Street Fighter och Tekken har sedan många år tillbaka slagits om att vara det bästa fightingspelet, version efter version. Då och då kommer det lite uppstickare som försöker vara med att konkurrera, kanske Soul Calibur- och gamla Battle Arena Toshinden-serierna främst enligt mig. Street Fighter leder för närvarande kriget med det fantastiska Super Street Fighter IV och det något mediokra Tekken 6 fick se sig slaget till marken. Ark System Works har samtidigt haft stora framgångar i Japans arkadhallar med BlazBlue: Calimity Trigger och dess uppföljare Continuum Shift. De anser att det är dags att ge sig in i konsolkampen och gav ut Calamity Trigger redan i april förra året. Nu är uppföljaren Continuum Shift här knappa åtta månader senare.

Det märks tidigt att Ark System Works har en helt annan filosofi kring vad de anser att ett bra fightingspel ska innehÃ¥lla. Där Street Fighter och Tekken känns direkt klena avancerar BlazBlue hÃ¥rt och sätter in sin stöt. Ett exempel är att spelet innehÃ¥ller ett mindre karaktärsgalleri, men varje karaktär har istället fÃ¥tt en väldigt djup berättelse samt ett helt eget arsenal av rörelser. Ingen karaktär spelas pÃ¥ samma vis, vilket gör att träning och val av karaktär blir viktigare än nÃ¥gonsin när man ger sig ut online för att korsa nävar med andra. Men samtidigt gör det även att spelet är väldigt svÃ¥rt för nybörjare att plocka upp. Till det finns det dock ett väldigt kompetent träningssystem där man kan lära sig allt frÃ¥n grunderna till mera avancerade – dock lika viktiga – fundament till spelet. Men den som inte ger sig kommer känna att det är mer belönande i längden än vad mÃ¥nga av konkurrenternas diton kan erbjuda.

BlazBlue: Continuum Shift är så japanskt till stilen som ett spel bara kan bli. Det utspelar sig i 2D-miljö där det artistiska är fantastiskt att beskåda, men med ett gammalt stilkoncept följer även en annan standard där animationerna emellanåt blir lite lidande. På det stora hela är dock det grafiska väldigt representativt med sin enkelhet i all ära och det största bekymret rent designmässigt hittas istället i menyerna. De är komplexa, fullproppade och svårnavigerade vilket får leda till en del utforskning innan man känner sig bekväm.

Men pÃ¥ sätt och vis är det förstÃ¥eligt att menyerna blir komplexa när spelet innehÃ¥ller sÃ¥ otroligt mÃ¥nga spellägen. Det är verkligen fullproppat till bredden där ett spelläge för varje humör finns att hitta. Onlineuppbyggnaden är ocksÃ¥ utan tvekan bäst bland konkurrenterna där det aldrig blir nÃ¥gon dötid och man matchas lätt med likvärdiga motstÃ¥ndare – Ã¥tminstone rent statistiskt. Till en början kan det kännas som en djungel, men för den som har modet att utforska den finns det massor av värde för pengarna.

Continuum Shift är absolut en kandidat till att börja konkurrera med giganterna Street Fighter och Tekken i framtiden och dess största brister ligger bland användarvänligheten och dess utpräglade hardcore-inramning. Men det väger istället upp med ett enormt djup, fantastisk berättarteknik och ännu ett fantastiskt sätt att förödmjuka folk i din närhet eller online. Med ett mindre karaktärsgalleri erbjuds ocksÃ¥ större variation, men beslutet att släppa karaktärer som DLC – som mÃ¥ste köpas – kommer självklart vara en diskussionsfrÃ¥ga i framtiden.  Diskussionen Ã¥t sidan är dock Blazblue: Continuum Shift ett fantastiskt fightingspel och ett självklart köp för den stridslystne spelaren.