtar som skapar helt rätt stämning genom nivåerna. Starkast är titelspåret Sleepy Head av Passion Pit och när den spelades under eftertexterna måste jag erkänna att det värmde lite extra i magen. Kontrollerna känns igen från första spelet och är så pass enkla att de tillåter ovana spelare att utan problem hoppa in och börja spela direkt. Bitvis kändes kontrollerna lite klumpiga, men jag får en känsla av att det är ett medvetat val hos utvecklarna – det ger nämligen slumpen större spelrum och lockar till många skratt.

Har MM lyckats följa upp sin jättesuccé? Både jag och nej. Redan innan spelet påbörjades hade de inte den enklaste uppgiften i att följa upp den enorma uppståndelsen kring första spelets inovation, något som också skapade kanske orealistiskt höga förväntningar på nyskapandet i Little Big Planet 2. Och visst, på något sätt får man inte riktigt allt det man förväntat sig i tvåan. Vissa går till och med så långt som att säga att det egentligen inte är mer än en patch till fösta spelet, men jag tycker att denna uppföljare bjuder på tillräckligt mycket nytt för att jag ska bli nyfiken på mer. Förrutom tidigare nämnda välgjorda cutscenes med briljant röstskådespeleri, även på svenska, innehåller spelet en rad bossfighter i slutet av varje värld som känns nytt och spännande och fruktansvärt roligt att spela.  Möjligheterna att spela in egna filmsekvenser och skapa egen musik bidar till känslan av att, som MM säger, inte bara göra banor – göra spel. Skulle du inte orka det finns det över 3 miljoner andra nivåer skapade av spelare att spela, och flera nya skapas varje dag. Little Big Planet 2 är med andra ord ett spel som i princip aldrig kommer ta slut.

Det finns ett ord som sammanfattar Little Big Planet 2 – Roligt. Det finns inget annat spel jag gapskrattar så mycket till, inget annat spel jag har roligare med när jag spelar med kompisar, inget annat spel nästan alla i min omgivning tjatar så mycket om att få spela när de är här, inget annat spel jag sitter och fnissar för mig själv åt, inget annat spel som gör mig lika nyfiken, inget annat spel jag plockar upp lika ofta och spelar igen och framför allt – det finns inget annat spel som har gett mig så mycket glädje som Little Big Planet.