I början av 1990-talet när Super Nintendo och Mega Drive slogs om konsumenterna var Sonic utan tvekan Segas coola maskot. Mycket har hänt sedan dess och idag har den blåa igelkotten försökt komma tillbaka till samma nivå likt de under glansdagarna. Sonic Free Riders är bara ett i mängden av spel där utvecklarna har försökt återupprätta Sonics heder.

Medan Tony Hawk i de två senaste titlarna har försökt stoltsera med en skateboard gjorde av plast handlar Sonic Free Riders om att tävla i vad som påminner om hoverboards från Tillbaka till Framtiden 2. Om utvecklarna hade velat kunde skateboarden till Shred ha använts till Sonic Free Riders men meningen är att vi ska styra Sonic runt en del banor med hjälp av kroppen. De som har köpt Kinect kan på förhand tänka att detta är billigare än Shred fast de personer som enbart köpte Kinect för att spela detta kan räkna med att investeringen var dyr. Meningen med recensionen var att se huruvida ett skateboard hade varit önskvärt eller om den inte behövs tack vare Microsofts nya spelkamera.

Innan spelaren tar sig an race tvingas han eller hon spela igenom en tutorial som förklarar hur hoverboarden fungerar. Med hjälp av kroppen gäller det att luta sig till höger eller vänster för att styra åt sidorna medan händerna används för att samla ringar eller avfyra ett vapen till exempel. Många banor har hopp där enkla tricks kan genomföras med hjälp av att man hoppar och snurrar medan ett enkelt hopp kan få en att grinda på vissa utvalda områden. Att kalibrera styrningen visar sig vara svårt i början och hoppen är fördröjda, ännu ett dåligt tecken innan racen ens har börjat.

Dessutom irriteras jag av den hemska menyn och kontrollen som inte tycks fungera är känslan där jag flera gånger viftat med händerna för att få fram en liten stjärna, vars funktion likar handen som syns när man styr huvudmenyn i Xbox 360 med hjälp av Kinect. Roligt nog fungerar röstkommando i Sonic Free Riders och hjälper lite med den frustrerande menyn men eftersom det är ett recensionsexemplar jag testade, listade jag aldrig ut hur man bekräftar ett val och tvingas dra till en pil som för mig vidare genom menyn. Vid det här laget kanske ni som läser detta förstår att det inte fungerar helt felfritt om jag ska vara snäll.

De två eller tre första racen är jag entusiastiskt kring Sonic Free Riders och försöker kämpa med att uppfylla de mål som ställs för att gå vidare. Därefter minskar glädjen och anledningen är enkel då den dödas av spelets hemska kontroller. Synd och skamligt då jag gärna hade velat spela igenom så mycket kroppen orkar. Att använda ett vapen kräver flera skakningar än vad spelet hade designats för är min känsla och att styra med kroppen fungerar inte heller som utvecklarna förmodligen hade tänkt. Ute på banorna är det problematiskt att hoppa och något partyspel kan inte Sonic Free Riders bli på grund av kontrollerna eftersom det kräver att spelarna lär sig banorna för att ha en chans att uppfylla kraven för att gå vidare till nästa race. Potentialen för ett roligt spel fanns där enligt mitt tycke och att det kräver extra mycket plats ifall två tävlar mot varandra är en sak. Men att kontrollen inte fungerar som det ska beror nog på flera faktorer där den ena kan vara att utvecklarna inte har testat igenom det ordentligt, samtidigt som spelets designades i åtanken att Kinect är superresponsiv vilket de inte är. Möjligheten hade varit att anpassa Sonic Free Riders efter Kinects begränsningar, hade vi kanske fått se ett lite mer annorlunda spel idag.

Förutom race har utvecklarna lagt in lite utmaningar som att förstöra isblock med Knuckles eller samla 100 ringar under en viss tid med Tails. De bidrar till att variera spelet lite mer, något jag absolut inte har något att spela mellan racen om det inte vore för kontrollen återigen. Mellansekvenserna är inte de bästa men lite småcharmiga och känns väldigt mycket Sonic. Något annat jag inte kan klaga på är grafiken och både karaktärerna tillsammans med banorna är snygga blandade med ljudeffekter som påminner om Dreamcast-titeln Sonic Adventures.

Tyvärr gör Sonic Free Riders att den blåa igelkotten återigen tvingas vara med i ett spel som skämmer ut honom medan utvecklarna likaså tvingas till skamvrån. Hade kontrollen fungerat kunde Sonic Free Riders ha blivit en titel jag hade haft kul med och med bättre designade banor kunde ett roligt partyspel ha släppts av Sega. Verkligheten är att kontrollen i menyn och i själva gameplay är den hemskaste jag hittills testat med Kinect. Bara en sådan enkel sak som att vinna ett race förvandlas till en kamp för att ens ta sig runt så snabbt som möjligt med en frustrerande kontroll. Av det lilla jag testade Tony Hawk: Shred fungerade kontrollen inte alls med undantaget för att det inte var lika svårt att svänga som i Sonic Free Riders. Kanske hade spelet mått bra av en skateboard av plast istället för Kinect vilket säger en hel del om kontrollen.